Det finns några. En är Bandykyrkan, landets första inomhushall. En annan är Ola Johansson, Sveriges bästa bandyspelare genom tiderna med tio SM-guld på 19 finaler - och ett tränargeni.

Mycket är exceptionellt

Det finns flera. Edsbyn Red Farmers, landets största supporterklubb med 300 medlemmar, bildad 1993, som är ett ständigt kassaskåp för klubben. Genom åren har ”De röda bönderna” samlat in tre miljoner kronor till klubben. Miljonklubbens medlemmar hade den 20 mars hade samlat in drygt 613 000 kronor. Företag och personer har genom åren bidragit med miljontals kronor. Gemenskapen och stoltheten över att en så liten ort kan ha ett av landets bästa bandylag är ett av skälen till givmildheten.

Utan kloka och framsynta ledare kan ingen klubb vara på topp. Det har ”Byn”, inte minst i sportchefen Stefan Karlsson.

Insamling för Määttäs

Just nu driver Red Farmers kampanjen ”Rädda Määttäs kvar i klubben”, Tuomas och tvillingbrodern Tommi”. 9 mars var insamlingen uppe i 151 785 kronor. Tuomi var isens kung på Studenternas. Hans kontrakt går ut nu efter fyra säsonger i klubben. Ingen svensk klubb har råd att värva honom. Miljonlönerna finns i Ryssland. Tvillingarna har påbrå. Pappa Esa var stjärna i IFK Kungälv på 1980-talet.

Tuomi är blixtrande snabb. Det är en njutning att se på honom. Finländaren har extra allt. Jag tvekar inte att kalla honom världens bästa bandyspelare. Den som tittade noga i finalen kunde också se hans uppoffrande defensiva jobb. I TV-intervjun förklarade han fördelen med att bo i Edsbyn. När lusten föll på kunde han åka till ishallen och träna för sig själv. 

Bygget ett genidrag

Genidraget var att bygga bandyhallen, kallad Bandykyrkan, invigd 22 september 2003. Inte förrän 2007 kom nästa hallar, ABB Arena i Västerås, och Ale Arena, ett lågbudgetbygge för 17 miljoner kronor.

Edsbyn fick ett försprång. Is i hallen redan i augusti. Försprånget att kunna gå på is så tidigt hade ingen annan klubb möjlighet till. Det lade grunden till den skridskoskicklighet och åkstyrka som under många år var hemligheten till framgångarna. Massor av klubbar, även ryska, förlade träningsläger i ”Byn” som betydde inkomster för klubben och samhället. Bandykyrkan är förstås röd, klubbens färger, och byggd av timmer. Mycket virke skänktes till klubben och måååånga frivilliga arbetstimmar höll kostnaden nere.

Ola Johansson var det. En 63-åring som ni kunde se och höra i lördagens sändning från finalen. Numera försedd med ett rejält, gråsprängt skägg. Han presenterades som lagledare i sändningen men är mycket mer än så. Född och uppvuxen i Edsbyn. 1978 tog han sitt första SM-guld med moderklubben. Så småningom fortsatte resan till Boltic, sex guld, Västerås SK, tre guld. Karriären tog slut 1993. Året därpå ledde han VSK till guld som tränare.

Tillbaka till ”Byn”

Han återvände till Edsbyn där mamma Siv och pappa Elis, storspelare på sin tid, fanns, som tränare och var mannen bakom de fem raka gulden 2004 - 2008. Efter åtta säsonger tackade han för sig. Ägnade sig åt konsultfirman i Västerås med fokus på ledarskap tillsammans med fem år yngre brodern Hasse, skyttekungen.

2015 var han tillbaka i Edsbyn som ”extraresurs”. Med ett krav. Att bland andra Magnus ”Kuben” Olsson, spelarikon, skulle vara kvar som tränare. Det speciella med Ola är hans spelintelligens. Han ser det ingen annan ser. Som spelare ritade han vackra mönster i isen, uppfann öppnande passningar som ”inte fanns”. Hans penseldrag på taktiktavlan är inte lika vackra – jag har sett dem! - men ger resultat.

Även utan Tuomi Määttä kommer Edsbyns IF att ligga i framkant i Bandysverige.

Inställt i Ryssland

Finalen i den ryska ligan mellan Dynamo Moskva och SKA Neftjanik, Chabarovsk, skulle ha avgjorts i lördags men är uppskjuten på grund av coronaviruset. Lite förvånande eftersom Ryssland, 154 miljoner invånare, nyligen rapporterade att endast 114 smittade fanns. Erik Pettersson vann skytteligan, 70 mål. Sergej Lomanov, han fyller 40 den 2 juni, kan än. I Jenisejs tröja kom han tvåa i skytteligan med 52 mål, 40 assists. Jenisej vann ligan.