Följande handlar om hur man ekonomiskt kan dopa storklubbar och en korrupt ”hjälte” som underminerade en hedervärd ambition, samt hur en korrupt kultur inom FIFA skapades av ”fifflets gudfader”. 

Först tog lilleputtstaten Abu Dhabi kontroll över Manchester City 2008. Tre år senare tog rivalen Qatar över Paris Saint-Germain. Det var början på ett miljardflöde av till synes obegränsade oljepengar från de stenrika ägarna. 

Financial Fair Play som motkraft

Samtidigt hade UEFA startat ett projekt för att hejda en skenande osund ekonomi, projektet kallas Financial Fair Play. Klarare kan ambitionen knappast beskrivas. Men hur juste är det ekonomiska spelet som sjösattes 2011?

En huvudroll i FFP har den tidigare generalsekreteraren i UEFA, Gianni Infantino, som nu är FIFA-president och därmed fotbollsvärldens mäktigaste ledare. Han, av alla, blev den som bröt mot intentionen att sanera ekonomin i den europeiska fotbollen. Inte konstigt egentligen: han följer bara en kultur som präglat de båda mäktiga förbunden där Sepp Blatter och Michel Platini gett korruption och mygel ett ansikte. 

I december 2016 blev Platini avstängd från all fotbollsrelaterad aktivitet av FIFA:s etiska kommitté. Han, och förre FIFA-ordföranden Sepp Blatter, stängdes av i åtta år för misstänkta penningtransaktioner mellan de båda på runt 27 miljoner kronor.

Efter Blatter kom Gianni Infantino som FIFA:s högste boss – en moralens riddare på vit häst? Knappast. Under de första trevande åren av FFP, 2013–2014, rundade han som generalsekreterare i UEFA oberoende granskningar om finansiell doping och gav råd till hur de värsta fallen – Manchester City och PSG – skulle lösa sina problem och få minsta möjliga straff. 

Komprometterande uppgifter 

Dessa ytterst komprometterande uppgifter avslöjades av Football Leaks, en av världens största dataläckor någonsin. Football Leaks har skakat om fotbollen i grunden. Utspritt över flera år har tidigare okänd, känslig information åskådliggjorts för allmänheten via läckor som sedan tagits vidare av andra medier. Det handlar om spelarkontrakt, fakturor, agentavtal, intern mejlväxling, UEFA och FIFA. Men också om några av världens mäktigaste klubbar. Totalt har ofattbara 70 miljoner dokument presenterats i läckan. 

Några av dokumenten handlar om Infantino och hans roll som rådgivare till PSG och Manchester City. En osmaklig historia som speglar det faktum att ”money rules”.

Tyska Der Spiegel publicerade 2018 en reportageserie i fyra delar där de granskade klubbarnas ekonomiska förehavanden. Bland annat ska anklagelserna gälla att klubbarna finansieras på ett sätt som inte faller inom ramarna för UEFA:s ekonomiska regelverk.

Idén bakom Financial Fair Play föddes ur det faktum att flera av världens bästa klubbar bedriver en osund verksamhet, där gigantiska summor spenderas på sportslig, eventuell framgång. Helt plötsligt blev det inte möjligt att spendera miljarder på spelarköp som resulterar i underskott (nu pratar vi underskott), men som kvittas med en utbetalning från en arabisk ägare. Ambitionen var också att skillnaden mellan små klubbar och större skulle minska. Klubbar som bryter mot FFP-reglerna kan bötfällas, straffas med köpstopp eller det värsta straffet: att bli nobbade ett Champions League-deltagande. 

I begynnelsen av FFP – 2011 till 2013 – tillät den vällovliga nyordningen ett underskott på nästan en halv miljard. En svindlande summa, men inte för en nyrik klubb som Manchester City eller PSG. 

Risk att bli uteslutna

Men att riskera att bli utesluten från Champions League vore en fruktansvärd nesa. Därför måste de två storklubbarna lösa detta. FFP innebar ett direkt hot som till varje pris måste undvikas. I ett dokument från UEFA, daterat 9 november 2012, visar det sig att enbart Manchester City under den senaste treårsperioden hade ett ackumulerat minus på mer än 4 (!) miljarder.

Detta var naturligtvis ingen hemlighet för de styrande i klubben: ”Vi måste lösa detta på ett sätt som inte syns. Annars blir vi utpekade som global fiende till fotbollen”, skrev City-direktören Ferran Soriano i ett internt mejl. 

I januari 2014 skickade UEFA en grupp granskare från revisionsfirman Pricewaterhousecoopers (PwC) till Manchester. Resultatet blev en katastrof för City. Det visade sig att 84 procent av det som definierades som ”andra kommersiella intäkter” härstammade från Abu Dhabi. Ett av sponsoravtalen som gav Manchester City i runda slängar 500 miljoner kronor hade enligt PwC ett marknadsvärde på 100 miljoner – alltså en femtedel av det uppskruvade avtalet. 

Manchester City:s reaktion var att gå till våldsamt motangrepp mot den välrenommerade revisionsbyrån och hotade med att ta fallet till EU-domstolen. Klubbens advokater krävde att PwC skulle radera och ändra delar i rapporten, krav som PwC-granskarna naturligtvis nobbade. Varpå Khaldoon Al Mubarak, ordförande i klubben, sade att han skulle lägga 300 miljoner kronor på att ta in världens 50 bästa advokater för att stämma granskarna. I april hade fortfarande ingen lösning kommit till stånd, trots möten mellan Infantino och City-direktören. Tonläget från klubben var fortsatt hotfullt och krav om att få en varning istället för att straffas ekonomiskt. 

Gianni Infantino i huvudrollen

I maj mottog både Manchester City och PSG brev från UEFA:s Club Financial Control Body, kontrollorganet vad gäller licensering och FFP-förordningar. En vital del i verksamheten är dess oberoende: Ingen från UEFA – oavsett tjänst och position – är tillåten att påverka någon medlem i Club Financial Control Body. Men brevet var inte undertecknat av kontrollorganets chef, Brian Quinn. Han hade nämligen avgått i protest mot spelet som pågick bakom hans rygg. 

Huvudrollsinnehavare: Gianni Infantino. I övriga roller: ägare, direktörer och styrelsemedlemmar i PSG och Manchester City.

Infantino arbetade för att montera ned det Financial Fair Play-system han själv varit med och byggt upp. Under 2013 höll Infantino flera hemliga möten och höll i det tysta kontakt med både UEFA och de berörda klubbarna för att de skulle få vara kvar i Champions League. ”Jag vill tacka för din tilltro, och du vet att du kan lita på mig”, ska Infantino ha skrivit i ett mejl till Citys ordförande Khaldoon Al Mubarak.

I en utredning från 2014 skrev Infantino enligt Football Leaks: ”Det är rimligt att uppnå vad vi egentligen vill uppnå med FFP. Skulle vi riskera att Champions League, den största och mest prestigefyllda turneringen i fotbollen, blev berövat några av de största klubbarna, och bästa spelarna i världen? Det verkar rimligt att hitta lösningar som inte har någon negativ effekt på Champions Leagues kvalitet och status.”

Hur löste de båda klubbarna detta? Bland annat med hjälp av gigantiska sponsorkontrakt, närmast utan innehåll. På så sätt kunde det bli en korrelation mellan intäkter och utgifter.

Emiren ordnade 2 miljarder

Istället för att emiren av Qatar överförde 2 miljarder (!) i strid med de nya reglerna skapades ett sponsoravtal mellan Paris Saint-Germain och Qatar Tourism Authority på motsvarande belopp. Per år. Beloppet går utanpå allt vad fotbollsvärlden sett. Som en relevant, sportslig jämförelse kan vi ta Bayern München som får 300 miljoner per år från det tyska bolaget Telekom.

Ju större affär, desto mera omfattande avtal brukar gälla som tumregel. Avtalet mellan PSG och Qatars turistmyndigheter är på fem sidor … Utan krav på logotyp på matchtröjan, reklam på stadion eller namnrättigheter på PSG:s hemsida – något var fel. Det väckte (även) UEFA:s misstankar.

Fem oavhängiga granskare från det välrenommerade bolaget Octagon fick i uppdrag av Club Financial Control Body (CFCB) att undersöka saken. De uppskattade att sponsoravtalets egentliga värde låg under 30 miljoner kronor per år. PSG fick alltså 75 gånger så mycket för avtalet som det faktiskt var värt, enligt granskningen.

Gianni Infantino höll ett antal möten med klubbledarna i PSG under våren 2014 – trots att det var CFCB som skulle sköta saken. Dokument som har blivit tillgängliga genom Football Leaks visar hur Infantino mött PSG-ledarna Jean-Claude Blanc och Nasser Al-Khelaïfi runt om i Europa. I april 2014 anordnades ett ”medlarmöte” i London. Infantino ville få still stånd ett slags förlikning, där PSG skulle skriva ned sponsorkontraktet till hälften – 1 miljard per år. Det var fortfarande 37 gånger så mycket som Octagon hade kallat ett ”rimligt värde”. Efter mötet i Paris bombarderades Infanto med ilskna mejl och telefonsamtal från PSG-ledaren Blanc, som menade att Infantino tycktes svika tidigare löften.

PSG och City granskas noggrant

Nytt möte senare i april. Den här gången i Paris i samband med den franska cupfinalen, där PSG mötte Lyon. Infantino vidhöll sitt krav på en halvering av sponsoravtalet. 

Men ett nytt drag kom under kvällen i detta låsta spel som handlade om ett förslag där andra sponsorer, varav 75 procent av dem kom från Qatar, skulle kompensera för summan som blev reducerad i avtalet mellan Qatars turistmyndighet och PSG. Det skulle hållas utanför avtalet mellan UEFA och PSG. Infantino bad PSG att acceptera en noggrann ordalydelse i förlikningen för att den skulle kunna säljas offentligt. I ett internt UEFA-brev, från tiden då PSG fick sitt straff, värderas olika sidor av att gå med på en förlikning med den franska klubben.

Fem år senare är åter både PSG och Manchester City satta under lupp och hotas alltså med att uteslutas ur Champions League 2019/20. Hur vågar de? Leker de stormrika ägarna med elden? Samtidigt sätts press på UEFA: ett frikännande skulle urholka allt förtroende för Financial Fair Play. Med andra ord maktspel på hög nivå.

Manchester City vägrar att svara på frågor kring den ekonomiska galoppen, utan hävdar att det handlar om att någon vill skada klubbens renommé. 

I maj 2019 avslöjade The New York Times att UEFA:s chefsutredare i frågan – Yves Leterme, tidigare belgisk premiärminister – kommer att föreslå Manchester City ska portas från Champions League under minst ett års tid. Allt för att avskräcka brott mot FFP-reglerna. City slog ifrån sig snabbt med ett kort men otvetydigt formulerat uttalande på sin egen hemsida.

FIFA:s etiska råd bestämmer

”Anklagelserna om ekonomiska oegentligheter är totalt osanna och utförliga bevis för detta har lämnats över till chefsutredaren”, skrev klubben, som också anklagade Leterme för att ha betett sig ”fientligt” under sin utredning. Anfall är bästa försvar.

Ärendet ska nu lämnas över till FIFA:s etiska råd som ska besluta huruvida City blir utslängda ur Champions League eller ej. Någon dom har ännu inte fallit – men City har under juni 2019 överklagat till Idrottens skiljedomstol, CAS, som en preventiv åtgärd för att ytterligare förhala processen. 

FFP har haft ögonen på Manchester City länge. Inte märkligt eftersom ägarens, Sheik Mansour bin Zayed al-Nahyans, enorma tillgångar har skapat en ekonomisk doping, som i sin tur gett resultat: 2019 tog klubben fyra nationella titlar: Premier League, Ligacupen, FA-cupen och Community Shield. Unikt i sitt slag, men det är inget annat än ekonomisk doping. Det enda som saknas i prisskåpet är Champions League-pokalen. 

Skulle klubben bli avstängd från turneringen 2019/20 skulle det vara en ordentlig missräkning för Sheik Mansour. Vad ska han och ordföranden Khaldoon Al Mubarak då ta sig till – återigen hota med att anlita 50 av världens bästa advokater?

PSG och UEFA har en trasslig relation. Minst sagt. Klubbens vicedirektör, Jean-Claude Blanc, säger att förhållandet till FFP varit exemplarisk. Samtidigt säger han att reglerna blir missbrukade och ”har blivit ett verktyg för att hindra nya aktörer att vinna Europas största turnering” och ”för att hindra aktieägarna att investera fritt i sina bolag”. 

Vad gäller sponsoravtalet med Qatar Tourism Authority hävdar han att det inte är ett traditionellt sponsorskap, utan ett avtal som handlar om att marknadsföra ett helt land. 

PSG:s ägare driver också beIN Sports, TV-bolaget som är UEFA:s största köpare av medierättigheter. Både klubben och beIN Sports drivs av Nasser Al-Khelaïfi, en qatarisk medborgare som blev invald i FIFA:s exekutivkommitté 2019.

Allt hänger ihop.

Varken Gianni Infantino, UEFA eller FIFA har, trots ett antal frågor och ideliga påstötningar, valt att kommentera den nuvarande FIFA-presidentens roll i det smutsiga spelet med PSG, Manchester City och Infantino. UEFA skriver dock att ”inte något system är perfekt, men på det hela taget har FFP har i allt högre grad skyddat europeisk fotboll mot finansiella problem”. 

PSG överklagade det faktum att UEFA återigen tagit upp utredningen om klubbens ekonomiska (o)angelägenheter. I maj 2019 fick de beskedet att CAS – idrottens skiljedomstol – bedömde att klubben inte begått något brott och att fallet lagts ned: PSG klarade sig utan bestraffning. Moder Justitia har verkligen förbundna ögon.