Dokumentet - när Sverige sökte vinter-OS

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Vid Sveriges Olympiska Kommittés Årsmöte 28 september gjordes bokslut över ett sorgligt och totalt misslyckat kampanjarbete för att få Vinter OS till Sverige och Lettland. 

SOK spenderade 2017-2019 drygt 23,3 miljoner i en kampanj som mynnade ut i en OS- ansökan på 132 sidor beskrivande ett luftslott byggt på ett korthus.

Stockholms Stadshus och OS-ringarna förenades aldrig

Det totala misslyckandet finns beskrivet i Internationella Olympiska Kommitténs (IOK) Utvärderingskommissions utlåtande från maj 2019.

En detaljerad genomgång av Utvärderingskommissionens totala ”sågning” av SOK:s ansökan finner ni härSOK:s OS budget ett korthus

Kort bakgrund

I december 2017 kom Sthlms Stads positiva utredning om ett vinter-OS 2026.

Men där påpekade man också vikten av att SOK omedelbart måste agera och vidtaga ett stort antal viktiga åtgärder. SOK gjorde ingenting av detta. Istället lät kampanjgeneralen Brisius i media efter ett tag meddela att Sthlms utredning var inaktuell.

 SOK:s utvärdering av kampanjarbetet

På SOK:s årsmöte föredrog styrelseledamoten von Uthmann styrelsens egen analys av kampanjarbetet. En slutsats är att ”kampanjen var ändå väl genomförd”

I verksamhetsberättelsen för 2019 står ”Kampanjorganisationen för Stockholm-Åre 2026 har sammantaget utfört ett gott arbete och använt resurserna väl utifrån förutsättningarna.”

I SOK:s aktiebolags årsredovisning för kampanjen läser man om deras OS-ansökan ”Det är ett stort och grundligt arbete som tagit flera månader att sammanställa”

Kampanjen var INTE väl genomförd. Här är några exempel i stort och smått. Den detaljerade genomgången av SOK:s budget  

  •  Kampanjen hade flera år på sig att engagera värdstäder som skulle garantera OS. Resultat 0.
  •  Kampanjen skulle göra klart med kommuner som skulle bygga och finansiera skridskobana och skidstadion. Resultat 0.
  •  Och när SOK misslyckats med anläggningarna i kommunal regi skulle ”näringslivet” finansiera. Resultat 0. 

 Kampanjen skulle ta fram en budget i balans med en buffert. Resultat: Det skulle bli ett förmodat underskott på minst 4,0-6,0 miljarder om manockså räknar in Sthlms stads expertberäkningar och IOK:s påpekanden om brister i budgeten.

  •   Några avtal om att hyra anläggningar för tävlingar och OS-byar fanns inte. Resultat 0.
  •  Privata näringslivet skulle garantera OS-budgeten. Resultat 0.
  •  Avtal med Region Stockholm om sjukvård och transporter fanns inte. Inte ens några diskussioner. Resultat 0.
  •  De av SOK omhuldade miljöaspekterna fick kritik av IOK. Resultat 0.
  •  IOK:s the New Norm betonar att de som ansöker måste fokusera på att lösa problem. Resultat 0

Amatörism

Ett bra exempel på SOK:s amatörmässiga agerande är närverksamhetschefen bjuder in Järfällas kommundirektör till avgörande möte med IOK endast en vecka innan IOK:s utvärderingskommission ska besöka platsen för skridskobanan och den viktigaste OS-byn.  Så gör man inte om man inte redan gett upp.

Järfälla tackar nej och meddelar att man för länge sen meddelat att inga kostnader får belasta Järfälla kommun samt att man tidigare meddelat att man inte vill ingå i SOK:s OS-vision för 2026 till dess kommunen fattat egna beslut.

 Exempel på SOK:s skönmålning

I Soksthlos AB, kampanjbolagets årsredovisning, SOK:s verksamhetsberättelse och Styrelsens analys ägnar man sig åt grav skönmålning av fakta.

Här skriver SOK bl a att IOK gillade konceptet och Stockholms hållbarhetsupplägg, I själva verket gör IOK ingen bedömning utan IOK tar endast in SOK:s alla vackra ord om hållbarhet (sustainability).

I själva verket markerar IOK att anläggningarna i Åre, Sigulda, Falun och Hamra kan riskera omliggande miljöer.

I princip så har kampanjen lyckats med en sak enligt SOK. Kampanjen var ”hållbar”. Vad detta nu betyder. Åkte SOK tåg istället för flyg?

SOK skriver att det fanns lite detaljfrågor betr budgeten och garantier. Men att SOK gav IOK svaren. En totalt onödig självplågande SOK-kommentar. SOK:s budget sågades ju helt av IOK. Det fanns inga svar. Det fanns inga garantier för genomförandet av OS 2026. Inga alls. Alla vet.

Så skriver SOK att Åre var villig att bli värdstad (host city). Det är sant, men Åre skrev till IOK att man inte skulle ta på sig några kostnader. SOK skriver samma sak till IOK. Tvärtemot vad som krävs för att bli värdstad. Det skulle vara kampanjbolaget som skulle svara för ekonomin. Men kampanjbolaget var och förblev ett ekande tomt skal. En hägring. Ingen ville garantera kostnaderna för OS. 

För att ytterligare markera att Stockholm var en stark finalkandidat att få OS 2026 skriver man att andra sökande ”slogs ut”. Sanningen är att Zion, Schweiz, drog sig ur för att 54 % sa nej till ett OS i en folkomröstning. Calgary drog sig också tillbaka efter en folkomröstning. Graz, Österrike, drog sig ur då man inte fick politiskt stöd. Till sist Erzurum, Turkiet, som IOK faktiskt tog bort från listan bl a pga av Turkiska Olympiska Kommittén inte uttalat sitt stöd. En grundkrav om man ska få ett OS.

IOK hade kunnat peta bort Stockholm

Jag är övertygad om att IOK när som helst under 2018-19 hade, helt berättigat, kunnat plocka bort Stockholm från kandidatlistan. Men det hade varit pinsamt för IOK att det endast fanns en kvalificerad ansökan, den från Milano-Cortina.

Det är direkt pinsamt att SOK:s styrelse själva analyserar den kampanj som styrelsen är ytterst ansvariga för. Svaret från Styrelsen var ju givet. Kampanjen var bra. Fast svaret är ju egentligen: vi i styrelsen har inte haft någon koll på kampanjen. Inga kontrollfrågor har ställts. Vi i styrelsen åkte bara med.

  • SOK:s styrelse slår fast sju (7) lärdomar i sin analys.
  • Fler intressenter borde involverats tidigare.
  • En mer gemensamt målinriktad idrottsrörelse är avgörande.
  • Samspelet med politiken hade behövt starta tidigare.
  • De ekonomiska resurserna i kampanjen var alltför små.
  • Säkrandet av ekonomiska garantier ansågs otillräckligt
  • Stockholms Stads värdstadsbeslut hade stor betydelse.
  • Det sent uttalade stödet från regeringen var en nackdel. 

Allt detta hade ju Stockholms utredning redan 2017 slagit fast. Frågan är då varför man lämnade in sin ansökan om OS i januari 2019 när man ju visste att inget av de avgörande beskeden fanns på plats. Svaren på viktiga frågor fanns redan 2018. Bunkermentalitet? Orkade styrelsen inte läsa handlingar?

Låt mig också slå fast att kampanjen hade tillräckliga ekonomiska resurser för att få fram de viktiga besked som krävdes för en riktig OS-ansökan. Vare sig de var positiva eller negativa.

För alla som kan läsa innantill var SOK:s OS-kampanj en katastrof utan någon substans. 23,3 miljoner kronor slösades bort på ett antal konsulter som gjorde ett undermåligt arbete. Riktiga konsulter hade slagit ”full stop” redan under 2018. Riktiga konsulter säger det man själv tycker inte vad uppdragsgivaren synes vilja höra. Det bevisas av IOK:s dom över SOK:s OS-ansökan. Av de 23,3 miljonerna var 10,6 miljoner under åren 2017-19 aktieägartillskott. Dvs SOK:s ”egna” medel.

Dolkstöten i ryggen

SOK odlar myten om ”dolkstöten i ryggen”. Ordförande Årjes klagade direkt på avsaknaden av politiskt stöd från Stockholm och att staten sent garanterat säkerheten till en kostnad av minst 7,0 miljarder. SOK:s general sekreterare framförde samma sak i SVT våren 2020. Hon grät.

OS-pampen Stefan Holm, den fantastiske höjdhopparen, säger till DN att det ”framför allt var ”motvinden” på hemmaplan som krossade OS-drömmen.” Dvs svenska folket var emot, Stockholms skattebetalare ville inte betala ett vansinnigt dyrt vinter-OS, staten ville inte garantera kostnaderna. Den insikten borde väl Holm ha tagit till sig redan 2018. Holm verkar, efter 16 år, fortfarande sväva 2,36 m uppe i luften utan markkontakt.

Ja, allt eftermäle från SOK handlar om att det inte var något fel på kampanjen. Det var alla andras fel.

Det är det otäcka, eftersom SOK nu talar om att söka internationella olympiska evenemang.

Finns det en framtid för OS?

Den olympiska rörelsen befinner sig i kris. Agenda 2020 hoppas IOK ska kunna reformera den interna IOK-organisationen. IOK driver en affärsrörelse byggd på en lysande, mycket lönsam affärsidé. Nämligen att organisera OS-tävlingar där andra ska stå för affärsriskerna. ”Andra” = skattebetalarna. På denna idé tjänade IOK ca kr 53,0 miljarder åren 2013 -16. 

Det återstod kr 30,0 miljarder när IOK:s kostnader för ett vinter- respektive sommar-OS var betalda. Skattefritt.

Intäkterna är möjliggjorda därför att länderna, städerna och skattebetalarna hittills stått för kostnaderna och riskerna.

IOK:s The New Norm ger anvisningar i hur en arrangör kan spara på kostnader. Men i Stockholms fall skulle ändå en enda deltagare ha kostat kr 5,5 miljoner. En hiskelig summa. En deltagare i Skid-VM 2015 kostade kr 300 tusen En deltagare i Ishockey-VM 2012/13 kr 500 tusen.

När IOK nu deklarerat att OS-tävlingar kan arrangeras i flera städer och till och med i andra länder så förvandlas OS till ett maskerat antal Världsmästerskap under samlingsnamnet OS. VM är också avsevärt mycket billigare att arrangera än ett OS. Idén med utspridda OS kan komma att undergräva IOK:s egen affärsidé. Såvida inte IOK kan sälja in konceptet till media.

Ett nationellt Olympiskt förbund är friskrivet från att betala underskottet. Däremot ska det ha betalt för sina egna kommersiella rättigheter. Oavsett vinst eller förlust. Detta måste också ändras.

De som tar riskerna får heller inte ta del av vinsten på samma sätt som IOK. IOK ska ha provision på kommersiella intäkter direkt. Oavsett om projektet innebär vinst eller förlust.

OS i Rio och i Sotji är det senaste exemplet på idrottsarenor som nu rostar sönder. Allt betalt av medborgarna. Detta kommer inte medborgarna i demokratier att acceptera.

IOK kan komma att permanenta OS till exempelvis i Kina, Ryssland och USA. Låt vinter- och sommar OS alternera. Här finns redan faciliteterna och infrastrukturen. Då slipper IOK obehagligt motstånd från medborgarna.

IOK bör dessutom göra ett affärsavtal med undertecknarna av ett Host City Contract där IOK delar med sig av vinsten och där partera delar på riskerna.

Intressant är att SOK tillsammans med Schweiz, Tyskland och Österrike redan 2014 tog fram ett dokument med ett antal viktiga rekommendationer till IOK:s Agenda 2020. De allra flesta förslag togs med av IOK. Men naturligtvis inte förslaget att IOK skulle vara med på att dela riskerna för ett OS-arrangemang. Symtomatiskt.

En förutsättning är att de parter som vill agera OS-värdstad självklart ska ha genomfört en folkomröstning,

Politikernas insats

Kort efter valet 2018 meddelade den borgerliga majoriteten att Stockholm inte ville bli värdstad. Ett tydligt och rakt besked. Bra så. Men under kampanjtiden fick SOK stöd på olika sätt från tjänstemännen. Det framgår av korrespondensen mellan Stockholm och SOK. Finansborgarrådet König Jerlmyr lät sina tjänstemän stöta och blöta hennes brev till IOK som skulle uppvisa starkt stöd för OS i Stockholm men inte för starkt för att reta upp de andra allianspartierna. Milano-Cortina jublade nog när König Jerlmyr på plats sjöng ”Dancing Queen” för IOK-delegaterna.

31 ledande socialdemokrater med fd finansborgarrådet Karin Wanngård i spetsen skrev i en debattartikel att IOK skulle bidraga med investeringsstöd till OS-anläggningar. En ren och skär lögn. Fullständigt obegripligt.

Nio liberaler från Stockholms län debatterade att IOK:s bidrag finansierade OS-budgeten på kr 13,0 miljarder. Politikerna visade sig återigen vara okunniga.

 Den socialdemokratiska regeringen godkände att staten skulle bekosta den ”yttre säkerheten” på ca 7,0 miljarder. Några beräkningar på vad det skulle kosta fanns inte. Kostnaderna skulle Polisen själva betala när det blev dags. Totalt oansvarigt hanterande av skattemedel. Finansministern Andersson sa 2019 att välfärden kräver 70,0 miljarder i tillskott de närmaste åren. Då var det rent obscent att lova bort 7,0 miljarder för yttre säkerhet.

Idrottsminister Amanda Lind tyckte att ett OS skulle bli toppen. Det skulle ”stimulera till rörelse”. Idag hade hennes uttalande inte varit förvånande. Vi har ju nu följt hennes icke-agerande för idrottsrörelsen under pandemin. Från 1980-talet har Sverige haft 13 idrottsministrar. Endast en har verkat inom idrottsrörelsen – Ulf Lönnqvist (S). Så värderas Sveriges största folkrörelse.

Mediernas beteende

Public servicebolagen Sveriges Radio och Sveriges Television misslyckades kapitalt med sitt uppdrag. Ingen granskning gjordes av OS-kampanjen trots alla dånande varningsklockor. SR och SVT tillät sina expertmedarbetare ljuga i direktsändning om exempelvis bidraget från IOK.

TV4 arrangerade två korta debatter mellan mig och RF:s ordförande Eriksson. Eriksson hade själv i Riksidrottsförbundets remissvar till Stockholms stad skrivit under på ett antal krav för att ställa sig bakom en OS-ansökan. Det hade Eriksson glömt när vi debatterade.

Det var endast Idrottens Affärer som tillät en öppen debatt. Det  var till sist riksmedia Dagens Nyheter som avslöjade SOK:s kampanjbluff.

Sverige är ett fantastiskt idrottsland

Ett är också säkert. Den nuvarande SOK-styrelsen och de direkt ansvariga tjänstemännen kommer inte att kunna komma tillbaka med en ny OS-ansökan. Deras förtroende är förbrukat. 

Sverige är ett fantastiskt idrottsland. Vi har bredd och vi har elit. Idrotten är Sveriges största folkrörelse. Elitens prestationer resulterade under 2000-talet i 67 medaljer i vinter-OS och 43 medaljer i sommar-OS.

Varje år tar svenska idrottare massor av VM-medaljer. Ledarna gör ett fantastiskt jobb. Det lilla landet har nått dessa stora framgångar trots att vi aldrig arrangerat ett OS.

Sveriges Olympiska Kommitté gör ett utmärkt jobb med att stötta utvalda elitidrottare.

Allt i deras strävan av nå citius, altius, fortius, (snabbare, högre, starkare)

Det ska SOK fortsätta med.

Christer Wohlin

Fakta

PS År 2032 kommer OS att arrangeras i Rhein Ruhr, Tyskland. Om OS-tanken lever då.  

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Plötsligt kallade regeringskansliet till presskonferens. Och fram klev idrottsminister Amanda lind och sa:

- Vi ska inte gå ur pandemin med en hälsoskuld.

Varpå hon meddelade att idrotten får 400 miljoner kronor i extra stöd för återstart under 2022.

Du får gå var du vill och sitta där du önskar. Så kom det efterlängtade beskedet. Grindarna öppnas till alla arenor och hallar där idrott utövas.

Deltagartak vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar tas bort från 29 september och dessutom försvinner krav på avstånd mellan sittplatser och mellan sällskap. 

Äntligen blir det rejäla tag mot svenskar som inte har vaccinerat sig. Till större evenemang är de inte välkomna.

”De bör stanna hemma”, meddelar Folkhälsomyndigheten och generaldirektör Johan Carlson och är rak i sitt budskap:

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Tillsammans med Svenska Spel gör Svenska Ishockeyförbundet nu en flick- och damsatsning som bland annat innehåller utökat stöd för Damkronorna, riktat stöd till DamEttan, ett juniorslutspel samt en satsning på målvaktstalanger.

För ett år sedan avslöjades Unibets rekordsponsring när bolaget gick in som huvudpartner till svensk elitfotboll. Ett avtal som löper över sex år, med option på ytterligare sex år, med ett initialt värde på 900 miljoner kronor eller om optionen utlöses ett totalt värde på 1,8 miljarder.  Nu väljer Unibet att utöka satsningen genom att också bli presentationspartner.

Inte nog med alla tv-kanaler som slåss om rättigheterna att få sända från all sköns sport. Nu gör sig tidningarna allt mer gällande här. Senaste exemplet - Expressen köper rättigheterna till den franska toppligan i fotboll, Ligue 1. Samtliga matcher med superstjärnorna Messi, Neymar och Mbappé sänds live på Expressens plattformar med start redan på söndag.

I veckan exporterade fotbolls-Sverige ytterligare tvåt jejer till utlandet Hanna Bennison (Everton)och Filippa Angeldahl (Manchester City) valde England och därmed har inte mindre än 48 tjejer  lämnat Sverige för tjänstgöring på annat håll.