Ja då är vi där med ett valresultat där en del jublar och en del sörjer. Demokratins dilemma och utmaning är att 51 procent kan köra över 49 procent. Oavsett vilken båt man sitter i har man ett ansvar när man ”vinner”. 

Jag tänker på att vi sedan 90-talet har ökat gapet mellan fattiga och rika mest av alla EU-länderna. Den rikaste tiondelen av befolkningen har ökat sina inkomster med 63 procent, mellanskikten 30-40 procent, den fattigaste tiondelen med 1,7 procent och den utvecklingen har skett oavsett vilken regering som har haft makten. Den utvecklingen har påverkat föreningslivet och vilka bar och unga som har råd att delta. 

Politikernas ansvar

Nu hoppas jag att alla partier som pratat om kriminalitet och utanförskap tar sitt ansvar och ser föreningslivet som en resurs. Jag vill se stora satsningar på att stödja föreningarnas infrastruktur för att alla ska kunna delta.  Jag vill även se att näringslivet tar ansvar och visa handling för att stärka breddidrotten. Jag vill se stora satsningar på förortens idrottsföreningar och mindre på rika elitklubbar. 

För övrigt tycker jag att det är sorgligt att partierna inte utmanats och tvingats synliggöra hur de vill fördela våra samlade resurser både vad gäller ekonomi och miljöfrågor i hela samhället men också till föreningslivet. Föreningslivet är en oerhörd kraft som vi ska utveckla och förädla men inget parti pratar om det. Dags för nya tag!

I rannsakningens tidevarv oavsett värdegrund behöver vi tillsammans synliggöra de ideologiska grunder som ligger bakom de beslut som tas. 

Jag konstaterar att när sjukskrivna människor (som slitit sina kroppar eller fått sjukdomar) får sämre villkor är det värderingar som ligger bakom. 

Dessa värderingar...

När arbetslösa som inte kan flytta eller ta alla jobb som erbjuds på grund av kompetensbrist får sämre villkor ligger värderingar bakom.  

När människor i låglöneyrken får pensioner som det inte kan leva på ligger värderingar bakom. När man tror att hårdare straff mot kriminella löser problemen ligger värderingar bakom. 

Jag är på en årslång resa i Europa där ser jag så många exempel från årtusenden tillbaka fram till idag hur tillväxt har skett när kulturer möts och lär av varandra. 

Jag har inte hört någon i valrörelsen prata om möjligheterna med alla våra nysvenskar som kan bygga broar till nya exportmarknader. Jag har inte hört hur nysvenskar som arbetar i vård, skola, omsorg, sjukvård är entreprenörer som utvecklar nya företag bidrar till Sveriges utveckling etc. 

Jag ser att föreningslivet bör bli en en bro in i samhället och den måste vara öppen och nåbar för alla. Vi måste tillsammans återupprätta en idrottsrörelse för alla. Inga barn och ungdomar ska slås ut och hänvisas till ingenting. 

Vi måste skapa en idrott där alla kan bidra. När barn och ungdomar slutar ska vi hjälpa till att hitta nya föreningar. Jag uppmanar alla partier oavsett vänster eller höger att de förklarar för mig vilka bakomliggande värderingar som ligger bakom deras beslut och på vilka vetenskaplig och politiska grunder man gör sina val. 

Utmana politiker och näringsliv

Kan vi få till det utmanande förhållningssättet att vi kräver vilka värderingar som ligger bakom beslutet kommer kanske nästa valresultat att se annorlunda ut med kanske helt nya politiska konstellationer. 

Oavsett vänster, mitten eller höger behöver de utmanas i det samhälle de vill ha, först då kan vi ta ställning till det på ett bättre sätt. 

Jag kommer att fortsätta utmana politik och näringsliv i deras gemensamma ansvar att delta i att bygga ett bättre samhälle och på sikt en bättre idrottsrörelse där alla får plats. 

I den polarisering som växt fram är idrottsrörelsen en arena, där vänster och höger kan mötas som kamrater i en miljö där alla människors lika värde och lika rätt att få en plats  är självklar. En arena som bygger folkhälsa och som bygger allianser och vänskap.