Det är särskilt viktigt att vi sluter oss samman och hjälps åt för att stödja barn, unga och familjer i synnerhet i förorterna där många familjer upplevt krig eller har släktingar som befinner sig i regioner med krig. 

En modell jag rekommenderar

Minnen och trauman kommer att blomma upp och det är då rutiner och möjligheter till samtal och fysisk aktivitet blir otroligt viktiga. En av mina förebilder, barnläkaren Lars H Gustavsson har tillsammans med barnpsykologen Agneta Lindkvist utvecklat en modell som jag tror att föreningar och näringsliv kan lära mycket av för att stödja barn, ungdomar, föräldrar och medarbetare är STOP modellen.

Strukturen betonar behovet av stabila och tydliga strukturer, jag tänker att vi idrottsledare ska vara särskilt uppmärksamma på att våra idrottare kommer till träningar mm. Företagen bör öka uppmärksamheten på frånvaro mm

Talking and Time som ingår i STOP modellen, innebär att vi ledare bör ge möjlighet för våra spelare att prata med oss ledare. Vi behöver vara noga med att kolla av och öppna upp för samtal och visa att vi bryr oss. Det kan handla om att vi som ledare säger att vi är oroliga för det som händer i Ukraina och  om spelarna vill prata så finns vi där.

Organized play innebär organiserade aktiviteter, under ledning av vuxna som är väl införstådda med spelarnas situation. Vi kan även göra mer än idag som exempelvis samarbeta med kulturskolan i aktiviteter som drama, musik, lek och samtal där spelarna möjlighet att uttrycka och hantera sina upplevelser.

Parental support innebär att vi behöver fundera på om vi kan ge stöd till föräldrarna så att de blir delaktiga i det som sker med ungdomarna. Vi måste  också värna om att öka föräldrarnas gemenskap och att de pratar mer med varandra.

Konsten att utveckla

I mitt arbete har vi använt den här grundstrukturen och den fungerar, hör av er till mig om ni vill bolla era tankar. Jan.mellgren11@gmail.com

Utöver denna tunga inledning har jag funderat mycket på svensk damhockeys utmaningar och vad som krävs framöver för att höja nivån på förbundets engagemang och hur hela strukturen där tjej- och damhockeyn ser ut. Jag ser brister i både vision och i hur man jobbar med att utbilda ledare och vad man gör för att öka statusen att delta i uppbygganden av en stark tjej- och damhockey. 

En viktig faktor är att förbättra ekonomin för att öka spelarnas förutsättningar och det måste ske snabbt. Vi behöver svenska elitspelare som har förutsättningar för att nå världsklass när gäller träning och matchspel. De behövs som förebilder för alla tjejer i våra föreningar. Vi behöver bli bättre på att analysera och forska om hur man utvecklar damhockeyspelares spelförståelse där reglerna om tacklingar gör att spelet inte kan eller bör bedrivas som vi för mån. Vi behöver bli bättre på att ta vara på kunskaper om flickor och kvinnors fysiska utveckling och omsätta det i praktiska handlingar som behöver implementeras i förbundets ledarutbildningar. 

Min klubb Göteborg HC behöver näringslivets och likaså Göteborg stads ekonomiska stöd för att möjliggöra den förändring som måste ske och för att fortsätta det samhällsbyggande vi gör i Angered.

I mina tankar om framtiden ingår även vad vi ska göra för att Sveriges kommuner ska ta sitt ansvar och öka antalet ishallar som gör att alla tjejer som vill pröva en av Sveriges DNA idrotter, ishockey. Jag saknar en politisk vilja och mod att satsa på att bygga så hockeyn överlever i framtiden. Jag funderar också på fastighets- och byggnadsföretags ansvar för att bygga samhällen som även stödjer en rik fritid med mötesplatser mellan människor. Vilket ansvar tar de för att bygga samhällen med hälsa och fritid?