Ibland handlar det om att vuxna inte är på tå och ser och hör när barn och ungdomar inte är sjysta mot varandra. Bråk i skolan kan följa med till idrottsträningen, stökiga hemförhållanden påverkar barns mående och uppförande. Det kan skapa miljöer där vissa barn sätter agendan på andra barns bekostnad.  

Ansvaret viktigast av allt

Det finns också ledare som kränker och till och med begår övergrepp i sin ledarroll och även föräldrar vars beteende inte rimmar med idrottens värdegrund. Det är idrottsrörelsens främsta uppdrag att hela tiden, varje dag och varje timma, göra allt vi kan för att idrotten ska vara en plats där alla är trygga och mår bra. I de allra, allra flesta fall så gör vi också det – ute i klubbstugorna, på tävlingen, i omklädningsrummet och i snacket på väg till träning eller match. 

I många fall är ledaren i föreningen en extra vuxen som barn vänder sig till i förtroende med andra frågor än just de som hör till idrotten. Det är förtroenden som vi är stolta över och måste hantera med stort ansvar.  

Vi har alla en stark kärlek till idrotten oavsett om vi följer vårt lag, är aktiva, arbetar i förening eller förbund eller sitter som förtroendevald i en idrottsförening eller ett förbund. Låt oss visa kärleken till idrotten – och varandra – men låt oss också vara modiga nog att sätta ner foten och nyttja de medel vi har att säga nej tack till de ledare eller förtroendevalda som bryter mot idrottens värdegrund. 

Det är ingen rättighet att vara ledare inom idrotten. Föreningen eller förbundet har gett det uppdrag för att de har förtroende för ledaren. Om det förtroendet inte längre finns – så kan föreningen och förbundet säga tack – men nej tack. Det kräver råg i ryggen och att vi inom idrottsrörelsen klarar av att stå upp för våra gemensamma värderingar. Det kräver också att miljön i förening och förbund är sådan att alla har möjlighet att prata om och påtala dessa frågor. 

Medlemmarna vet vem de kan vända sig till och att det alltid finns någon som både lyssnar på orossignaler – men också vågar agera. Att lyssna och faktiskt agera när vi pratar med varandra i föreningen, i förbundet och mellan förbunden är det som skapar ett öppet och tillåtande samtalsklimat.  

Sex motioner till Riksidrottsmötet, idrottsrörelsens årsmöte i maj, handlar om förändringar inom området trygga idrottsmiljöer. Det är förslag på stadgeändringar, förändringar av visselblåsartjänst och preskriptionstider. Det visar på hur vi alla vill göra rätt, ha stöd i stadgar och paragrafer för vårt agerande för att säkra trygga idrottsmiljöer för alla. 

Tydligare och modigare

Jag är övertygad om att vi alla har samma mål och för varje dag som går så blir vi lite bättre och gör jobbet ännu tydligare. Men så länge ett barn, en vuxen far illa så gör vi inte nog. Så är det. Vi behöver bli ännu tydligare, ännu modigare och ha ännu mer råg i ryggen och våga ta beslut – med barnens bästa i fokus.  

Det är oacceptabelt att barn, ungdomar och vuxna som är aktiva eller ledare inom idrottsrörelsen kränks eller utsätts för övergrepp. Det är oacceptabelt att spelare, ledare, förtroendevalda inom idrotten utsätts för hat eller hot. Idrotten ska vara en plats för glädje och gemenskap. 

Vi har alla ett ansvar att se till att idrotten också är precis det både på planen, på läktaren, i omklädningsrummet och i styrelserummet.  Juridik i all ära men utan idrottsledare som driver linjen att det är ingen demokratisk rättighet att fortsätta som ledare om barn misstänks för att vara allvarligt kränkta står sig advokater utanför systemet slätt.

Det är en utmaning som folkrörelser måste ta sig an vare sig vi talar om kyrkor, politiska ungdomsförbund, scoutrörelser, idrotten eller andra delar av civilsamhället där barn är involverade. Låt oss inte vika undan på denna punkt.