2018 färdigställdes flest lägenheter sedan 1973. Byggtakten är fortsatt mycket hög i våra växande städer runt om i landet. Det förtätas och byggs helt nya områden. Men alltför ofta finns inte idrotten med i planeringen. Just nu pågår dessutom idrottsrörelsens förändringsarbete, Strategi 2025, där fler ska idrotta genom hela livet för att må bra och få möjligheten att vara en del av gemenskapen. För att det ska bli verklighet behövs tillräckligt med plats för idrott. 

Saknar analys

I den helt färska undersökning som RF låtit göra bland landets kommuner svarar bara 45 procent av kommunerna att de har gjort en analys av tillgång till idrottsytor i kommunen. Bara 35 procent av kommunerna uppger att de har en utvecklingsplan för idrottsanläggningar.

Forskningen visar att så kallade ”mjuka värden” bortses från i planeringsarbetet. Det största inflytandet i planeringsarbetet får alltid det delar som har nyckeltal som parkeringsplatser till exempel.

Idrott som är en del av den sociala hållbarheten är ett ”mjukt värde”. Det finns inga nyckeltal på hur många idrottsplatser det ska finnas per hundra barn eller längsta avstånd från bostad till olika typer av idrottsytor. Det är tydligt att det slår igenom i samhällsplaneringen. För att i framtiden bygga hållbara städer och samhällen är detta något som behöver hanteras. Inte minst i storstadskommunerna – speciellt i Stockholmsområdet – lämnar nuvarande situation mycket övrigt att önska. Det är något jag, liksom många andra idrottsledare, oupphörligen brukar påpeka.

Damma av idrottsutredningen 

Allt var inte bättre förr, långt därifrån. Men det kanske är dags att damma av idrottsutredningen Idrott åt alla från 1969 som slog fast att: ”Idrotten bör vara varje medborgares egendom och samhällsstödet till idrotten bör ges sådan utformning att idrottsliga aktiviteter erbjuds människorna över ett så brett fält som möjligt”.

Sverige har Nordens mest inaktiva barn och bara 22 procent av tjejerna och 44 procent av pojkarna i 10–15-åldern når de rekommenderade nivåerna av daglig fysisk aktivitet. Det kan och vill vi ändra på.

Idrottsrörelsen ger mer än bara träning. Vi ger ett sammanhang, vi skapar möten över gränser, vi är en plats för gemensamma beslut som kräver samtal och respekt. Vi gör demokrati.

När alltför få kommuner planerar för idrott och rörelse behöver staten peka tydligare. Idrott behöver skrivas in i plan- och bygglagen och bli mycket tydligare i Boverkets vägledning till kommunerna. Handböcker och nyckeltal för idrottens plats i samhället behöver tas fram.

Plats för idrott måste gå från ett område som i bästa fall skrivs om i svepande ord i kommunala översiktsplaner till att bli mål och riktlinjer som kan mätas och följas upp. Det är statens uppgift och det är dags att det ansvaret tas.