Det bästa är inte alltid det populära utan det kräver modiga politiker som ser längre än till nästa opinionsundersökning. Ett stabilt och långsiktigt basstöd till idrottsrörelsen gör att vi kan behålla den omfattande föreningsverksamhet som bedrivs i alla landets kommuner där vi möter 145 000 barn och ungdomar varje dag, året om. 

650 000 ledare i 20 000 ideella föreningar

Den vardagliga verksamheten som ger våra barn, ungdomar och vuxna både glädje och gemenskap formar varje idrottsförening bäst själv. Därför är det viktigt at¬t statens, kommunernas och landstingens/regionernas stöd öronmärks och kravställs i så liten utsträckning som möjligt. 

Stödet till idrotten år 2018 utökas med 19 miljoner kronor samtidigt som 30 miljoner kronor av idrottslyftsmedel öronmärks till en skolsatsning. Det innebär att man tar av medlen från föreningsidrotten för genomförande av skolsatsningen. 

Sverige har världens mest ideellt engagerade folk tillsammans med norrmännen, holländarna och amerikanarna. Varannan vuxen lägger ner i snitt 15 timmar på ideellt arbete. Idrottsrörelsen är den folkrörelse som engagerar flest och mest. 650 000 ledare i 20 000 ideella idrottsföreningar talar sitt tydliga språk.

Exceptionellt starkt civilsamhälle

Tack vare kloka politiker på alla nivåer har individers intresse och engagemang möjliggjorts i över hundra år genom regler och lagar, finansiell stöttning, tillgång till mötesplatser kombinerat med respekt för självständigheten. 

Det har gjort att vi har ett exceptionellt starkt civilsamhälle som kompletterar och balanserar de två andra stora sektorerna i vårt samhälle – det offentliga och det privata.

Vi har olika uppdrag och agerar därför på olika sätt, vilket vi ska vårda. Företagen drivs av vinst, det offentliga har ett ansvar för rättssäkerhet, välfärd och lika möjligheter att utvecklas för alla och vårt uppdrag är att samla människor som delar en gemensam idé och samlas för att med eget driv och engagemang fullfölja den idén. 

En tjänst som inte går att beställa

Det kan handla om att göra något tillsammans, som att idrotta eller sjunga i kör, eller att visa på och förändra orättvisor i samhället.

I ideella rörelser kommer engagemanget underifrån och bygger på frivillighet. Idén att genom idrott möta och integrera nyanlända i Malå eller viljan att ha rehabiliterande boxningsträning för personer med Parkinson i Gävle kan inte beställas från Rosenbad eller Idrottens hus i Stockholm. Det kan uppmuntras och stödjas, men inte beordras. 

Vi i idrottsrörelsen gör mycket, men kan inte lösa samhällsutmaningar överallt. Emellanåt tycks det som att både journalister och politiker glömmer bort det. Våra föreningar är inte lika starka överallt och på några få ställen finns det inte ens en idrottsförening. 

Till dessa föreningar och områden som inte har kraften att söka exempelvis projektmedel ger vi annat stöd för att starta en idrottsförening eller bygga upp en stabil struktur i föreningen. 

En självständig rörelse

Riksidrottsförbundet får nästan 2 miljarder kronor av staten för att ge möjligheter för flickor och pojkar, kvinnor och män att motionera och idrotta för att främja en god folkhälsa, att stödja en fri och självständig idrottsrörelse samt att ge flickor och pojkar, kvinnor och män positiva upplevelser av idrott som underhållning. Stöd till barn och ungdomar ska lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. 

Stöd kan även lämnas till sådan verksamhet som stärker idrottsutövares internationella konkurrenskraft. Nästan 1,9 miljarder kronor av dessa fördelar Riksidrottsförbundet vidare till förbund och föreningar.

Lite förenklat kan man säga att det finns tre olika former för hur stödet fördelas vidare. 

1. Organisationsstöd för att stödja grundläggande delar för att föreningen ska fungera, som medlemshantering, årsmöten och andra organisatoriska delar.

2. Verksamhetsstöd för att stödja verksamhet som är i enlighet med både statens och idrottens egna riktlinjer. Dessa medel går nästan uteslutande till barn- och ungdomsidrott där LOK-stödet är den stora posten.

3. Projektmedel för att stödja nya idéer eller verksamheter mot specifika målgrupper.

Jag tror att det måste finnas en balans mellan dessa tre former för att vi ska ha ett självständigt och vitalt föreningsliv. Vi har gemensamma mål uppsatta i det vi kallar Strategi 2025. 

Vi ska presentera principer

Därför håller vi på att se över samtliga stöd och ska till vår stämma, Riksidrottsmötet 2019, presentera principer för hur bidragsfördelningen kan hjälpa oss att nå de målen.

Dessa mål handlar i grunden inte om integration, förbättrade skolresultat, minskad brottlighet eller andra positiva effekter av föreningsidrott. 

Målet är att så många som möjligt ska idrotta så länge som möjligt. Lyckas vi med det följer en enorm samhällsnytta av bara farten. Vi vet att kostnaderna för sjukdomar bland äldre kan minska med 80 miljarder om fler äldre blir fysiskt aktiva. 

Att idrottsrörelsen, om vi når 100 fler unga jämfört med idag, kan förhindra att fem ungdomar drabbas av depression och att 25 ungdomar slipper symtom som magont och huvudvärk. Att fler nyanlända lär sig svenska snabbare. Att fler elever får ökad koncentrationsförmåga och inlärningseffektivitet i skolan. 

Lägg dessutom till att idrottsledarnas insatser motsvarar 42 000 årsarbetare, vilket är en enorm kostnad som samhället annars hade fått bekosta. 

Politiker får inte styra 

Jag ser likheter med avigsidorna av styrmetoden new public management som under ett par decennier sköljde över offentlig sektor. Att politiken vill veta vad pengarna går till är en sak men om politiken vill styra en folkrörelse hyser jag en stark oro. 

Det måste finnas en förening med ledare och idrottare som vill idrotta, vill organisera sig, vill utvecklas. 

Både vi som stödorganisation och det offentliga ska sätta upp tydliga ramar för stödet, men vi måste lita på de 650 000 frivilliga som lägger sin fritid på att leda 3,2 miljoner medlemmar.