Att idrottsfrågorna hamnar hos en minister med en stark och relevant portfölj är jag mycket glad över. Jag har hört röster höjas för en renodlad idrottsminister. Det tror jag är fel väg att gå, en enfrågeminister av den typen löper stor risk att hamna i en svag ställning internt i regeringen. 

En minister med stark vilja och god hand med andra ministrar är avgörande. Dessutom ska vi värna den svenska idrottsmodellen – stor frihet och politiken på armlängds avstånd.

Han kan idrott

Dessutom är Jakob Forssmed väl bekant med idrottsrörelsen. Utöver sitt eget engagemang i sin lokala friidrottsförening har vi haft en god och givande dialog med honom i flera år och jag uppskattar hans klokskap. 

Jag ser med tillförsikt fram emot att få fortsätta det samarbetet och hitta vägar för att lösa både sådant som är akut här och nu men också för att skapa långsiktiga förutsättningar för idrottsrörelsen.

För utmaningar finns det. Trots att idrottsrörelsen synts och hörts runt om i landet på både lokal och nationell nivå under valrörelsen så saknades de viktigaste delarna för idrotten i den överenskommelse för Sverige som den tillträdande regeringen och Sverigedemokraterna presenterade den 14 oktober. 

Lite mer lovande lät det när Ulf Kristersson (M) i sin regeringsförklaring sa att regeringen avser att göra flera satsningar på idrotten under mandatperioden.

Både bredd och elit

Att idrottsrörelsen största utmaningar inte berördes alls i överenskommelsen förvånade mig mycket, men ett efter ett har frågetecknen börjat rätas ut. Jag fick många samtal och frågor från företrädare för olika specialidrottsförbund om det projekt om ligorna i fotboll och hockey som i knappa ordalag presenterades i överenskommelsen. 

Därför var det hoppingivande när Jakob Forssmed antydde en bredare ansats till elitidrott som går utöver dessa två sporters högstaligor. En satsning på elitidrott är efterlängtad men den bör gå i linje med idrottsrörelsens gemensamma satsning elitidrott 2030, det vore olyckligt med en alltför snäv satsning som inte inkluderar insatser som är till gagn för aktiva, serier och tävlingar oavsett idrott. 

Det är också glädjande att den nya ministern i intervjuer redan har lyft betydelsen av både bredd och elit. 

Ett stort orosmoln den senaste tiden är självklart frågan om elkostnader. I princip dagligen nås jag av rapporter från olika delar av landet om föreningar som är oroliga för elräkningen, som kan tvingas att dra ned på verksamheten för barn och unga och kommuner som överväger åtgärder som kan få stor påverkan på föreningslivets förutsättningar att vara en god kraft i samhället. 

Måste klara vintern

Först pandemin och nu denna utmaning som verkligen pressar idrotten. Jag är mycket bekymrad över hur vi och civilsamhället i stort ska klara den här vintern. När Jakob Forssmed som nytillträdd minister tydligt och klart sa att idrotten ska inkluderas i det högkostnadsskydd som regeringen arbetar med då infann sig både glädje och lättnad. 

Det här var ett mycket välkommet, och helt nödvändigt, besked från ministern. Kommunerna har också en viktig roll i den här frågan, många av landets idrottsanläggning är kommunala. Hos våra RF-SISU distrikt pågår ett febrilt arbete med elfrågan på lokal nivå och att ha en dialog med landets kommuner. 

Positiva besked och signaler är alltid välkomna, med det är vad som sker i praktiken som är det väsentliga och det finns fler helt avgörande frågor som behöver adresseras. Det handlar inte minst om fler och bättre idrottsanläggningar och idrottsmiljöer samt att sviterna efter pandemin fortfarande gör sig påminda och kräver långsiktigt stöd. Jag ser fram emot att diskutera allt detta med Jakob Forssmed och hans kollegor i regeringen.