Ett exempel på omställning är Riksidrottsmötet 2021. Riksidrottsmötet brukar vara en fantastisk mötesplats för hela idrottsrörelsen med kramar, fikasnack i pauser, träff med idrottsvänner som man inte sett på länge och även strategiska samtal kollegor och idrottsförbund emellan. I år var mötet digitalt med ombud som antingen samlats i ett rum på kontoret för att delta eller ombud som deltog hemifrån köksbordet och med fler än 1000 åhörare från hela landet. 

Argument för och emot

Med genomarbetad struktur och teknik som stöd flöt mötet på genom de tre dagarna och demokratiska beslut fattades. Ett av de mest diskuterade besluten efter Riksidrottsmötet är att RF-stämman röstade för att införa ett bidragstak så att inget specialidrottsförbund får mer än 10 procent av stödet. 

Här finns argument både för och emot. Jag och Riksidrottsstyrelsen var emot och menade att ett borttaget tak måste prövas innan det återinförs. Alla blir inte nöjda efter att voteringen är klar men det är trots allt det som demokrati handlar om. Låt oss lyfta blicken och sluta sprickorna. 

Även ett idrottsövergripande elitidrottsprogram, #elitidrott2030, fick grönt ljus av RF-stämman, kompetensstöd och ökat ekonomiskt stöd till parasport likaså. Beslut togs också att omfördela stöd från RF/SISU så att specialidrottsförbunden får ökat stöd. 

Denna något oväntade kombination av ett återinfört tak plus ett härtill tillkommande extra sparpaket på Riksidrottsförbundet kommer att ge större förbund en slags dubbel ekonomisk kombination. Hur förenar vi detta med att mindre och medelstora förbund inte kommer i kläm när Riksidrottsförbundet drar ned på sitt serviceutbud och glesar ut sitt stöd på regional nivå? 

Mycket jobb framför oss

Här har vi på Riksidrottsförbundet en utmaning att möta. Nu återgår vi alla företrädare och tjänstemän på Riksidrottsförbundet till att forma stöd framåt för att på bästa sätt stötta specialidrottsförbunden på den väg de röstat för. En förändring som även den kommer att slita i idrottsrörelsen och där vi behöver komma ihåg att lyfta blicken mot det som står framför oss, inte mellan oss. 

Något som har slutit sprickorna och fäst blicken framåt är idrottsrörelsens eget förändringsarbete – Strategi 2025. Det arbete som idrottsrörelsen gemensamt beslutat och arbetar med och där utvecklingen har brutit ny mark. Synen på träning och tävling är ett gott exempel. Vi lyssnar på hur barn och unga och vuxna vill att deras idrott ska vara och vi ser hur generationer förändras och vad de förväntar sig av idrottsrörelsen om vi ska fortsätta vara relevanta. 

Men vårt eget förändringsarbete har fått sig en rejäl törn under pandemin. Mycket av vår energi har gått till att genomföra så mycket idrott vi haft möjlighet till eller förändra formerna för att kunna fortsätta, samtidigt bidra med vårt strå till stacken för att inte sprida smitta, och dessutom har många föreningar runt om i landet fått kämpa för att överleva. 

Låt oss fortsatt ha blicken mot det som står framför oss och inte mellan oss.

underlätta för varandra

Vi i idrottsrörelsen vet betydelsen av att vara en del av ett sammanhang, hitta kompisar, gemenskap, utmanas och få träna och utvecklas efter vår egen förmåga oavsett om det är som aktiv eller som ledare. Vi vet också att det just nu efter pandemin finns större behov än tidigare av idrottsgemenskapen, våra träningar, aktiviteter, matcher och tävlingar. 

Självklart måste vi underlätta så vi når fler i alla åldrar – precis som vår gemensamma strategi också säger – finnas till och vara tillgängliga för allt fler i alla åldrar och oavsett ambitionsnivå. Vi har en möjlighet att verkligen tillsammans kliva fram och göra ännu mer än vi redan gjort före och under pandemin. Men för att vi ska orka måste vi hjälpas åt. Låt oss sluta sprickorna och förbigå det som skiljer oss åt.

Jag är övertygad om att vi hittar den väg framåt som är bäst för alla idrottande barn, vuxna och äldre – oavsett vilken idrott just de vill utöva. Det är idrottsrörelsens absoluta styrka att vi är en sammanhållen men mångfacetterad folkrörelse – även om det ibland också innebär utmaningar som vi lär oss av på vägen. 

Några avslutande ord från dikten Berget vi bestiger av poeten Amanda Gorman, som hon också läste vid hennes installationstal för amerikanska presidenten tidigare i år. 

Så vi lyfter ej vår blick 

Mot det som står mellan oss, 

Utan det som står framför oss. 

Vi sluter sprickorna då, 

För att vi vet, att sätta 

Vår framtid först innebär att först 

Förbigå det som skiljer oss åt.