”It has turned out to be an Annus Horribilis”. Det gångna idrottsåret skulle med en första anblick kunna beskrivas med hjälp av drottning Elisabeth II citat. 

Avskyvärda avslöjanden inom doping och än värre statsunderstödd doping, alarmerande rapporter kring matchfixning och dess utbredning är teman som vi tyvärr känner igen från 2016. Dessa hot mot idrottens värdegrund och trovärdighet arbetar vi intensivt mot.     

Jag vill se det positiva

Eftersom jag har en positiv grundsyn vill jag fokusera på ett antal inspirerande och hoppingivande händelser i vår gemensamma och spännande utveckling inom idrottsrörelsen. 

Vi är i början av resan mot målen i vår strategi mot 2025. Många förbund ser just nu över sin verksamhet för att stå starka i framtiden. 

Frågorna har diskuterats livligt under 2016 och utvecklingen pågår just nu för fullt. Idrotterna är bra på olika saker och behöver göra förändringsarbetet på olika sätt.

Drygt 50 av våra 71 medlemsförbund är redan igång med förändringsarbete i form av förändrade regelverk, riktlinjer och förändrad verksamhet.

Det vet de i riksdagshuset

Vår målbild har även börjat sprida sig i riksdagshuset. Och detta gäller inom flertalet partier.

Under året har jag i mina möten, samtal och kontakter också fått allt fler tecken på att politiken ser idrottens kraft för allt fler områden. Idrott har på något sätt blivit större än ett enskilt idrottsanslag eller en ansvarig minister. 

• Ett bra exempel på detta är den särskilda pilotsatsning som staten väljer att göra inom området idrott och arbetsmarknad när Magdalena Andersson presenterade budgetproppen i september månad. Idrotten drar med start efter årsskiftet igång denna satsning i fem av våra distrikt. 

• En annan är regeringens satsning för minskad segregation där idrotten bidrar med uppstart och utveckling av idrottsföreningar. 

• Ytterligare en framgång är att idrotten ses som en relevant aktör bland flera och en naturlig del av regeringens exportstrategi i arbetet med att få fler internationella evenemang till Sverige.

• Eller för den delen hanteringen av en eventuella framtida avreglering av spelmarknaden eller hur systemet med Elitidrottsuniversitet ska kunna utvecklas. 

Klart vi ska prata med SOK

Något vulgariserat kan man kanske hävda att ”Nya ministrar kommer in på idrottens nya spelplan”. Jag gissar att vår idrottsminister uppskattar det!

Samhällets tilltro till idrotten som en positiv kraft har också stärkts under året. Ökat statsanslag och beskedet om extra anslag till SISU Idrottsutbildarna i en satsning kallad ”Svenska från dag ett”. Satsningen ger stöd till studieförbund för att stärka kunskaper i svenska språket, om samhället, främja deltagande i arbets- och samhällslivet för nyanlända. Detta ger oss ytterligare ett ”verktyg” i arbetet ute i våra distrikt för att stötta föreningar som varje dag gör ett fantastiskt arbete med att välkomna många nyanlända in i vår idrottsgemenskap. 

Även en genuin samverkan mellan RF och Sveriges Olympiska Kommitté är en spirande planta som kommer att växa sig starkare under 2017 och framöver. Det är jag övertygad om och jag välkomnar att våra gemensamma ägare i form av olika specialidrottsförbund nu verkar vilja ta tag i denna fråga. 

Det är idrottspersoner på elitnivå som ska stå i centrum och inte om det handlar om OS, VM eller annat stort internationellt evenemang. Och här är det specialidrottsförbunden som ska vara den tongivande aktören hur detta ska gå till. Inte den ena eller andra stödorganisationen.

RF för föreningsidrott, så det så

En annan positiv känsla jag tar med mig från 2016 är idrottsrörelsens ökade förståelse för vikten av att vi intensifierar arbetet för ökad jämställdhet inom idrotten.

Det är viktigt att lyfta frågan kring representation på olika nivåer inom förbund och föreningar men jag gläds också mycket åt medlemmarnas förståelse för ett kommande arbete kring värderingar, attityder och förhållningssätt som en viktig del i jämställdhets- och inkluderingsarbetet.

Återkommande under året har jag också noterat att det finns de som anser att Riksidrottsförbundet ska ta ansvar för all idrott oavsett organisationsform.

Min upplevelse att det blir en klagolåt kring utveckling och agerande eller brist på densamma som inte rimmar med vad vi är. Riksidrottsförbundet är och förblir en rörelse för föreningsidrott. Det är vi stolta över och vi har också förtröstan i fortsatt utveckling av verksamheten inom föreningsidrottens former. 

Bara dumheter

Så ”gråterskorna” - som ofta är personer jag högaktar – må förlåta men under 2017 liksom inom överblickbar framtid arbetar RF på uppdrag av föreningsidrotten och inget annat. Det är det vi har mandat att göra. Med detta sagt har vi självfallet att förhålla oss till allahanda viktiga i samhällsdebatten som kommersiella krafternas intåg i idrotten, segregationens effekter, avfolkningen av landsbygden m.m. 

En fråga som debatterats under hösten är om idrottsrörelsen ska förbjuda religiösa symboler vid utövande av idrott. De kristna ska ryckas av sina kors, muslimska kvinnor sina slöjor m.m. Dumheter, tycker jag.

Alla har rätt att vara med så länge symbolerna inte medför fara vid själva idrottsutövandet, alternativt uttrycker värderingar som strider mot idrottens grundläggande idéer typ Klu Klux Klan-hattar modell dumstrut med åtföljande maskering! Smakdomare i övrigt på detta område torde få föga genomslagskraft också under åren framöver.

+ + + 

Slutligen, det är fantastiskt att en femtedel av Sveriges befolkning är ideellt engagerad på olika sätt och i olika grad inom idrotten. Bland dem finns 650 000 ideella ledare som ger av sin tid till andra. 

Jag vill passa på att rikta en specifik tillönskan till er alla idrottsledare om ett Gott Nytt idrottsår 2017. Liksom till medkrönikörer och läsare av Idrottens Affärer.