De ändrade formerna för ekonomiskt stöd ska leda till en idrott för alla oavsett kön, var du bor, hur gammal du är och vilken ambition du har. Målet är att så många som möjligt ska idrotta så länge som möjligt. Lyckas vi med det följer en enorm samhällsnytta av bara farten.

Riksidrottsförbundet får nästan 2 miljarder kronor av staten för att ge möjligheter för flickor och pojkar, kvinnor och män att motionera och idrotta för att främja en god folkhälsa, att stödja en fri och självständig idrottsrörelse samt att ge flickor och pojkar, kvinnor och män positiva upplevelser av idrott som underhållning.

Stöd till barn och ungdomar ska lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. Stöd kan även lämnas till sådan verksamhet som stärker idrottsutövares internationella konkurrenskraft. Nästan 1,9 miljarder kronor av dessa fördelar Riksidrottsförbundet vidare till förbund och föreningar.

Pengar måste användas rätt

Det är mycket pengar och som skattebetalare är jag alltid angelägen att de ska användas på bästa sätt. Det bästa är inte alltid det populära, det som skapar störst rubriker, utan det bästa är inte sällan ett långsiktigt genomtänkt beslut som är förankrat tack vare ett gediget arbete med dialoger och öppenhet där medlemmar deltagit i en tydlig demokratisk process.

En inte lika uppseendeväckande metod kanske men ack så nödvändig och vad det gäller det nya stödsystemet har 300 personer jobbat och malt detta under lång tid. Det är ett gediget arbete och visar att en så stor skuta som idrottsrörelsen också kan förändras. I en folkrörelse som idrotten - som bygger på engagemang och ideella krafter – krävs att det finns en vilja att förändra, en förståelse för varför och hur. Med förståelse och vilja finns ökar också engagemanget och viljan att göra skillnad, men vi måste ha tålamod och förstå att det tar tid. 

Vi vet att föreningsidrotten gör befolkningen mer aktiv, minskar stillasittandet och bidrar till att minska hälsoklyftorna. Vi vet att föreningsidrotten skapar nätverk och bygger broar över gränser, att gemenskapen och tillhörigheten skapar skydd mott psykisk ohälsa. Forskaren Ola Segnestam Larsson har försökt att mäta idrottsrörelsens ideella insatser i pengar. Det motsvarar mer än 20 miljarder kronor. Till det ska läggas minskade kostnader för ohälsa, brottslighet och så vidare. 

Vi har statens förtroende

Idrottsrörelsen är en av de största folkrörelserna med fler än 3 miljoner medlemmar. Den svenska idrottsmodellen bygger på ett stort förtroende mellan staten och idrotten. Vi har ett system med demokratiskt uppbyggda ideella organisationer som styrs av medlemmar. Inte av politiker eller myndigheter.

Över 3 miljoner svenskar är i sin lokala gemenskap i föreningen en del av något större. En rörelse som de faktiskt formar genom delaktighet och demokratiska beslut. Det är jag stolt över. Riksidrottsförbundets uppdrag att verka i myndighets ställe innebär att vi för dialoger med politiker om vad vi vill och kan göra tillsammans men där Riksidrottsförbundet och idrottsrörelsen beslutar hur idrotten ska göra detta. 

Vi vill värna och utveckla det framgångsrika koncept som utmärker den svenska idrottsmodellen, stor självständighet i kombination med öppenhet och lyhördhet till övergripande mål för statens stöd till idrotten. Och det är precis så vi nu arbetat med de ändrade formerna för stöd - både i relation till staten men också till våra 72 medlemsförbund. Det är fantastiskt att se att denna urgamla modell fortfarande fungerar.