Hälften av de 247 svarande kommunerna upplever att idrottsföreningar tvingas tacka nej till potentiella utövare med hänvisning till brist på anläggningar. Det innebär att barn och unga som vill idrotta och motionera hindras från att göra det på grund av bristen på ändamålsenliga idrottsmiljöer.

Detta i en tid när stillasittandet är en av de vanligaste folkhälsosjukdomarna, när svenska barn är de mest stillasittande i Norden och när behovet av motion och rörelse är större än någonsin. Bristen på idrottsytor gör att många barn står i kö för att få plats istället för att springa, slå en kullerbytta eller sparka på en boll. Bristen på idrottsmiljöer är också ett av de allvarligaste hoten mot förverkligandet av idrottens gemensamma strategi för 2025.

Resultatet av kommunundersökningen är dessvärre föga förvånande utan bekräftar snarare den bild som Riksidrottsförbundet har sedan länge. Under året har vi varit ute och träffat våra distrikt för att identifiera vilka frågor som är viktigast och mest prioriterade inför valet nästa år. Alla distrikt har utmaningar med anläggningar för att föreningarna ska kunna utveckla sin verksamhet och nå fler, men det ser olika ut på olika orter runt om i landet.

Prioriterad fråga

Det är viktigt att frågan kommer upp på den politiska dagordningen och att politikerna tar ansvar för att säkerställa tillgången till bra idrottsytor och idrottsmiljöer, inte minst ur ett folkhälsoperspektiv. RF har bland annat mot bakgrund i detta beslutat att göra anläggningsfrågan till en av våra två prioriterade frågor inför valet 2018. Den andra frågan handlar om det livslånga idrottande där vi vill ha ett statligt stöd för idrott för äldre. När det gäller anläggningar kräver vi att:

• Ordet idrott skrivs in i plan- och bygglagen (PBL) så att kommunerna tvingas ta med idrotten i samhällsplaneringen.

Sveriges befolkning har sedan 1990 ökat med 14 procent, under samma period har tillgången till idrottsanläggningar, räknat i antal, inte ökat i samma takt. Befolkningsprognoser visar att befolkningen förväntas öka med ytterligare 20 procent fram till 2050 och när kommunerna tillåts nonchalera behovet av idrottsmiljöer så kommer bristen på idrottsanläggningar och ytor fortsätta växa.

Den höga byggtakten har gjort att stadsutvecklingsfrågor står högt upp på många kommuner och fastighetsbolags agenda. Men när fokus hamnar på hur fort vi kan bygga för att lösa bostadsbristen så missar kommunerna allt för ofta att planera in idrotten vilket riskerar att få allvarliga konsekvenser. Genom att skriva in idrott i plan- och bygglagen får idrotten en högre prioritering i stadsplaneringen vilket kommer gynna såväl föreningslivet som folkhälsan i bred bemärkelse.

Ta frågan på allvar

Regeringen har lovat mer idrottsundervisning och mer daglig rörelse i skolan. Det är bra, men det är minst lika viktigt att skapa bra förutsättningar för människor att idrotta även på fritiden. Då behöver tillgången till idrottsytor och idrottens roll i samhällsplaneringen tas på allvar.

Anläggningsfrågan är också en hörnsten i förverkligandet av Strategi 2025, den strategi som vi inom idrotten gemensamt har fattat beslut om. Ifall vi ska kunna nå målet om det livslånga idrottandet där fler hittar och känner sig välkomna inom idrotten, där fler kan ta del av glädjen och gemenskapen samt få en mer aktiv och hälsosam livsstil så behöver vi fler idrottsanläggningar. Vi vill vara med och ta ansvar för en bättre folkhälsa men då måste vi också få rimliga förutsättningar att göra det, och för det krävs fler anläggningar.

Kommunundersökningen visar att det även finns ett brett stöd bland Sveriges kommuner för att skriva in ordet idrott i plan- och bygglagen. Hela 65 procent av de svarande kommunerna anger att de tror att utbyggnaden av idrottsytor skulle öka om ordet idrott skrevs in i PBL.

Att det byggs upp en infrastruktur med hallar, planer, banor och så vidare som ger alla möjlighet att idrotta är en viktig del av ett socialt hållbart samhälle. I forskningsrapporten "Idrottens samhällsnytta" (2017) visar till exempel att idrottsytor bidrar till en mer levande, hälsosam, attraktiv och trygg närmiljö. Den visar också att ju närmare man har till en idrottsanläggning, desto mer idrottar och motionerar man.

En strimma hopp

Även om resultatet av kommunundersökningen på många sätt är nedslående så inger den också ett en strimma hopp. Det finns ett starkt stöd bland landets kommuner för att en förändring av plan- och bygglagen, där ordet idrott skrivs in, främjar tillgången på idrottsytor och miljöer och det finns också forskning som visar på idrottens samhällsnytta samtidigt som folkhälsofrågorna är på framväxt i den politiska debatten. Vi behöver politiker som bygger för vår hälsa.

Idrottsrörelsen, med över 20 000 föreningar, vill vara med och ta ansvar för en bättre folkhälsa för att alla som vill och kan ska få vara med. Bygg för vår hälsa så får vi rätt förutsättningar för det arbetet.