Efter en tid börjar man så smått att anpassa sig efter det nya läget och sedan börjar man blicka framåt. Att se vart idrottsrörelsen kommer befinna sig om ett år, fem år eller tio år kan vi sia om, vi kan inte veta säkert men jag hoppas att denna period av pandemi har lärt oss något. 

Trots att många har drabbats hårt kommer också denna tid att förhoppningsvis ha lett till något positivt. 

Vi har gjort upptäckter

Många jag träffar vittnar om att det trots allt fanns ganska mycket att upptäcka i Sverige under sommaren. Man fick tid till att vara hemma och upptäcka sitt närområde ännu mer eller kanske genomförde man den där första fjällvandringen eller den första kanotpaddlingen. 

Flera upptäckte föreningar som helt plötsligt syntes utomhus eller så fick man den där tiden att engagera sig i lokalföreningen eller så orkade man kanske ändå ta sig iväg och springa de där kilometerna med löpargruppen. Om än med behörigt avstånd för att fortsatt bekämpa smittspridningen men där föreningarna ändå bidrog till ökad folkhälsa genom att hålla igång aktiviteterna. 

Vi är dock många som saknar elitidrotten och den stämning, nerv och energi som nästan går att ta på när toppatleter kämpar inför en entusiastisk publik.

Idrotten har drabbats hårt av corona- både ekonomiskt och idrottsligt. Jag är tacksam över det stöd som regeringen gett idrottsrörelsen genom det ekonomiska stödpaketet. När det gäller frågan om 50-gränsen för publik finns det nu förslag från regeringen. Här har Folkhälsomyndigheten öppnat för att ta in fler. 

För många idrotter är det ett glädjande besked om man ökar till 500 personer, till exempel för ungdomslag och seniorlag på lägre nivå är detta viktigt medan en del elitverksamhet så klart skulle vilja ha ännu fler. 

Antalet bevisar bredden

Utmaningar finns kvar när det gäller synen på deltagare och utövare. Antalet åskådare och deltagare visar på den bredd av idrotter vi har och vilka olika utmaningar vi har. Men för den breda majoriteten är det förslag som är bra och som går åt rätt håll. 

Många kommuner och regioner har också stöttat runt om i landet för att dämpa fallet för vår rörelse. Detta har möjliggjort att vi kunnat fortsätta verka och bidra under corona-pandemin. 

Men nu är vi i den fasen att det är dags att blicka framåt. Hur ska vi rusta idrottsrörelsen för framtiden? Hur ser vi till att vi får fortsätta vara den viktiga kraft i samhället som vi är?

Jag ser hur omvärlden ser idrottsrörelsens betydelse. 

Gemenskapens värden

• Idrott i förening har uppmärksammats och hur betydelsefullt det är med att mötas, uppleva gemenskap och få känna sig delaktig. 

• Likaså när föreningar erbjudit äldre träningsprogram digitalt eller hjälpt till att handla mat och hämta mediciner till dem som är i riskgrupp visar sig vårt föreningsliv från dess bästa sida. 

• När barn och unga fått komma till sin träning och träffat sina kompisar och kanske för någon timme fått glömma allt det med corona och bara fokusera på det de älskar. 

• Att civilsamhället behövs blir ännu tydligare under en sådan här period. Beslutsfattarna förstår vikten av att idrotten måste få rätt förutsättningar för att fortsätta vara stark. 

Sverige behöver en omstart och där vill idrotten vara en stark medspelare. Områden som fortsatt starkt stöd för vår basverksamhet där det livslånga idrottandet är målet, att kunna fortsatt satsa på sin elitidrott och att fortsatt arrangera evenemang och att finnas i områden där vi idag ännu inte är starka nog blir viktiga. Vi har därför lovat regeringen att återkomma inför 2021 och 2022 med ett antal scenarier vid fortsatt Corona-kris.

Jag ser fram emot att idrottsrörelsen kommer göra Sverige starkare. Både under och efter Corona och långt in i framtiden.