För några år sedan tog idrottsrörelsen ett stort ansvar ur ett samhällsperspektiv och hjälpte till med en samhällsutmaning genom att idrottsföreningar bidrog till bättre hälsa hos nyanlända i väntan på besked om att få stanna i Sverige eller återvända till sitt hemland. 

Sett från idrottens perspektiv tjänade etableringssatsningen i många föreningar till att man fick ett fullt lag, eller nya barn och ungdomar på träningen samt medlemmar med utländsk bakgrund, vilket är en generell utmaning för idrottsrörelsen.  Det samma gäller satsningen ”Rörelse i skolan”. 

Vi bidrar till folkhälsan

En av de större utmaningarna hos många föreningar är rekrytering av barn och unga. Den scenarioplanering som RF genomfört tillsammans med specialidrottsförbunden kring corona-pandemin visar en oro för att barn, och ungdomar inte ska komma tillbaka till idrottsföreningen. 

Att idrottsrörelsen under några år kan få statligt stöd för samverkan mellan föreningar och skolor i hela landet kan göra att fler barn får kontakt med idrottsföreningar och ett intresse för idrott. Detta ser vi också som ett bidrag till att arbeta mot målen i strategi 2025. Det är svårt att se att inte idrotten skulle kunna ta gemensamma krafttag till gagn för folkhälsa. Det är inte detsamma som att gå i statens ledband eller att vi ger upp vårt oberoende. Genom alla de idrottsaktiviteter som genomförs varje dag bidrar vi till en ökad folkhälsa.

Studier visar att idrotten är den viktigaste platsen för många efter hem och skola. Vi är 880 000 ledare, eller kanske snarare lotsar, som genom idrotten bygger framtidens vuxna och ett starkt Sverige. Vad händer när vi inte får bedriva vår verksamhet? 

Sverige behöver unga människor som växer upp till starka, självständiga, toleranta, medkännande samhällsmedborgare. Tjejer och killar som är och känner sig fria och kompetenta att fatta egna beslut att forma sina liv. Unga människor som möts över gränser - geografiska, sociala och kulturella. 

Många är oroliga i dag

Just nu möts vi av oroade föreningsledare, förbund och föräldrar som vittnar om att barn och unga mår allt sämre. Den viktiga idrotten som ställs in, avsaknad av sammanhang där man kanske också haft distansundervisning i skolan och oro över pandemin sätter sina spår. Vi vet att föreningsidrotten i vanliga fall gör befolkningen mer aktiv, minskar stillasittandet och bidrar till att minska hälsoklyftorna. Vi vet att föreningsidrotten skapar nätverk och bygger broar över gränser, att gemenskapen och tillhörigheten skapar ett skydd mot psykisk ohälsa. När idrotten nu ställts in eller kraftigt minskat får det följder.

Idrotten har under pandemin drabbats både i verksamheten och ekonomiskt. Det särskilda kompensationsstöd som idrottsrörelsen tilldelats har spelat stor roll. Politiker, över blockgränserna, är överens om att idrotten bör ha ett gott ekonomiskt stöd och de brukar också vara överens om att som folkrörelse ska vi själva bestämma vart pengarna ska gå. Den svenska idrottsmodellen bygger på ett stort förtroende mellan staten och idrotten. 

Vii har ett system med demokratiskt uppbyggda ideella organisationer som styrs av medlemmar, Inte av politiker eller myndigheter. De miljontals svenskar som genom delaktigheten i sin lokala gemenskap i föreningen är en del av något större. En rörelse som de faktiskt formar genom delaktighet och demokratiska beslut. 

Men det är inte bara staten som spelar roll för att skapa bra förutsättningar för idrotten. Runt om i landet fattar lokala politiker beslut om utmaningar kring ekonomi, skola, vård, omsorg, arbetslöshet, integration, klimatförändringar, bostadsbyggande med mera.

Vi vill vara en medspelare

Vi är och vill vara en medspelare för att lösa samhällsutmaningar, men också en utmanande röst när vi upptäcker problem.  

Idrottsrörelsen är en stark folkrörelse. Med rätt förutsättningar kan vi göra ännu mer. Då behöver vi stöd från politiker som vågar tänka långsiktigt och som låter idrottsrörelsen utvecklas av sina medlemmar. Vi vill behålla det framgångsrika koncept som utmärker den svenska idrottsmodellen – stor självständighet i kombination med öppenhet och lyhördhet till de övergripande målen för statens stöd till idrotten. 

Vi ska inte ha beröringsskräck. Med långsiktiga samarbeten över partigränserna så kan idrottsrörelsen hitta sin plats i samhällspusslet för ett Sverige som håller ihop. Först då skapas en riktig stark folkrörelse som får verka i många decennier framöver.