Det är den enda slutsats som alla som arbetar inom Stockholmsidrotten kan förhålla sig till. Politikerna i styret med Idrottsborgarrådet Ernlund får räkna med ett väl motiverat och omfattande misstroende mot dem från alla representanter för Stockholmsidrotten. 

Att få bort det misstroendet på en så kort period som den här mandatperioden är osannolikt.

Barn får sämre vuxenhälsa här

Stockholm är redan från början ett sorgekapitel inom svensk idrott. Den trista sanningen är att barn som växer upp i Stockholm får sämre vuxenhälsa, ökad risk för barnfetma, sämre chanser att klara skolan med godkända betyg eftersom förutsättningarna för att idrotta är sämre än i de flesta kommuner. En av orsakerna är faktabaserad. Värdet på tomtmark gör att idrottsytor är dyrare i Stockholm än någon annanstans. Resten är bristande vilja från politikers sida under lång tid. Mängden idrottsyta per invånare ligger på en tredjedel av rimliga nivåer.

Nu har det nya styret börjat med att ge idrotten en rejäl käftsmäll och förväntar sig att idrotten skall reagera som den kuvade misshandlade hustrun med ett ”han är snäll innerst inne”. Det kommer inte att ske.

Ett stort och växande problem inom Stockholmsidrotten är att väldigt många nyanlända flickor inte får idrotta på grund av hedersförtryck. Deras fäder, bröder, farbröder och i många fall mödrar förbjuder dem att delta i idrott. Här har vi ett samhällsproblem som organisationer som Glöm aldrig Pela och Fadime och deras systerorganisationer synliggjort, men som MP som parti genomgående valt att förneka, förringa och förminska utifrån sitt behov av islamisternas stöd. 

Finns inte plats för dem

De här flickorna får väsentligt sämre förutsättningar än deras svenska kamrater. Något stöd från staden för att förbättra situationen för nyanlända flickors idrottande kan vi därför inte räkna med. I synnerhet när det inte ens finns plats för alla som vill idrotta.

Det har gått så långt att alienationen gentemot det politiska även generellt måste ses som ett samhällsproblem. Minskad tillit, ökad polarisering. Veckans rapport om snabbt ökande antal döda barn i Mässling i Europa är ett av många exempel på vad bristande tillit leder till. När förtroendet för politiker och myndigheter sjunkit så mycket att föräldrar vägrar vaccinera sina barn och hellre utsätter dem för livsfara är det illa.

Om Ernlund hade hållit sig till sanningen och sagt att nej till OS var en eftergift till MP för att få ihop koalitionen och något de beklagar hade möjligheterna till förtroende fortfarande funnit. Nu valde hon lögnen om bristande underlag. Från politikernas sida har man skapat ett antal hittepåfrågor för att försvara sig. En av dem är ”analysera risken för att Staden tvingas betala för klimatkompensation för anläggningar i kranskommuner”. En frågeställning där man bara behöver ha hört talas om svensk lag och kommunallagen för att förstå att den risken inte föreligger. Finns fler idiotier av det här slaget. 

Jag återkommer till det då de här interna dokumenten tydligt påvisar Rikskansler Otto von Bismarcks ide om att politik och korv är verksamheter där man inte bör veta hur tillverkningen går till

När hon sen igår (P1, ekot) sa att 8 år är för kort tid för att staden skall hinna med så tar man sig för pannan. Stockholms stad skall skriva hyresavtal för Stadion, Hammarbybacken, Skeppsbron och Rågsveds ishall. Operatören för Globen och Tele 2 skall skriva hyresavtal om de två arenorna. Det är allt arbete som skall göras från stadens sida. Tar max 40 arbetstimmar. Det är 1,2 minuter per arbetsdag för en åttaårsperiod.

Idrotten får ta ansvaret

Nu kommer de vackra orden att flöda från politikerna om hur viktig de tycker idrotten är, vilket fantastiskt arbete alla tiotusentals ideella ledare gör och så vidare som en del av den skademinimering som de ser som nödvändigt. Inom några dagar lär den första debattartikel komma i media när de bedyrar att de är snälla, idrottsvänner och liknande. Precis som med den misshandlande mannen skall man bortse från vad som sägs och fokusera på vad som görs.

Den här situationen är djupt olycklig, både ur ett demokratiskt perspektiv och ett idrottsperspektiv. Den kommunala ekonomin är ingen enkel materia och i många fall måste vi respektera ett nej från våra politiker. Det är deras skyldighet att säga nej, för säger de ja för ofta så kommer inte budgeten att hålla. Ett nej, liksom ett ja, måste självfallet vara baserad på fakta för att förtroendet skall kvarstå. 

Gudarna skall veta att idrotten som största demokratiska aktör i civilsamhället har sitt ansvar för att bevara förtroende och tillit för vår samhällsmodell och idrotten kan ta det ansvaret. Det blir inte enklare för idrotten att ta det ansvaret när politikerna agerar kontraproduktivt.

Glad över vändningen

Är det något jag vill be alla ledare och anställda i Stockholmsidrotten är det att tipsa oss om alla politiska konsekvenser som idrotten drabbas av under de kommande fyra åren. Vi skall med glädje både belysa varje enskilt fall såväl som inför valrörelsen 2022 sammanställa en vitbok på området. Maila oss.

Politikerförakt, dvs medborgarnas misstroende mot politiker är allvarligt och skadar vårt samhälle. Frågan är om inte politikers förakt för väljare är ännu allvarligare.

Förvånad och ledsen över att Alliansen är beredd att betala priset för sin politik i nästa val skrev jag tidigare idag. Glad över att vändningen nu kommer enligt flera medier. Priset blev för högt.