Sandvikens AIK, Villa BK, Edsbyns IF och Västerås SK är de lag som spelat SM-final de senaste fem åren. SM-finalen år 2017 var dock Bollnäs GIF en udda sparv i denna kvartett. Drömmen om att stå som vinnare vid SM-finalen i bandy på Studenternas i Uppsala, en av svensk idrotts största klassiker, har fintat bort sakligheten, nyanseringen i budgetering och kostnadsuppföljning

Samtliga dessa föreningar visade röda siffror för det senaste verksamhetsåret. Frånsett Sandviken hade alla klubbarna eget kapital. 

Svårt med plus och minus

Det finns andra röda lampor som också lyser runt bandysporten. Det tar vi på slutet, åter till ekonomin.

En unik situation detta med att de bästa lagen med de största spelarprofilerna inte kan balansera intäkter och kostnader. 

Till den kategorin räknenissar hör också Hammarby IF. Som det i dagarna skrivits om därför att det är ebb i kassan och problem med utbetalning av spelarlöner. Att det blåser lite extra på Söders höjder är ingen ny företeelse. Huvudfrågan är om den erfarenheten är en tillgång eller belastning.

Självmål, Sandviken!

Sandvikens AIK har också problem med sina spelarlöner. Insamlade pengar från bland annat ett motionslopp till en ung spelares minne är borta. Ordföranden har kastat in handduken. Vi skall absolut inte här raljera med att han gjort det på förre proffsboxaren och gästrikesonen Anders ”Lillen” Eklunds manér. Det vore att misskreditera ”Lillen” Eklund å det grövsta.

Den SAIK-säljare som den senaste tiden besökt sponsorer och mecenater för typ extra sponsorbidrag, matchsponsorskap och vara med på så kallade ”1-2 kronorsmatcher” kan ha haft en grannlaga ”pedagogisk uppgift”.

För dig som inte är inne i vokabulären kring att fixa pengar till klubbkassorna under pågående säsong förtydligar vi ”1-2 kronorsmatcher”.  Dealen går ut på att sponsorn är beredd att betala 1-2 kronor för varje besökande åskådare vid aktuellt matchtillfälle. I utbyte får sponsorn sitt namn med på matchaffisch, programblad och liknande. Ibland lanseras projektet vid en gratis entrématch. Ibland vid en förväntad match med låg publikattraktion, ibland vid en hög publikattraktiv match.

Ja se smålänningar…

Dylikt sponsorskap har räddat mer än ett bokslut. Därför att de är förhållandevis lätta att sälja. Inte minst för att det innehåller en viss form av gambling. Dessutom ett relationsstärkande projekt under pågående säsong. På vissa håll har det utvecklats till både 3-4 kronorsmatcher. I Småland gäller 1-2 kronor… 

Hur speedwayens Lejonen i Gislaved en gång hade svårt med ”exaktheten i publikräkningen” vid ett dylikt upplägg, får vi ta en annan gång.

Hammarby, Sirius och Sandviken är de tre elitklubbar som inte beviljats elitlicens för säsongen 2018/19. Främst orsakat av att inget eget kapital förelåg.

Verklighetsförankring efterlyses

Det samlade underskottet på dessa så kallade storklubbar, fyra stycken, understeg fem miljoner och det är närmast kaffepengar i jämförelse med de belopp som ibland figurerar i andra idrotter. Men så får bandyns elitklubbar bara några hundra tusen av centrala medel.

Megaskillnad mot de bortåt 50 miljoner kronor som varje SHL-klubb får. Det möjliggör resurser att marknadsbearbeta effektivt. Det finns hockeyklubbar som rent geografisk bearbetar på en radie tio mil från hemmaarenan. Fotbollen kan, åtminstone på herrsidan, spinna på publiksiffrorna. Inte minst i de större städerna.

Riksmedias fokus har ökat på skidor och fotboll och ishockey. Inte minst otaliga världstävlingar, de stora utländska ligorna och vad som sker runt sportens TV - tablåer.

17-18 spelare är proffs

”Omklädningsrummet är för dyrt”, heter det från ett ansvarigt klubbhåll.

”Inför lönestopp” heter det från ett klubbhåll som är kända för att betala de högsta spelarlönerna

När elittränarna var samlade i augusti framkom att det var 17-18 bandyspelare som får betecknas som bandyproffs.

”Med tanke på vissa spelares löner, är det flera spelare som borde betecknas som proffs”, sa en initierad ledare då lite skämtsamt.

I lönekuvertet proffs

Undrar om tankarna då fanns på de spelare som kan kvittera ut några tiotusentals kronor under 100 000 kronor i månadslön under tolv månader.

De bästa ryska spelarna har motsvarande 100 000 -150 000 kronor netto.

Det skall då sättas in i bandyns värld med relativt små ekonomiska muskler.

De fjorton elitklubbarna har nämligen ett omsättningssnitt på tolv miljoner kronor.

Lägst klubb har två miljoner och högst 25 miljoner i omsättning. Dessa föreningar skall mötas två gånger i grundserien under 90 minuter och med 11 spelare inom vardera laget. Omsättningssiffrorna har då ingen betydelse. 

Flyg anlitas inte längre nu när Kalix spelar i allsvenskan. Det är buss som gäller oavsett om det är Bollnäs, Edsbyn eller Motala, Vetlanda som är destinationsort.

I en inte alltför djärv gissning vågar vi placera nya friska, hemmabyggda halländska Frillesås och huvudstans oförvägna kvarters- och fighterlag Tellus som har lägst omsättning. Kör vi sträckan Lidköping och Västerås är det nog störst chanser att vi stöter på föreningarna med högst omsättning.

Elitklubbarnas organisation, Svensk Elitbandy, tog på årsmöte i Stockholm den 16 juni ett beslut om att satsa på ”Sund ekonomi” och ”Förbättrad ungdomsverksamhet”.

Sälj bättre

I sund ekonomi borde ingå att höja sponsordelen från nuvarande 40 procent. Den andelen är så låg att jag tillåter mig att tvivla på riktigheten.

Den största skillnaden mellan klubbarna, utöver spelarlönerna, är sättet att prioritera ungdomsverksamheten. Under en följd av år har Villa, Vetlanda och Edsbyn haft en viss suveränitet, mätt på alla ålderskategorier. Av 94 pojkar, purfärskt uttagna till elitläger för 15-16-åringar, fanns det två föreningar, Tellus och Sandviken, som inte hade någon spelare med. Fem elitklubbar har tvåsiffrigt deltagarantal.

Om tillgången på spelare är begränsad är det lätt att det blir stigande lönebild.

Speciellt om budgetdisciplin och kostnadsuppföljning är lika långt borta som tilltron till det egna, unga spelarmaterialet! De vanligaste och största felen är budgetering av för höga sponsor- och publikintäkter och överoptimism på externa spelarförvärv.

Tag Vetlanda och Edsbyn som exempel på motsatsen. Båda lagen har drabbats av stora, många jobsposter på spelarsidan (speciellt Vetlanda) inför denna säsong.  De har en trupp med störst andel egna produkter och med många unga löften. Båda dessa lag spelar för närvarande en sevärd bandy med mångas engagemang. Olyckskorparna kraxade utan kunskap under vingarna.

I Svenska Bandyförbundets beslutande organ för elitspel fanns det en gång med krav på ungdoms- och dambandyverksamhet. Nu signaleras det om- och krafttag. 

Spela i tre halvlekar

Falu BS har en lönesättning som baseras på publikanslutning. Men också premiepoäng för antal år i klubben, spelade matcher och träning samt relationsskapande insatser, exempelvis stå på ICA Maxi.

Hans-Olof ”Hopen ”Petterson är klubbchef i Falun, varit ordförande, tränare under tiotalet år och även spelare. Född i bandyorten Grycksbo. Försäljningschef när Falun hade Skid-VM 2015.

- Det är inte bara i boksluten det lyser röda siffror för bandyn, säger ”Hopen” som fick sitt artistnamn då det inte gick att skriva namnet på bandyklubban.

Men innan bandyförslagen kommer, omvärldsorienterar han.

-  Jag är allvarligt oroad för idrottens föreningsdöd, det är inte bara de riktigt små föreningarna längre utan det tar mer och mer över hela idrotten. Ungdomarna måste röra på sig mera och träna sig i att vara ihop med andra. Här i Falun har vi fightats hårt med politikerna, men fått ringa gehör.

Lär av skidorna

- Förändringsarbetet måste påskyndas i bandyn. Se på skidor! En tremil för ett antal år sedan försvann åkaren bakom en omålad fäbodstuga och sågs sen inte mer förrän han gick i mål. Nu varvas det sex gånger inne på skidstadion.

- Om vi spelar i tre halvlekar, med spolning, får vi bättre is, träffar fler kompisar vid kaffe- och korvkiosken. Bättre spel och bättre stämning och medierna börjar att bevaka igen. Varför har fem minuters utvisningarna försvunnit?

- Och varför är domarna så rädda för att spela i tre perioder? Hörde efter en match på Zinken att det gick bara att spela i 10-15 minuter, men varför blåser vi inte av och gör isen fin igen?

Avslutningsvis säger Hans-Olof Pettersson med emfas:

- Konkurrensen är stenhård idag, därför är det en självklarhet att vi måste se över produkten och intensifiera förändringsarbetet, det brådskar.