Lagtävling Bordtennis

När tittarna tröttnade vaknade Anton

Det slog mig; vad hade jag valt den här onsdagskvällen om jag varit i Paris? En OS-krönikörs största utmaning är att välja rätt, att nosa upp de bästa historierna dag efter dag. Sannolikt hade jag valt Stade de France och friidrotten - där händer det alltid något himmelskt eller galet - och vad hade jag då skrivit om; med största säkerhet Daniel Ståhls tomma ögon. Det var något som saknades där. Men då hade jag ju missat den kanske mest oväntade bragden under hela OS.

För vad var det egentligen som hände i pingishagen? Fråga inte mig, jag stängde av när Anton Källberg låg under med 0-2 i den avgörande semifinalmatchen mot Japan. Vem kunde tro att vi skulle få vara med om ännu en pingissaga att försöka sätta ord på. ”Sätt ord på det”, bad reportern efter den omöjliga vändningen, ”det går inte”, sa en av hjältarna, Kristian Karlsson, när den sista japanska bollen hamnade i nätet och Källberg sjönk ihop, förvånad, lycklig och nästan ordlös.