Vad är det karln säger som motivering för att plocka in nästan vem som helst men undvika en hyllad spelare från starka Bundesliga?

”Han slår för många passningar i sidled.”

Hjälp, hur opsykologisk får en ledare vara? Larsson är en framtida ledargestalt i svensk landslagsfotboll, har inte Jon Dahl Tomassons begripit det undrar jag, redan nu, innan de riktigt stora matcherna väntar, om han är rätt man för jobbet. Dags för fotbollschefen Kim Källström att gripa in, kanske inte ge honom en dansk skalle men i alla fall ett nyp i örat.

 Allvarligt bekymrad

 Det var alldeles uppenbart i matchen  mot Azerbajdzan att försvarsspelet (knappast någon överraskning)  fallerade. Hemmalaget kunde lika gärna gjort tre mål som Sverige. Deras spelare sprang rakt igenom det svenska mittfältet och ända ner till målvakten Viktor Johansson. Ingen kunde ge försvarslinjen mittfältsstöd, den ene efter den andre kom in men ingen av dem presterade vad som krävdes. Då hade Larsson varit rätt man.

Men han slår ju bara passningar i sidled?

Vad är det för trams? Om han har en tränare i Eintracht Frankfurt som vill att han spelar på ett visst sätt och fortsätter att ge honom förtroende så är väl det en sak. Om Tomasson ber honom dra iväg och slå alla bollarna framåt så levererar Hugo Larsson det också. Han är, vad jag har sett, den absolut bäste av de unga spelarna på just det. Och med de risker som finns med Sveriges nuvarande spelmodell, om än aldrig så charmig i offensiven, så är det precis en spelare av Larssons kaliber Sverige snart behöver. Att inte Tomasson ser det gör mig allvarligt bekymrad. En spelare som jagar hemåt återerövrar bollen och för den vidare, kanske till och med bakåt eller i sidled, var precis vad Sverige saknade. Och saknar.

 Opsykologiskt gjort

 Men en förbundskapten får naturligtvis ha sin idéer, tro på sin modell och välja de spelare som han bedömer kan sätta den i verket. Och Tomassons idé om att det spelas alldeles för mycket bakåt och i sidled i svensk fotboll håller jag med om. Men att Larsson inte fanns med från start var förvånande, att han inte byttes in istället för någon av de fem andra och inte fick en enda minut visar på total okänslighet från Tomassons sida. Ayari, Svanberg, Saletros, Bergwall, Cajuste, jovisst, men ingen har Hugo Larssons kvaliteter som tvåvägsspelare. Jag gissar att det var en markering från dansken. Den som går ut och beklagar sig över att han inte får spela skall minsann ha sig en näsbränna. Men att, som Thomasson, gå till media och berätta  att han väljer bort en spelare därför att  denne ” spelar för mycket i sidled” är inte bara oklokt, det är synnerligen opassande och opsykologiskt och det sämsta tänkbara sättet att skapa bra relationer med spelare som skall bygga Sveriges framtida landslag. Jag begriper att Larsson blir sårad och klokast av honom hade naturligtvis vara att tiga, bida sin tid, för det kommer matcher där Tomassons offensiv kommer att straffas och då behövs han.  Men jag begriper också att han uttrycker sin besvikelse över att förbundskaptenen står och pladdrar om sidledsfotboll. Om Tomasson inbillar sig att han kan ta Sverige till VM med ett lag där alla i alla lägen spelar framåt kan vi nog förvänta oss  nya barkbrödstider.

 En rolig halvtimma

 3-1 i Azerbajdzjan, 3-0 hemma i Jordgubbslandet mot Estland. Väntade resultat men efter en rolig halvtimma i båda matcherna, farten, idéerna, anfallsspelet mot Estland ren och skär fotbollsshow. Estland ett sämre lag än Azerbajdzjan, i höst väntar Serbien, ytterligare ett strå vassare. Då får vi se om Sverige bara kan storma fram ohejdat och låta Alexander Isak och Viktor Gyökeres bara göra det de är bäst på, understödda av evighetsmaskinen Kulusevski. Sverige har just nu en offensiv trio av hög klass som kommer att göra det lättare i framtiden och med Tomassons inställning att vinna den de där matcherna som man med trögare och långsammare spel tidigare har fått kämpa hem. Nu kan ett antal C-motståndare avfärdas med överlägset spel. Kolossalt överlägset till och med. Att ha fått igång just de spelare som i framtiden väntas stå för målfabrikationen är väl den största vinsten med de här matcherna mot närmast generande dåligt motstånd. De har också hittat sina roller snabbt. Men hur går det när de behöver ge mera av sin kraft åt försvarande insatser? Vad har dansken för planer när motståndarna kommer från Europas medel- och överklass? Och hur gör han för att få med Hugo Larsson på tåget? I TV6-intervjun efter matchen upprepade han att Larsson är en bra spelare, han är bara 20 år men det lät inte som att han var beredd att be om ursäkt för att han öppet kritiserat honom för den fotboll han spelar i Frankfurt när han istället borde prövat den i landslagsmiljö i sina första tävlingsmatcher. Principfast är han, ett lite småstöddigt intryck ger han. Är han långsint också blir det inte bra.

 PS: Hugo Larsson åkfe hem till Tyskland redan innan Estlandsmatchen. Skadad, säger fotbollförbundet.

Tro det den som vill.