Ludmilla - sjuk i cancer igen

Denna text är en krönika. Syftet med texten är att påverka. Åsikterna är skribentens egna.

Jag minns när Ludmila Enqguist fick frågan; vad gör du om tjugo år. Hon svarade; ”Kanske driver jag en restaurang, kanske är jag död.” Hennes mormor och hennes mor hade dött alltför tidigt, själv fick hon cancer vid 35 års ålder, döden har jagat henne och nu har hon berättat sitt livs historia, som hon säger; innan det är för sent. Cancern har drabbat henne igen.

En nöjd och belåten Ludmila Enquist efter att ha vunnit sitt försöksheat vid friidrotts-VM 2015. Foto: Ulf Palm/FLT-PICA

Historien om Ludmila Engquist (som nu kommer i bokform, ”Ludmila - svenskare kan ingen vara”) är ett drama utan motstycke i svensk idrottshistoria. Hon var en främmande fågel färgad i gult och blått, hon hade fått sin utbildning på annat håll, hon var en produkt av en annan politik, en annan moral, hennes liv är en thriller, ett drama om kärlek och svartsjuka, om öst och väst, om pengar och heder, om droger och sjukdom, om tårar och skratt, om förtroende och svek, om kommunism och kapitalism, om invandring och landsflykt.

En uppbrottets tid

Hon var en sällsynt idrottstalang, väl tillvaratagen av det hänsynslösa ryska systemet där barnen forslades dit där de bäste kunde göra nytta för sitt land. Och i sinom tid försedd med den medicinska service som, i Ludmilas fall,  innebar proteiner med anabola steroider mellan 1987 till 1991 när det sovjetiska imperiet sprack sönder.  En far som söp, en tio år äldre tränare som  gjorde henne gravid som tonåring (”det var aldrig kärlek”) och vars efternamn - Narozjilenko - hon bar när hon 27 år gammal vann VM-guldet på 100 meter häck i Tokyo 1991. Sovjets sista suck, den olympiska rörelsens sista utbetalning av guld till en dopingförgiftad nation. 

Det blev en uppbrottets tid. Efter VM-guldet i Tokyo försvann hon med medaljen om halsen i en buss hem till förläggningen, hon hade gjort sitt för landet, guldmakare massproducerades och väckte ingen uppmärksamhet. Det skulle bli ett annat när hon efter skilsmässan och en dopingdom och efter att ha träffat den svenske agenten för ryska idrottare, Johan Engquist, hamnade i Sverige. Här skulle hon så småningom omfamnas och få den kärlek och beundran som hon länge hade förtjänat.  

Snabbspår till blågult

När hon efter en dopingavstängning på fyra år 1993 (hennes ryske man erkände senare att han kontaminerat hennes sportdryck med dopingpreparat, och hennes dom mildrades och hon blev fri att tävla igen) så småningom hamnade i Sverige och det uppenbarades att en världsstjärna hade ”flytt” hit satte den dåvarande folkpartiledaren och ordföranden för Svenska Friidrottsförbundet, Bengt Westerberg, fart på papperskvarnarna på våren 1996 och hittade ett snabbt spår till svensk medborgarskap hos Invandrarverket i en tid då det rådde allmän depression i svensk friidrott. Inga pengar (efter det ekonomiska fiaskot till följd av VM i Göteborg året innan) och inga lysande stjärnor. Ludmila fick sitt svenska medborgarskap på nolltid och kunde senare under året, med blott en hundradels marginal,  vinna Sveriges första kvinnliga OS-guld i friidrott i CNN:s och Cocacolas huvudstad Atlanta. Då var hon ren, det garanterar hon, men hon var byggd i Sovjetunionens tablettförgiftade medaljfabriker och under de post-sovjetiska åren av sin f d man och hon hade tillhört en friidrottsgrupp som 1992 gästade Malmö och ertappades med anabola steroider. I Sverige gick ändå förlåtelse, hyllningar och beundran. Fast hon erkände att hon inte kunde bli något annat än rysk. Trots att hon hatade det som där hade skett. ”Att säga nej var aldrig ett alternativ i det gamla Sovjet.” Varken till plågsam barnaga i idrottslig förklädnad eller systematisk doping.

Attraktiv cancerpatient

1999 var jag på ett dopingseminarium i Stockholm, professor Arne Ljungqvist var en av föreläsarna men han tvingades avbryta sin medverkan för ”ett annat möte”. Han skulle tjänstgöra som stöd på en presskonferens på Arlanda med Ludmila och Johan Engquist, den svenska världsstjärnan meddelade att hon skulle opereras för en cancerknöl stor som en golfboll i sitt högra bröst. Operationen skedde den 21 april 1999, cellgifter sattes in, hon beslutades sig för att fortsätta träna och tävla och den 30 juli slog hon stora delar av världseliten på DN-galan, bejublad och kärleksbombad av den svenska publiken. Jag var där, minns en nästan kuslig presskonferens där det pratades mera om vilka tävlingar hon skulle göra, vilka tider, om att galaarrangörernas intresse ökade för Ludmilas medverkan. Kunde hon bli frisk? Det tycktes för stunden underordnat. Hur som helst. Senare på året tog hon, mellan två cellgiftsbehandlingar, VM-brons i Sevilla. 

Nu blev hon Årets personlighet, Årets idrottskvinna, Årets idrottspersonlighet och röstades fram till Jerringpriset.  Men till slut sa kroppen ifrån, hon trodde att cellgiftsbehandlingarna förstört hennes rytmik, hon skyllde på dåliga hälsenor och att hon måste lägga ner karriären. Men agenten och maken Johan Engquist hade andra tankar.

Enastående idrottskvinna

Hon hade gjort honom till viljes med sina segrar i svenska färger, hon hade gjort sitt för den sovjetiska regimen, det kunde (borde) varit nog men, som hon säger - ”Han älskade mig mera när jag presterade” - så hon gick också med på den sanslösa idén 2001 att göra henne världsunik; hon skulle bli den första kvinna att vinna OS-guld både sommar och vinter. Det skulle ske i en bob i Salt Lake City. Men hon hatade det, var rädd, vågade inte hoppa av men tog - utan Johans vetskap - ryska steroider och åkte fast för doping - igen. Den 4 november 2001 på ett hotellrum i Köpenhamn kom erkännandet och där tog sagan slut. Bobsatsningen avbruten. Paret bosatte sig i Spanien, fick barn, ekonomin rasade, de kom på fötter igen men det blev skilsmässa  och under nitton år har Ludmilla hållit sig undan offentligheten. Nu har hennes cancer kommit tillbaka, hon känner att tiden rinner ut, hon inhalerar morfin för sin värk men hon vill berätta innan det är för sent. Det är en oerhört sorglig historia. Hon 

ber inte om förlåtelse bara om förståelse. Hon var en gång en enastående idrottskvinna, ett tekniskt fenomen och träningsnarkoman av sällan skådat slag.  I det avseendet fick hon många att inse vilka nivåer som krävs i träning, förberedelser och inrutat liv för att nå toppen. Misshandlad, hänsynslöst dopad, utnyttjad i två ekonomiska system. Ett liv i helvetet med undantag för några skutt upp i sjunde himlen.

Hennes levnadshistoria är unik men fasansfullt dramatisk och ruskig. Hon är inte oskyldig men jag har svårt att döma. Jag kan så här i efterhand bara känna sympati med hennes beslut att öppet berätta och beklaga hennes öde.

Lysande stjärna, främmande fågel, en nedstörtad ängel.

Åke Stolt

Fakta

PS. Boken, ”Ludmila - svenskare kan ingen vara”, är skriven av Henrik Johnson och Johan Bendjelloul.

Kommentera

Vad anser du? Låt oss diskutera, antingen med Facebook – eller med kommentarer direkt på sidan.

Skriv kommentar

Idrottens Affärers artikelkommentarer modereras aldrig i förväg. Därför omfattas de inte av utgivningsbeviset utan varje person som skriver en kommentar står själv som ansvarig.
Path:
CAPTCHA
För att kunna stoppa spamrobotar på Idrottensaffarer.se ber vi dig fylla i texten i bilden i rutan nedan.
Image CAPTCHA
Enter the characters shown in the image.

Brommapojkarna har sålt spelare i  rekordomfattning de senaste två åren. Det har varit så lukrativt att styrelsen nu har mod att säga nej till anbud på forwarden Alladoh  Det är vad Sportbladet uppger på tisdagseftermiddagen

Utredningen för tryggare idrottsevenemang” har överlämnats till regeringen. Ett av förslagen som utredaren presenterar är en ny lag för kamerabevakning som ger arrangörer möjlighet att dela och hantera kameramaterial kopplade till misstänkta brott.

22-27 juli är det damfotboll som gäller mitt i största semesterperioden. EM för damer avgörs i Schweiz. SVT delar mästerskapet med Viaplay och sänder bland annat Sveriges premiär mot Danmark och Sveriges eventuella kvartsfinal. 

Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.

Finansmannen Christer Gardell lättar på oplånboken igen. Vill han stötta r OS-guldmedaljörerna i beachvolleyboll, David Åhman och Jonatan Hellvig.

– De är fantastiskt duktiga idrottare och de är jättefina förebilder, säger Gardell till SVT Sport.

Folkspel är föreningslivet eget lotteriaktör. Sedan och erbjuder bland annat föreningslivet ett digitalt lotteri som heter JOYNA. I det ingår premiumvinsten win-win. En prenumerant vinner 100 000 kronor. Dessutom går samma summa till den förening eller organisation som sålt lotten.

I senaste dragningen gick vinsten till breddföreningen med fotboll och innebandy i sin verksamhet, Luleå SK.

Svenskarna är vana vid att det finns TV-bilder från allsköns idrott, oavset var och när något utspelas . Nu kommer något alldeles unikt.Streamingtjänsten Pluto TV intyroducerar ett samarbete  via All Women’s Sports och Sportkanalen AWSN Network för att dygnet runt kunna sända damsport tillgängligt för svenska TV-tittare – helt gratis dygnet runt. Utbudet ska omfatta  över 2 500 timmar direktsänd damsport årligen

En drömaffär. Öster från  Växjö fick möjlighet att värva Allsvenska 19-årige Youssoupha Sanyang i fjol. Nu får Växjö-klubben möjlighet att tjäna närmare 40 miljoner när tjeckiska mästarlaget Slavia Prag i en rekordaffär vill köpa den tekniske fotbollsspelaren frpn Gambia.

Han  har imponerat stort i inledningen av allsvenskan med sin fart och teknik. På det viset har han blivit uppmärksammad och även blivit en publikfavorit.