Det dystra sanningen, den som räknas, som möjligen ger ett uppvaknande och det faktum som gör att det inte går att tro på någon chans i returen nere i Prag för MFF är statistikraden för gjorda mål. Två (2) för tjeckerna, inget för skåningarna. Vi kan kalla det två skitmål men de kom - det första efter en snedstuds på backen Jens Stryger-Larsens vänstra ben, det andra en markkrypare från distans strax innan slutsignalen - efter att två Sparta-spelare kommit till skott. MFF-arna kom aldrig till skott.

 Egentligen ett självskadebeteende

 Men, som sagt; de vann matchen om bollen med klara siffror och det har ju blivit lite av ett självändamål bland vissa svenska tränare att man till varje pris aldrig skall dra iväg en lång och lite chansartad spark bort mot fiendens linjer utan hellre - med stor risk för bolltapp och snabb motståndarattack - smådutta mellan varandra för att skapa…ja, vad då?

Tiden går, motståndarförsvaret kan ta semester, metoden snuddar vid begreppet självskadebeteende och är framför allt oklokt att praktisera in absurdum mot motståndare som man kan befara är bättre, individuellt skarpare att åstadkomma en bollstöld och en dödlig dolkstöt mitt inne i fiendens linjer. 

MFF-tränaren Henrik Rydström hade ingenting annat att komma med än sitt allsvenska koncept, det som (hyggligt) biter på Hammarby, Gais, Norrköping och Värnamo, som räckte till mot det betydligt sämre grekiska Paok i förra rundan men som inte håller nu när  Champions League väntar på den som tar sig levande ur det här dubbelmötet. Jag klandrar inte direkt målvakten Johan Dahlin för målen, men det finns målvakter med snabbare reflexer som tagit båda de tjeckiska skotten.

 Stressat och ofokuserat

 Problemet för Malmö, som ändå är Sveriges bästa och rikaste lag, är att man - mätt med den internationella måttstocken - har ett försvar som släpper in för många mål, forwards som inte hinner komma till skott. I ett lag organiserat för allvarliga försök att överraska på den europeiska marknaden krävs listigt gillrade försvarsfällor, otroligt hårt arbete för att skydda det egna målet samt snabba omställningar, precisa, längre bollar som skär genom motståndarnas linjer och forwards med ben kvicka nog att löpa ifrån sina motståndare. Detta saknas tyvärr.

 Kiese-Thelin må toppa den allsvenska skytteligan men gör inga mål efter löpdueller, han hinner helt inte med längre. Det är tio år sedan han gjorde mål för MFF mot Prag i ett Champions League-kval (då tog sig laget in i turneringen). Sett över hela linjen är MFF inte ett så mycket sämre lag än Sparta Prag. 

Efter en stressig, ofokuserad och slarvig inledning och en osynlig Sebastian Nanasi fick laget ändå lite fason på sina attacker, Nanasi tycktes ha insett att han alltjämt var kvar i Malmö, möjligen för sista gången på ett tag, och blev åter organisatören och den som visade sig kunna hota med sin oförutsägbara spelstil. Men det fanns ingen som kunde slutföra konstverken han börjat skissa på. ”Målare” utan färg. Och möjligen var det här det tydliga beskedet: 

Champions League är ingenting att sträva efter (ja, bortsett från den dubbla ersättningen då ens för Sveriges bästa lag; där står ju bara oöverstigliga hinder och väntar på att få dansa elefanternas dans med svenska statister omkring sig.

Europa League - gott så!

MFF har redan en plats i Europa League klar. Gott så. Det är väl - med dagens klassindelning i Europa (Champions-, Europa- och Conference League) - gott så. Motståndet där kommer att vara nog så spännande, publikdragande, intressant och - svårt. Man skall inte låta mellanviktare möta tungviktare; det slutar aldrig bra. 

Sparta Prag ägs till 60 procent av miljardären Daniel Kretinsky, också delägare i West Ham, men mest känd för att han äger det brittiska postväsendet. Hur engelsmännen gillar sin postgång vet jag inte men ett guldkuvert tycks i alla fall anlända också till Pragborna som troligen får uppleva Champions League-spel för första gången sedan 2006. Då hade det skett åtta år i följd och nu tycks det blir en efterlängtad återkomst. 

MFF har ingen miljardär att luta sig mot och från PostNord är som bekant ingen pålitlig utdelning att vänta men när  klubben nu tycks missa de 214 miljonerna som spel i Champions ger (ca hälften för Europa-League) så blir det i alla fall en ekonomisk tröst att lagets bäste spelare de senaste två åren, Sebastian Nanasi, tycks bli såld till franska Strasbourg för rekordsumman 125 miljoner. Sportligt - ja, för hela Allsvenskan - är det förstås en stor förlust.