Två av Sveriges största fotbollsikoner har berört mig den senaste tiden.

Sven Göran Eriksson och Tomas Brolin har ingen fotbollshistoria tillsammans men var och en har de lyst mera än de flesta andra. Jag blir lite sorgsen över Svennis ekonomiska eftermäle men fick tårar av glädje över Tomas Brolins middag i Stjärnorna på slottet. Och pengarna spelar förstås en huvudroll i deras berättelser.

Brolins karriär är insvept i både blomster och sorgflor. VM-hjälte och drivmotorn i det svenska landslag som tog brons i USA 1994, två VM-slutspel, två Guldbollar, Bragdguld, vinnare av Copa Italia 1992, Cupvinnarcupen och Uefa-cupen. 

Där ligger till med med Zlatan i lä. En bruten fot ledde till ett hack i karriären och ett elände med kontroverser med engelska demontränare, vuxenmobbing och där fanns både lite Brolinsk tjurighet och stolhet som inte passade in. Han var bara 28 år när han tackade fotbollsvärlden för sig och blev affärsman. Nu är han välförtjänt lyckligt kär och välbärgad.

Med brinnande energi

Det berättade Brolin sin egen version av för de andra i sällskapet på slottet. Stjärnstatusen i det programmet har falnat åtskilligt men Brolins karriär strålar det om så det räcker till. Jag glömmer aldrig den sista presskonferensen inför den sista matchen mot Bulgarien som gav bronset -94, med en Brolin så energifylld av glädje och entusiasm att han skulle kunnat driva ett kärnkraftverk. 

När vi samtalade bland alla andra i den härliga, uppspelta och öppna miljö som  Tommy Svensson skapat med sitt landslag sa han: ”Jag åker inte hem om vi inte har en bronsmedalj med oss.” 

Han hade själv varit den brinnande elden som fick de modstulna att räta på nackarna och repade mod nog att ta sig till straffavgörandet mot Rumänien i kvartsfinalen som blev ett gyllene kapitel i den svenska idrottshistorien. Han var kreatören, inspiratören, målskytten och framspelaren, han gav bränsle och energi till alla och belönades med en plats i världslaget. 

Han var ett litet fotbollsgeni som gjorde alla andra bättre och det är ju så; en bok, en film, en teaterföreställning, en karriär bedöms inte efter sin längd utan efter sin kvalitet. Därför är Brolin kanske den fotbollspelare som betytt mest för ett landslag en kort tid, under de viktigaste matcherna i hårdaste konkurrens med spel i absolut världsklass.

Dricks till alla

Men jag berördes mest av hans tårfyllda berättelse om sin kärlek och hur han agerade som nybliven businessman. När han öppnade sin krog i Stockholm visade han sin storhet som människa. Det handlade om dricksen som han tyckte skulle fördelas. Inte  bara bland servitörerna, som brukligt, utan till alla. Ingenting hade, menade han, fungerat om inte också diskare och städare gjorde sitt jobb. Alla skulle vara med och dela. Rättvisa ville han ha. Det var vackert. Det skulle kunnat blivit så att han och Sven Göran Eriksson sammanförts. 

Den svenske tränaren ville ha Brolin till sitt Sampdoria i Italien men det blev inte så. Det blev en trist och närmast förnedrande tid i England innan Brolin beslöt att avsluta sin karriär. Det var ett sorgligt slut. Som också Brolin lämnat bakom sig utan djupare sår. Det han och vi alltid kommer att minnas var hans VM-debut med mål mot Brasilien i Italien-VM 1990, hans storspel i Sveriges eget EM 1992 och, som sagt, hans världsklass i VM 1994. 

Det fanns en liten konflikt också med Tommy Svensson under VM-kvalet, den svenske förbundskaptenen tyckte att Brolin lade för mycket energi på kontakter utanför själva fotbollen i samband med landslagssamlingar. När jag frågade Tommy om det svarade han som alltid ärligt: ”Jag har fått säga ifrån på skarpen. Tomas tog det bra. Allt är bra igen.” 

Ett liv till salu

Sven Göran Erikssons sista tid i livet blev en Eriks-on-gata i stora delar av fotbollsvärlden med reservationslösa hyllningar var han än drog fram, medveten om den korta tid som var kvar av hans händelserika liv. Gränslöst hyllad och älskad, överväldigande bevis om hans popularitet, hans rakhet och ärlighet i sitt ledarskap i både klubbar och landslag. Det var berörande och fint att se och höra. Därför är det ekonomiska eftermäle som nu rullas upp desto sorgligare. Bouppteckningen visade tillgångar på 66 miljoner men skulder på 118 miljoner, 99 av dem skatteskulder i Storbrittanien.

Hur kunde det gå så illa? Han hade 2007 lurats av en ekonomiskt s k rådgivare på 100 miljoner som vårdslöst investerades här och var utan Svennis vetskap. När vi hade ett långt samtal på Globen inför en fotbollsgala, där han berättade om hur han avslyssnats av tabloiderna och kort efter att han hade lurats till Mellanöstern för förhandlingar med två falska shejker, erkände han rakt av: ”När det gäller pengar har jag varit godtrogen och naiv”.

Den 4 mars öppnar Bernt Nilssons auktioner i Sunne budgivningen på Svennis s k memorabilier. Anställningskontrakt, Armanikostym med Englands emblem, hotellnycklar, laguppställningar, skulpturer och priser, hundratals objekt. 

Rik i livet, fattig i döden.

Visst är det lite sorgligt.