Försvarsspelet var i världsklass, målvaktsspelet  (Johanna Bundsen) närmast överjordiskt. Alltså; precis de grundförutsättningarna som krävs för att Sverige skall ha en chans att någon gång i ett skarpt läge rå på de största. Bättre chans än den här gången dröjer det nog innan man får. Det skall inte stå nästan lika i målprotokollet när man har en målvakt med närmare 60 i räddningsprocent.

Varför spela med tomt mål?

Den ende jag hört med kritisk röst var radions expertkommentator, den gamle storspelaren Magnus ”Slangen” Wislander. Han pekade på just det faktum som var så slående; ett hafsigt, oskärpt och stressigt anfallsspel med mängder av dåliga beslut, skott rätt i händerna på målvakten eller utanför, skott ivägsläppta alldeles oförberett och för snabbt. Till och med den oefterhärmliga Jamina Roberts visade på slarv och oskärpa. Med det skickliga försvarsspelet och med Bundsen i praktslag borde man haft en ledning i paus på 5-6 mål.

Det skall sägas att fransyskorna också försvarade sig skickligt och med bra målvaktsspel men det var ett misslyckande att svenskorna inte kunde utnyttja de enorma lägen som man ´själva bäddade för med ett så gediget försvarsspel. Sedan begriper jag inte riktigt det där med att plocka ut målvakten för att spela med sju mot sex. Finns det verkligen statistik som styrker att det lönar sig? När jag tittar brukar det alltid sluta med baklängesmål i tom bur. Men det finns säkert ljushuvuden som begriper det där bättre än jag. Det är rätt mycket i handbollen som jag inte riktigt förstår. Att man får frikast emot sig om någon skjuter en boll på ens ben. Lika förvirrande som tolkningen av hands i fotboll numera. Och straffbedömningar är också lite hipp som happ.

Radiosporten vinner OS

Turneringen är förstås godkänd för damerna, semifinal lite grädde på moset men jag saknar analyserna från de många experterna eftersom det var så uppenbart att svenskorna lyckades skapa de allra bästa förutsättningarna för sig själv men totalt misslyckades med att utnyttja dem. Att det i de kommersiella TV-kanalerna inte skall kritiseras har vi fått lära oss.

OS i Paris har bara ännu en gång understrukit att allt är fantastiskt, allt och alla stryks medhårs, produkten skall ju säljas, reklamköparna vill ha ett gosigt, vänligt och fint program, en produktion där ingenting ifrågasätts, där ingen får bli på dåligt humör, där inget får bli uselt. Prima vara säljer prima vara.

Det blir rätt tröttsamt i längden med alla f d spelare och tränare och sporterna närstående som bara smeker medhårs. Jag har följt OS så gott det går, mest i Kanal 5, några avsnitt på Europsport men när de upplyst om att ”vi fortsätter på Max” så har jag ännu inte kommit längre i min tekniska forskning än att de helt enkelt går ut och köper sig en hamburgare. 

Visst, den levande bilden är förstås oslagbar, men Radiosporten har gjort ett suveränt jobb och i radion finns ju dessutom sådana som Miro Zalar och Magnus Wislander som vågar säga vad de tycker.

Och så finns ju den alltid underbare Gunnar Bohlin, en kulturell flanör som passar in i vilka miljöer som helst och alltid har en bra historia på lut.

Herrarna i hagen

Vet inte hur slutsummeringen blir. Det  är ju lite kvar. Seglingen har jag förstås inga synpunkter på annat än att det är en helt meningslös TV-sport och jag tycker alltid det dyker upp nya båttyper och mixedklasser och underligheter. Beachvolley, en förkrympt version av riktig volleyboll, kan jag heller inte ta riktigt på allvar.

Många dyra varianter av solglasögon och hög solskyddsfaktor kunde jag bevittna på mitt livs hittills enda match - det var på Bondi Beach under Sydney-OS - men jag var mest där för att skildra australiensarnas vurm för havsnära verksamheter. Jag har skrivit mycket om bordtennis och, när vi nu närmar oss slutet; vilka matcher vi sett, svenskar på absolut världsnivå med Truls i spetsen, två silver, modigt, utmanande spel mot världens två bästa spelare. Kinesiska muren revs en gång av svenskar 1989, den är uppbyggd igen och den här gången höll den. Men vilket genombrott för sporten i nya, breda svenska folklager. Underhållning, cirkuskonster och idrott på högsta nivå i ett och samma paket. 

Och när jag sätter frågetecken för vissa sporter - klättring är visst också med - så är det nog mest för att jag vet att det är TV-bolagen som styr, man vill nå nya grupper tittare, nya marknader för de företag som köper reklam. Sportsliga grunder får ge vika för ekonomiska. Ingen större överraskning i vår tid.