Jag, som uttalade stark kritik mot den förre moderatledaren i denna spalt innan valet 2023, anser mig ha rätt att också skriva att jag hoppas att allt det som muddrats och viskats och skvallrats och kritiserats nu också mixas samman till en klar och tydlig mening från fotbolls-Sverige; vi behöver en ny ordförande för svensk fotboll, Reinfeldt är inte rätt man.

Räcker inte till

Inför valet 2023 ställde den förre Sef-basen, Lars-Christer Olsson, upp som motkandidat. Han fick en bra hög med röster men räckte inte till mot valberedningens illa förberedda förslag, Fredrik Reinfeldt. Jag undrade redan före valet hur svensk fotboll egentligen tänkte och hur man trodde att Reinfeldts tid skulle räcka till för den enorma arbetsbörda som väntade på den som ville vända på färdriktningen i svensk fotboll efter Karl-Erik Nilssons och Håkan Sjöströms tid på förbundet. Ett sportsligt fiasko kunde de möjligen inte skyllas för. Men att SvFF hade tappat i ekonomisk kraft samtidigt som Lars-Christer och Mats Enquist genom ett offensivt och framgångsrikt jobb gjort Sef (Föreningen Svensk Elitfotboll) till en maktfaktor i svensk fotboll. Landslagsfotbollen, talangutvecklingen, ekonomin - det fanns att bita i. 

Att Lars Christer erbjöd sig att sitta i två år för att städa upp på kansliet och organisera upp det som skulle bli underlaget för en framtida expansion borde tagits emot som en gåva till svensk fotboll men förkastades av förblindade röstberättigade ledamöter och en svag valberedning som inte ställde krav, inte undersökte Reinfeldts arbetssituation. Han hade (har) förutom sitt eget företag åtta andra som han var engagerad i, bland annat som ordförande. 

Farhågorna besannande

Under de ett och ett halvt år som han suttit, betald med över en miljon för en heltidstjänst, har han hunnit besanna de flesta farhågorna. Svårtillgänglig, kommer inte på möten, har dålig kontakt med gräsrötterna, finns inte alls på sitt kontor så frekvent att det motsvarar heltid, har gjort utrensningar och rekryteringar som ifrågasätts. Lars Christer Olsson harnu , tillsammans med två andra hedersledamöter i Svenska Fotbollförbundet, Jörgen Eriksson och Annelie Larsson, skrivit ett öppet brev till förbundet där de ventilerar sin oro över hur ämbetet sköts och sin oro för framtiden. Där påpekas rena lögner från Reinfeldts sida och att han vilselett och skapat osäkerhet genom att överdriva, bland annat det ekonomiska, tillståndet i svensk fotboll. 

De tre undertecknarna av det öppna brevet kritiserar ledarskapets metoder och retorik som skadliga för svensk fotbollsverksamhet. De skriver vidare att ordföranden Fredrik Reinfeldt förklarar det krisande läget i svensk fotboll med att hans föregångare varit hemmablinda och de menar också att generalsekreteraren, Andrea Möllerberg, driver verksamheten som om hon vore vd i ett krisande börsbolag istället för en folkrörelse.  

Den som tror att Lars Christer Olsson skriver i egna syften och jagar en revansch skall veta att han inte tänker ställa upp som kandidat vid årsmötet i mars 2025. 

Brinnande engagemang

Brevskrivarna menar också att Reinfeldt svartmålat det ekonomiska tillståndet för att motivera sina schackdrag och att det faktum att SvFF på tio år gått från intäkter på 500 miljoner till 800 miljoner och med förlängda kontrakt med Svenska Spel och Adidas samt ökade intäkter från både Uefa och Fifa snarare bekräftar att Reinfeldt far med osanning när han skriver ner förbundets inkomster till 600 miljoner. 

Nåja, siffror kan man alltid käbbla om, framtiden är svåranalyserad och beror, för förbundets del, väldigt mycket på hur landslaget sköter sig. Jon Dahl Tomasson skall igång med nya matcher i oktober, det finns i alla fall konturer som avslöjar att bilden kan se lite bättre ut om något år. Det som mest skall kritiseras är Reinfeldts bristande insikt om att svensk fotbolls ordförandepost inte är ett styrelsejobb som ute i näringslivet och, förstås årsmötesdelegaternas svaghet för yta och charm, Fotbollen behöver an arbetande ordförande som är på jobbet varenda dag för att göra skäl för sin dryga miljon. 

Nu kan vi hoppas att mötet ute på Arlanda slutar i enighet om att det krävs annan kompetens och ett brinnande engagemang för att leda svensk fotboll. Och att de enas om att Reinfeldt bör checka ut till förmån för någon bättre.

Lyssna på rörelsen!

Lite orolig blir jag av att lyssna på valberedningens nya (sedan i fjol) ordförande, Rosengårdsbasen Håkan Wifvesson), som betraktar ”Reinfeld-gate” som en ickefråga och säger att han inte hört något av kritiken.  Herregud, och en valberedningsordförande som skall ha världens största öron och ständigt vara uppkopplad mot gräsrötter, distriktsförbund, kanslipersonal för att få reda på hur han skall agera vid nästa val. Wifvesson tycker dessutom att valberedningen gjorde ett bra jobb inför valet av Reinfeldt. Det är alldeles uppenbart att det kommande ordförandevalet är alltför viktigt för att dikteras av en valberedning. Det måste bli ett unisont fotbolls-Sverige som säger sitt och en valberedningsordförande som verkligen lägger örat till marken och lyssnar. Den förra misslyckades kapitalt med att ge de röstande det underlag de hade behövt för att inse att Reinfeldt var ett dåligt val.

En högerhänt som sköter sitt uppdrag med vänster hand - det går sällan bra.