När det begav sig för två år sedan erbjöd den förre SEF-basen och tidigare generalsekreteraren i UEFA, Lars Christer Olsson, fotbollen sina tjänster under en övergångsperiod på två år. Det var när Karl Erik Nilsson skulle ersättas. Då räckte inte röstunderlaget till och Reinfeldt kunde vinna. Nu har Olsson tagit bladet från munnen och berättar om röran på förbundet och missnöjet med Reinfeldt. Men vill han eller vill han inte utmana den gamle högerledaren en gång till?

Vill in och röja

När jag läser intervjun, som Aftonbladets Kristoffer Bergström, gjort med Lars Christer vet jag inte riktigt hur jag skall tolka honom. Att han är missnöjd med hur det står till på förbundet behöver man inte tveka om, att han betraktar Reinfeldt som både okunnig och ointresserad säger han klart ut, att han i högsta grad tvivlar på både generalsekreterarens, Andrea Möllerberg, och fotbollschefens, Kim Källström, kompetens behöver man inte läsa mellan raderna för att förstå. Men vill han själv in och röja på kansliet eller vill han bara väcka fotbollsfolket, mana ut dem på barrikaderna för att slåss om en bättre tingens ordning i det högsta organet för svensk fotboll? Han svarar lite både ock.

Men låt mig med en gång säga: i detta svenska samhälle, där det blir allt svårare att komma till tals med ansvariga - myndigheter eller företagsansvariga, där darrande prersschefer manas fram när det är direktören man vill tala med, känns det befriande när någon äntligen tar bladet från munnen och säger rakt ut det som man hör sippra genom de väggar som man gärna hade velat ge talets gåva. Få om ens någon i Sverige har en bättre insyn i den svenska fotbollens styresrum eller utblick över den internationella fotbollens processer än Lennart Johanssons gamle ”hantlangare” på Uefa-kontoret nere i Nyon i Schweiz.

För fotbollens bästa

”Jag har inte sagt att jag ställer upp i valet”, säger Olsson till Aftonbladet. Men han förnekar heller inte att, om han skulle få frågan, han kan ta ett tvåårigt röjarpass inne på förbundskansliet för att få skutan på rätt köl igen. Han säger sig vilja hjälpa till med att eliminera det som han beskriver som ”grava felaktigheter”. 

Han larmar om en tystnadskultur ”som är förlamande” och han menar att de ansvariga både ljuger och hotar personal. 

Det är tydligt - och där tror jag honom på orden - att det inte föreligger några som helst karriärambitioner att bli Svenska Fotbollförbundets ordförande. Han mår helt enkelt inte bra av att se (och höra) det som allt fler viskar om; att det blivit en obehaglig stämning på förbundet, att kompetens saknas hos de nytillsatta. 

Och han säger utttryckligen att generalsekreteraren är kompetent. Och det är ju förbundets viktigaste person just nu, dess högsta tjänsteman (kvinna), den som skall driva hela verksamheten med inhemst inblick och internationell vidsyn, när ordföranden (heltidsavlönad) förerdrar att mest syssla med annat som roar (och försörjer) honom och ser till sitt eget. 

Olsson menar också, att det ur ett demokratiskt perspektiv är en skyldighet för en förbundsordförande att stå till medias förfogande närhelst han blir ombedd att kommentera viktiga frågor. Reinfeldt håller sig undan så mycket han kan.

Den som säger A…

Det är det brinnande intresset för fotbollen och i sorgen över det som skett sedan Lennart Johanssons och Lars Åke Lagrells dagar, som Lars Christer Olsson agerar. Ingen tvekan om att han vill väl, inga tvivel om hans kapacitet, han vill ställa sin kompetens till förfogande. Och han vill väcka fotbolls-Sverige till att agera, ta fram nya namn, se till att sparka Reinfeldt på årsmötet i mars nästa år och. 

Det är här som jag menar att Olsson i sin ambition måste visa tydlighet i vad han vill. Har man sagt A måste man säga B. 

A är, i det här fallet; Svenska Fotbollförbundet behöver en annan ledning och en ny inriktning.

B är; ”Jag är beredd att ta på mig det jobbet.”

Olssons hårda kritik mot Reinfeldt och mot hur jobbet sköts på förbundet garanterar inte att det krattas i manegen för hans entré på arenan. Det finns uppenbarligen, både bland delegaterna och i toppen av den viktiga valberedningen, obegripligt många som håller Reinfeldt om ryggen och tycker att han gör ett bra jobb. 

Det man kan hoppas är att vissa kanske vänder nu och att Olsson definitivt bestämmer vilken fot han skall stå på.

Till den 15 januari finns det möjligheter att nominera. En månad senare presenterar valberedningen sitt förslag. Beslutet fattas 22 mars. 

Det väntar ytterst viktiga månader för svensk fotbolls framtid.