Jag vågar påstå att 95-talet är rekord i sammanhanget, och inte smickrande för svensk ishockey.  I stället för egen verksamhet, här är förstås Skellefteå det stora undantaget, faller sportchefer med stinna plånböcker i fällor gillrade av skrupelfria agenter.

Lättvindigt för sportcheferna

Det är ett ekonomiskt äventyr, men kan också växlas till stor framgång. IK Oskarshamn överlevde i SHL fem säsonger, tack vare sina importspelare. När dåvarande sportchefen Thomas Fröberg, nu i Luleå, gick vilse i spelarjakten föll ostkustlaget ned i Hockeyallsvenskan, HA.

På ”marknaden” finns en flora av spelare. När ryska KHL nu har isolerats är SHL och den schweiziskan ligan mycket attraktiva arbetsplatser- Som kan erbjuda en månadslön på cirka 150 000-200 000 kronor. I Schweiz kanske det dubbla, samt kortare resor, något som brukar uppskattas av familjen.

Inför SHL-starten, första omgången lördag den 21 september, handlar det i vanlig ordning mycket om ekonomi. SHL-lagen kan som Idrottens Affärer tidigare berättat liknas vid stora koncerner med flera ekonomiska ben och där elitverksamheten bedrivs i den ideella föreningen.

En majoritet av klubbarna redovisar en  totalomsättning som överstiger 200 miljoner kronor, de övriga ligger strax under. Det egna kapitalet är solitt, avancerad skatteplanering räddar boksluten, och förbundets licensnämnd kan ge gröns ljus för fortsatt spel i den högsta serien.

Föreningar på obestånd i hockeyns finrum skulle vara är sämsta möjliga reklam för SHL-organisationen och förbundsbasen Anders Larsson. SHL har fem så kallade huvud partners  av vilka Schibstedt-ägda Aftonbladet/Sportbladet är en partner.

Hockeyallsvenskan spelar också sin första omgång på fredag, den 20:e. Här är ekonomin också i centrum och här har förbundets licensnämnd gått hårdare fram. Södertälje, Tingsryd och nykomlingen Vimmerby spelar på dispens, ett så kallat kontroll år och måste vid nästa bokslut uppvisa ett eget kapital på 10 procent av nettoomsättningen.

I praktiken en omöjlig uppgift, och nu börjar även Anders Larsson och hans styrelse förstå detta. En utredning arbetar  med översyn av licens regler och krav. Visst, det finns ett långtgående ekonomiskt ansvar i varje styrelse, men förbundskravet får inte innebära att ishockeyn utarmas utanför SHL-lagens domäner.

Ishockeyns sotdöd har f ö redan påbörjats i Hockeyettan som den här säsongen endast samlar 36 lag mot förbundskravet 40. Här uppfyllde flera, bland annat plantskolan Strömsbro inte licenskravet och skickades ned till division två. 11 lag har rbjudits ”gratisplatser” men tackat nej. Med motivering att den ekonomiska risken var alltför stor…

Färre ungdomar nutlänningar

Hockeyettan kallas av Anders Larsson för ”vår regionala elit”, det är i den miljon som våra elitspelare tar sina första skär, färre lag innebär färre isar och färre utbildningsplatser. Ja, och i förlängningen fler utländska spelare i våra elitlag.

Visst har SHL-lagen egen ungdomsverksamhet, en akademiverksamhet som är omdiskuterad och där spelare hämtas från sina hemmamiljöer tidigt. Ofta efter föräldrainflytande och även mot ekonomisk ersättning.

Men andelen ”egna produkter” i SHL-lagen är försvinnande litet, även här är Skellefteå en förebild. Bland flera som börjat i SAIK-dressen finns fowarden Oscar Lindberg, stor guldhjälte i våras.

Mesta mästarlaget Djurgården, 16-SM-guld, påbörjar i höst sin tredje raka allsvenska säsong efter två raka förluster i den allsvenska finalen, mot Modo respektive Brynäs.  Nu styrs laget av TV profilen Niklas Wikegård som säkert kommer att bjuda på underhållning från DIF-båset.

Han har redan ondgjort sig över hockeyns orättvisor, att SHL-lagen har helt  andra ekonomiska möjligheter än HA-lagen. Han vill gärna göra sig tolk även för AIK och Södertälje, och de nackdelar det innebär att bedriva verksamhet i storstadsregion.

Stockholm med handikapp

Egentligen gick tåget för både Djurgården och AIK när politikerna i Stockholm och Solna lyckades med konststycket att bygga två evenemangsarenor inom två mils avstånd. Ishockeyns företrädare satt på bänken, nöjda över sin Glob, ägd av Stockholms stad.

DIF och AIK borde under 2000-talets början agerat för och tagit intiativ till en ny arena, ägd av ett gemensamt bolag.  De lag som har kontroll över arenaintäkter är också i ekonomisk  framkant, det gäller i såväl ishockey som fotboll.

Men ishockeyn i Stockholm saknade den visionen, det är det främsta skälet till den allsvenska hockeykostymen.