Nils van der Poel

Som en finslipning av ett magnifikt konstverk

Nils van der Poel är en av de mäktigaste olympiska mästarna och starkaste sportkaraktärer vi haft i det här landet.

För ett par år sedan visste merparten av svenskar inte ens vem han var.

Skridskosporten - som ändå gett oss så många OS-hjältar - var död i Sverige.

OS-guldet på 5000 meter i Peking var en utstuderad, välplanerad, med djävulska träningsmetoder förberedd bragd.

Det var till slut bara 47 hundradelar av en sekund som avgjorde i Peking - och ändå ingen tursam seger, ingen tillfällighet. Loppet var planerat in i minsta beståndsdelar, upplägget perfekt; han var den ende som kunde köra fortast på loppets sista varv. Det var som en formgivares sista finslipning av ett magnifikt konstverk.

Karismatisk skrinnare i innerspår

Det kommer att bli rätt - och det kan inte gå fel. Det är ur ett ymnighetshorn som Sverige bästa idrottare skall vaskas fram i år. Personligen lägger jag ner ens ett försök att jämföra eller ranka.

Svenska Dagbladets jury önskas lycka till med Mission Impossible.

Jag tänker inte vänta och kasta mig över resultatet (tisdag den 7 december) för att sedan sätta mig till doms eller strö blomster.

Det kan bara bli rätt - knappast fel.

I klass med Wilander

Men om det hade gått hela vägen för den lille spjuvern Truls Möregårdh borta i Houston och han hade blivit världsmästare i bordtennis som 19-åring och från en rankingposition som 77:e man i världen, ja, då hade jag nog gått upp i minareten och vrålat.

Det hade varit en bragd i klass med Mats Wilander seger i franska öppna i tennis som oseedad 17-åring 1982.

Nils, ett fysiskt praktexemplar får sin belöning

Det tog drygt en vecka, sedan hade handbollslandslaget en utmanare om Bragdguldet. , Ja utmanare är nog fel ord. Nils van der Poel har redan en rad utmärkelser som som i en liten egen ask.

Hur ska någon kunna överträffa det han har gjort… 

Svensk Idrott är fantastisk!

 

Som vi inte visste det… Det drösar in internationella mästerskapsmedaljer.

Handbollsspelare och skidskyttar i all ära, men den 24-årige skridskoåkaren från Trollhättanhar under några vinterdagar tagit en outplånlig och framträdande huvudroll i svensk idrottshistoria. Av många skäl

Hans mentala bragd, hans fysiska styrka och inte minst hans betydelse för sportens överlevnad och existens.

Han körde trikåerna av hela världseliten, det var klasskillnad, och han utförde det med en precision på varvtiderna som var imponerande.