VagenTillVM
Vägen till VM -- Idrottens Affärers särskilda bevkaning av Fotbolls-VM 2018.
Det händer aldrig mera…
Historien kommer vi aldrig ifrån och allt måste ha sitt sammanhang och sina jämförelser.
Vi har en stabil förbundskapten med en minst lika noggrann sidekick. Spelarna är ystra som en skolklass på utflykt utan läraren, de är ambitiösa, prestigelösa, ingen skadad av överdriven stjärnkult. Det är alltså svenskt, genuint stål som skall bita ifrån sig.
Men; vi som var med 1994 i USA måste få säga: Det händer aldrig igen, det här laget har knappast en enda spelare som skulle platsat i Tommy Svenssons bronslag.
Gula Väggen tvingas byta namn
Camp Swedens gulklädda medlemmar brukar kallas fotbollslandslagets tolfte spelare för sitt stöd. Den Gula Väggen har funnits sedan EM 2004 i Portugal men nu får de 13.000 medlemmarna inte kalla sig så längre.
– Det är ett företag som har tagit patent på namnet. Så nu får vi kalla oss Gula Havet, säger Henrik Petersson, 44, styrelseledamot sedan 2011 och tifo- och marschansvarig.
Knappast taxi…
Resvägarna till Sveriges matchplatser. Illustration: Thomas Selig, Idrottens Affärer
Putin och Frankrike vinner
Putin har talat till världen. Småleende, pösande av belåtenhet. Detta var ögonblicket. Vinter-OS var en sak men fotbolls-VM har en miljardpublik och mera ljus än så här får han aldrig på sig.
Segern är vunnen och det spelar egentligen ingen roll att Ryssland inte har något lag som ens kan hota de bästa i världen. Men de förstörde i alla fall inte premiärfesten.
Solklar seger mot Saudiarabien, 5-0. Det är allt roligt för fotbollsfesten när arrangörslaget får lite vind i seglen.
Oljemötet med Saudiarabien var som en match på försök. Taffligt, slarvigt, segt som om de trampade omkring i just olja. Och rysk seger förstås. De här två länderna är lägst rankade av alla i hela turneringen och det var inte svårt att förstå.
Jag har noll förväntningar
Vägen mot VM: En sak är säker. Janne Anderssons försvar är sannolikt betydligt säkrare än det som en lycklig dag orkar försvara Gotlands nordspets några förmiddagstimmar. Men, det här laget skall också ta sig an Ryssland, VM hemma hos självaste Putin, och det var väl ändå meningen att vi skulle skrämma Mexiko och Sydkorea lite inför avresan. Ärligt talat, jag har noll förväntningar.
Det kan väl vara bra. Sverige reser iväg som ”nollor” (337 spelade minuter utan ett enda gjort mål) och vi kommer alltså inte att behöva bli besvikna.
Mycket gott kan sägas om det arbete som Janne Andersson gjort med ett gäng hyggliga svenska fotbollspelare, det är en väsentlig skillnad på det svenska arbetssättet, försvarsarbetet, samhandlingen (ett rätt bra ord) som de säger i Norge.
Det här är vad vi har att se fram emot
Svenskt hantverk gäller
Det här är vad vi har att se fram emot
Nu handlar det om ett LAG.
Det handlar inte om Honom längre, skriver Åke Stolt.
I varje fall inte när vi pratar landslagsfotboll och VM därborta i ett Ryssland som vi aldrig riktigt vet var vi har.
Det är ett LAG som skall till VM. Anonymt, knappast stjärnbestrött, inte mycket att skrämmas med men, kanske, med ett återupprättat rykte av prima svenskt brukshantverk som kan irritera nog.
Den meningslösa matchen
Det fattiga Rumänien, som uppenbarligen inte har varken råd eller intresse av att försörja sin egen befolkning, bygger alltså lyxiga fotbollsarenor som det inte ens går att spela fotboll på. Man kan se det som en metafor för vår galna tid och jag undrar bara: vad hade det svenska landslaget där att göra? Den här förlorade landskampen gjorde mera skada än nytta inför VM.
Jag har faktiskt varit i Craiova en gång. Åtvidabergs FF spelade match i Cupvinnarcupen (dåtidens Europa League) i början av sjuttiotalet, det var erbarmligt fattigt och eländigt och jag minns inte ens hur det gick, det struntade man ju i när man var i öststaterna på den tiden.
