Det är tiebreaks. Det är pingis till elva. Det är skidor sprint och skridsko sprint. Det är till och med särskilda slagsmålsturneringar bland hockeyspelare i USA. Pang på, då slipper man ju se matchen”.

Hans betraktande skedde efter John McEnroes gästspel i Stockholm Open. Arrangörerna betalade amerikanen en miljon kronor för att komma till Stockholm och uppträda. Då ingick också ett framträdande på Grand Hotel där över 100 personer betalade 2 000 kronor för en timme med McEnroe, intervjuad av Lennart Ekdahl. 

Väl på banan i Kungliga Tennishallen förväntades att 47-årige McEnroe skulle vara sig lik. Som Wennman konstaterade”vi fick se cirkusclownen - men inte utbrottet.Så satt vi där alla som på cirkus och sa:
- Ut med kamelerna och lindansarna och jonglörerna nu, skicka in clownen!
Det är så det har blivit och det är kanske så framtidens idrott ska se ut: Send in the clowns”. 

Wennman skriver också mot bakgrund av Ronaldinhos besök på Råsunda några dagar dessförinnan.  trolla med fotbollen. ”Det kanske räcker med att ställa ut Ronaldinho på Råsunda för att trixa med bollen och skjuta frisparkar. Det kanske hade räckt att göra samma sak när Maradona hade nån slags uppvisningsturné nyligen. Folk kommer ändå för att se just HONOM, precis som det blir kaos i Las Vegas när Mike Tyson står i en hotellreception och slår på en sandsäck”. 

I artikeln påminns också om hur Nacka Skoglund vid 50-talets folkparksshower fick stå och klacka en enkrona i bröstfickan.
Trenden är den samma igen. Det är ytterligheterna som lockar. Wennman beskriver det:”

- Vi ser NHL på tv och när Peter Forsberg varit på isen i sina 40 sekunder måste vi vänta i en evighet på att en massa andra hockeyarbetare ska bli klara med sina skift så vi får se Foppa igen. Då rätar vi upp oss i fåtöljen.

- Vi ser Zlatan lira i Inter och väntar otåligt på att han ska få bollen nån gång. Så det händer nåt spännande. Om inte Zlatan spelar alls kanske vi inte ens sätter på tv:n.

- Vi kan, som i går, sitta och se Andreas Vinciguerra kämpa tappert mot en tjeck (Tomas Berdych) i två timmar och tio minuter och mumla för oss själva: det var då djävulen att det skulle bli historiens längsta match precis nu, in med MCENROE nån gång!” 

”Vi är snabbspolare, allihop. Vi, som publik, vill gå direkt på godbitarna och skippa transportsträckorna. Vi börjar behandla sporten som man behandlar många cd-skivor: man hoppar direkt till hitlåten och skippar det andra”.
Eller som att zappa när vi hamnar framför tv:n. Profilerna har blivit större än själva spelet, samtidigt som vi alltså vill förkorta allt, öka tempot och komma snabbare till hjältarna. 

Läs hela artikeln i Aftonbladet