I samarbete med Folkspel

Folkspel har rekryterat Joel Lundqvist som ambassadör

Foto: Janerik Henriksson / TT

Joel Lundqvist är den naturliga ledaren, länken mellan de formella ledarna och resten av spelarna i Frölunda – men han har inte alltid varit det.

– Jag var väldigt blyg som barn. Men det viktiga är att man står för något, att man är sig själv, säger Frölundas lagkapten, som är ny ambassadör för kategorin Ledare i projektet Årets Eldsjäl.

Förre förbundskaptenen Pär Mårts hade sin favoritspelare i Joel Lundqvist och uttryckte bland annat att Joel är en spelare ”han skulle kunna tänka sig att gå ut i krig med”.

Och när Grunden Bois intervjuade Frölundas tränare Roger Rönnberg häromåret utsågs Joel Lundqvist till ”den jobbigaste spelare som Rönnberg någonsin har tränat” med Rönnberg-motiveringen:

Debut som 13-åring

– Vi har våra diskussioner och han nöjer sig inte med något halvdant, vilket är väldigt väldigt bra.

Som 13-åring blev Joel Lundqvist lagkapten för första gången i sitt liv, i ett pojklag i Rögle.

– Det var inte så avancerat på den tiden. Men jag har alltid varit den typen som har jobbat stenhårt och alltid försökt göra mitt bästa för mitt lag. Det är något som tränarna som jag har haft genom åren ofta har uppskattat, säger han.

Hur ska en bra ledare vara?

– Jag gillar tydlighet. En stor grupp av människor som ska samarbeta har ofta väldigt olika syn på saker och ting. Ju tydligare man är, desto lättare blir det att samarbeta. Som ledare behöver man också se alla i gruppen.

– Vissa spelar mycket, andra lite, man har olika roller i ett lag – men att få alla att känna sig lika delaktiga är en väldigt viktig detalj. Och att man är rak och ärlig.

Har ett extra ansvar

Du är ju själv lagkapten i Frölunda och har varit i Tre Kronor också. Vad innebär det att vara det?

– Man har ett extra ansvar. Det handlar om att kommunicera mycket, att prata mycket inom gruppen men även med ledarna för att få allting att fungera. Det viktiga är att man står för något och att man är sig själv. En del vill prata mycket i omklädningsrum och utanför rinken, andra är mer bara kaptener på isen och visar det där.

Du har tre barn själv. Hur vill du vara som idrottsförälder och som idrottsledare för dina egna barn?

– Jag vill vara stöttande och inte pushande och där har jag mina egna föräldrar att se upp till, hur de var mot mig och mina syskon. De skjutsade alltid, ställde upp och var intresserade – men drivet hade vi själva.

Vill finnas där

– Jag vill finnas där, uppmuntra och hjälpa till att hantera motgångar och förluster – som är en del av idrottens lärande. Jag vill vara stöttande och närvarande.

Hur ser du på din roll i Frölunda? Är du den där informelle ledaren som alla säger?

– Jag vet min plats på stegen, om man säger så. Roger Rönnberg är tränare, han är chef. Men jag har varit länge i klubben, jag vet vad det handlar om, jag är kapten, och jag har ett extra ansvar för nya spelare och för unga spelare. Men jag är fortfarande en spelare och det är jag medveten om.