Ingemar uttryckte sig enkelt - "Dä är bara å åk". Och det gjorde svenskarna. Fjällanläggningarna blev flera och större. Ägarna investerade, uppmuntrades av nya turisthorder och nya jätteinvesteringar, mer eller mindre otroliga, presenterades.
80-talet var en guldera. Vem har inte varit på en skidsemester och känt sig som en Stenmark åtminstone en stund i backen?

Börsnoterade Skistar, skriver Bengt Carlsson i en krönika på Dagens Nyheter Ekonomi, som under några år dominerat den här branschen i Sverige med drygt hälften av marknaden genom ägandet i Sälen (Hundfjället, Lindvallen och Tandådalen), Åre och Vemdalen, har en lönsamhet som nu tycks ha fått många andra liftägare och finansiärer att damma av investeringsplaner som lades i malpåse efter 1980-talets byggboom.

Skistar har under de senaste åren haft bättre vinstmarginaler än till exempel Nokia. Nästan var tredje krona i intäkter stannade kvar som vinst under det senaste räkenskapsåret.
Förtjänsten kommer framför allt från liftkort, just där besökaren inte har chans att välja. Det är bara att betala och försöka vara glad.

I dag rullar miljarderna - hur ser morgondagen ut? frågar sig Bengt Carlsson och påpekar också att mindre orter, ju närmare Stockholm desto bättre, investerar stora belopp, om än inte tresiffrigt antal miljoner, och att det därmed luktar det väldigt mycket överetablering á la 1980-talets slut i de svenska skidbackarna.