I sin tv-krönika har Johan Croneman rubriken ”Vi låter reklammakarna lura oss” och visar vad han tycker om all denna reklam. ”Kan du också känna dig logotimerad? Nej, jag läste aldrig Naomi Kleins bok (jag har fortfarande dåligt samvete), vet inte ens riktigt vad den handlade om, men när jag en helt vanlig torsdag i mars 2009 sitter och småglor på skidskytte och världscupen i längdåkning i tv, en match i hockeykvalet till elitserien också, så slår det mig att jag verkligen är logotimerad”.

Och så fortsätter han ”Jag ser dem inte ens. En polsk skidskytt står på startlinjen. Hon är väl 22:a i världen. Hon har två loggor på mössan, lika många på armarna, låren, ryggen – på nummerlappen, skidorna, handskarna, stavarna. Hon står i en fålla med reklam överallt. De har byggt upp en liten startkur med 600 reklambudskap. Hon stakar bestämt ut ur stadion, jag ser klockan i bild, den gör reklam för ett stort kameraföretag (det är Svt som sänder – nej, dom gör ju ingen reklam över huvud taget)”.

Johan Croneman ifrågasätter både sitt eget och andra människors beteende: ”Vilka är vi som sitter och tittar på? Har vi tänkt på det någon gång? De som gör reklam, och de som betalar för sponsring, har en teori om oss, flera teorier. Alla teorier går ut på att vi är möjliga att påverka, att vi kan manipuleras, att vi kan bli uppmärksamma på, intresserade av – något som vi inte visste att vi ville ha”.

Och så DN-recensentens självbekännelse: ”Jag tror, inbillar mig, att jag är helt fri från påverkan och inverkan. Jag är en ännu en idiot helt enkelt. Vid första mellantiden lyser ”Folksam” i eldskrift. En liten viadukt, ”we love Unibet”.
Men de lägger givetvis inte ner miljoners biljoners makaroner på projektet om de inte visste att jag går på budskapet. Nej, man kan inte säga att vi blir lurade – vi låter oss bli lurade. Nu har det faktiskt gått så jäkla långt att man nog ändå måste kunna avkräva oss något slags ansvar.
Man är skyldig. Man är medbrottsling”.

Läs Johan Cronemans hela tv-krönika om sponsring i DN