Per-Ulrik Johansson, 46 år den 6 december, blev professionell golfspelare 1990. Året efter vann han sin första tävling av totalt sex på Europatouren och passade på att bli årets nykomling. Han vann också såväl World Cup som Alfred Dunhill Cup, båda lagtävlingar.
Sista segern minnesvärd

Dubbla Ryder Cup

1995 var det dags för det första Ryder Cup-framträdandet, för Europa mot USA, på Oak Hill Country Club in Pittsford, New York. Europa vann, liksom två år senare, 1997 på Valderama i Spanien. Både han och bäste kompisen Jesper Parnevik bemästrade den utmanande banan som slingrar sig längs korkekarna på den spanska solkusten och kunde spruta champagne på varandra, och på den i cancer 2011 så tragiskt bortgångne kaptenen Seve Ballesteros.

Per-Ulrik Johansson debuterade på den amerikanska PGA-touren 2001. Det var hans hemmatour i fyra år med en delad sjätteplats som främsta merit.

Bästa minnet från karriären?

- Svårt att plocka ett, det får bli flera: Segern i Dunhill Cup på St Andrews med Mats Lanner och Anders Forsbrand, de två Ryder Cup-vinsterna, men kanske framför allt min sista seger på Europatouren i Ryssland 2007. Jag hade inte vunnit på tio år och kämpat under en längre tid, bland annat med mental träning under Kjell Enhager. När jag kom hem ordnade vännerna en segerfest. Det kändes skönt att vinna igen och att bli uppskattad för det.

Ishockey roligast

Att det blev golf över huvud taget var inte självklart för lintotten från Västervik. Ishockey stod också på programmet. Han var lovande och kallades till förberedande läger inför TV-pucken med Smålands-laget. Per-Ulrik tog sig dock inte hela vägen in i laget.

- Vi tränade två gånger i veckan med ishockeyn. Jag ville träna mer och på tider som passade mig. Det fungerade bättre med golfen. Fast jag gillar fortfarande ishockey mer än golf, om jag ska vara riktigt ärlig, säger Per-Ulrik som ibland snörar på sig skridskorna för veteranhockey i Åkersberga, strax norr om Stockholm, där han numera bor.

Att satsa på golfen var ett bra beslut. Seger i Colgate Cup, i dag Skandia Cup, världens största ungdomsturnering, följdes av landslagsuppdrag med seger i EM Boys, Idrottsplutonen i Växjö och därefter det stora äventyret: College i USA. Först Alabama två år.

Där gick det så bra att han flyttades upp till Arizona State University, där han spelade i samma lag som Phil Mickelson. Tillsammans vann de NCAA Championship, ”USA-mästerskapen för skollag”.

Grym men lat

- Mickelson var grym, men lat! När vi andra matade bollar på rangen timme efter timme, slog han lobbwedgar en halvtimme och försvann sedan resten av träningen någonstans, inte vet jag, kanske till någon hamburgerrestaurang. Men jag är säker på att han tränar mer nu, för han har putsat upp sin teknik, säger Per-Ulrik Johansson om sin forne skolkamrat.

Per-Ulrik ser det inte som att han har slutat, utan mer som ett tillfälligt avbrott. Höfterna krånglar, och en har opererats. För vem vet, det finns ju en seniortour i både Europa och USA… Medan han funderar på vad livet mer har att erbjuda än golf har han gått en sommelierutbildning på Restaurangakademien, jobbar som kommentator åt Viasat Golf, pluggar ledarskap och affärsmannaskap på Cruyff Institute på IFL i Stockholm, samt tar hand om familjen: Hustrun Jill Parnevik (Jespers syster), samt barnen Stella, 9, Nova, 7 och Luna, 4.

- Sommelierutbildningen var mest en kul grej, men jag funderar på att gå steg 2. Cruyff Institute rekommenderades av både Magdalena Forsberg och Peter Forsberg och känns helt rätt – speciellt den del av utbildningen som vi har tillsammans med chefer från näringslivet. Det är fantastiskt vad mycket vi har att dela med oss av till varandra. Den delen gillar jag verkligen.

Nya kickar i livet

Om att byta liv, från ett inrutat med resor till tävlingar nästan varje vecka till ett mer stillsamt hemmaliv, säger Per-Ulrik Johansson så här:

- Det har gått bra. Klart att jag saknar kicken av att pegga upp på torsdagen och ha en tävlingshelg framför mig. Nu får jag försöka skapa kickar genom att laga en god middag, servera ett gott vin eller läsa läxorna bra med barnen. Det är en utmaning det också.

- Det gäller att hitta balansen. Du får inte glömma bort att du har ett eget liv också. Att ibland bryta vardagsrutinerna och hitta på lite roliga saker med frugan eller vänner.

- Det är också viktigt för mig att hålla igång mitt golfspel på en hyfsad nivå då jag gör en del företagsgolf. Jag kan inte ge råd med trovärdighet om jag inte är bra tränad. Och så måste jag ju kunna matcha Jesper (Parnevik) och Richard (S Johnson) när jag åker till Florida med familjen i jul och hälsar på!

Skapa ”wow”-känsla på Ullna

Det är mer golf i Per-Ulriks liv. Han har föreläst för svenska ungdomslandslagen på Arcos Gardens i Spanien, samt är i högsta grad delaktig i UBC, Ullna Business Club.

- Det är kul att få ge tillbaka av mina erfarenheter till ungdomar, det känns meningsfullt. Vad gäller Ullna ska vi skapa Sveriges bästa företagsgolf genom en klubb där endast 20 företag får plats. De, och deras kunder, ska känna en ”wow”-känsla när de lämnar Ullna. Med vårt koncept, och med den av Jack Nicklaus ombyggda banan, kommer vi att lyckas. Nicklaus har lagt ned hela sin själ i att bygga om sina gamle vän Sven Tumbas livsverk och banan har blivit otroligt bra.

Vad har Per-Ulrik Johansson för råd till unga golfare i dag som siktar på en proffskarriär, för att klara av steget till ett vanligt liv så bra som möjligt i slutet av karriären?

- Att gå klart gymnasiet är nog bra. Sedan är det så individuellt. Hade Rory McIlroy, som inte har någon utbildning att tala om, varit lika bra om han fortsatt plugga vid 17-18 års ålder? Eller Seve Bellesteros? Eller Bernhard Langer? Svaren får vi aldrig. College fungerade bra för mig. Det kändes lagom att bli proffs vid dryga 20, men det kanske inte passar alla. Det går ju alltid att börja plugga när karriären är över.