En höstdag 2015 återkom Robert Bob Houghton på besök till Malmö där han grundmurade sin karriär och vann sina största framgångar som fotbollstränare. Han kom till den skånska huvudstaden som okänd i branschen, bara 27 år gammal. 

Jag träffade honom denna dag för ett TV-reportage och ett samtal om fotboll då, nu och i framtiden.

Den legendariske agenten, en av de första i den, ofta omdiskuterade branschen, var Börje Lantz som hade känningar i England och fått information om att ”Houghton var något att satsa på.” Lantz, med sitt säte i Portugal, hade god övertalningsförmåga och övertygade Malmö FF:s ”hövding” Eric Persson och hans utsedde efterträdare, bankdirektören Hans Cavalli-Björkman, att välja just Houghton som tränare. 

För ung och orutinerad

Det var inte oomtvistat i de inre kretsarna; han ansågs för ung och orutinerad och många av de äldre spelarna var tveksamma, dit hörde Bosse Larsson, Krister Kristensson, ”Puskas” Ljungberg, Staffan Tapper. 

De fick anledning att ångra sin uppfattning. Men hur skulle de kunna veta att den unge engelsman som de fick som tränare och coach (fast det hette inte så då, 1974) skulle bli den mest framgångsrike. Och därtill: revolutionera och förnya svensk fotboll som ingen före honom. Med sitt för svensk fotboll originella recept – ”push up”, offsidetaktik, strategiskt försvarsspel och nya träningsmetoder (t ex att erövra konditionen och styrka med bollövningar) – blev han en pionjär. I hans spår följde Roy Hodgson (Halmstad) och Sven-Göran Eriksson (IFK Göteborg).

Bob Houghton blev inte älskad och uppskattad utanför Malmö, det tog sin tid när fotbolls-sverige skulle ge honom den uppskattning han var värd. Hans fotbollsfilosofi var omstridd och starkt ifrågasatt – av andra klubbtränare och inte minst svensk fotbollsledning med förbundskaptener i spetsen. ”Dödsgrävarfotboll, stenåldern, bakåtsträvare” var omdömen som användes i kritikerkören. 

Tillbaka efter 35 år

Bob Houghton försvarades av MFF-ledningen som i takt med framgångarna – långa segersviter och svenska mästerskap – som en visionär. Han krönte sin framgång perioden 1974 – 80 med att föra MFF till Europacupfinal (föregångaren till Champions League) mot Nottingham 1979, en enastående bedrift. Från början: starkt ifrågasatt av nästan alla. Men i det långa perspektivet: mera hedrad ändå när hans förnyelse av svensk klubblagsfotboll, efter de resurser som stod till buds, blev erkänd.

Nu hade Bob Houghton kommit tillbaka till Malmö, 35 år senare, inbjuden av sin gamla klubb som hedersgäst tillsammans med sin hustru Nerise. På programmet, utöver middag i rådhuset, hyllningstal och föredrag, stod ett tvåtimmars träningspass med Malmö FF:s akademilag, 15-16-åriga pojkar som delvis ser sin framtid i fotbollskarriären. 

Och han genomför det som förr i tiden. Full av energi, viftar och pekar, instruerar med breda armrörelser, entusiastisk. 

En gammal cirkushäst är tillbaka på manegen och alla iakttagare – ledare, ungdomsledare, tidigare spelare, journalistuppbådet – noterar att takterna sitter i. Två timmar i intensivt tempo, en påminnelse om gamla tider.

Bor i Sydafrika

”Jag har inte varit på en ”pitch” sen jag slutade fotbollslivet för fem år sedan. Det var en stimulerande stund, uppskattar det verkligen att få vara i den gamla miljön här mellan den gamla och nya stadion i Malmö. Annars lever jag numera ett lugnt och stillsamt liv i Sydafrika där jag bor utanför Johannesburg. Börjar dagen med besök på gymmet tillsammans med Nerise, sedan ofta golf och mycket läsning av tidningar oh böcker. Vi reser och åker till vingårdar.

Fotboll ser jag på tv. Bakom sig har han lämnat karriären: klubbtränare för olika lag i fyra världsdelar, förbundskapten i tre länder. Men fotbollslandskapet som det ser ut i dag, har han god kännedom om.

Jag har ju kvar många kontakter, jag följer med och ser den så kallade utvecklingen. Allting förändras, våra liv, samhällen, miljön och länder. Det får man inse och ha respekt för. Fotbollen hör också dit. Men allt förändras inte till det bättre, menade Bob i ett samtal vi hade under en enskild timme”.

De unga faller för drömmen

Under kvällsmiddagen var han omgiven av spelare från hans guldepok, välkända profiler i svensk fotbollshistoria. Det MFF som gick till Europacup-final hade tio spelare från malmötrakten i laget. Det känns redan som stenåldern när dagens svenska lag i Allsvenskan och Superettan vimlar av legoknektar från alla världsdelar.

”Så ser det ut. Svensk fotboll har inte gynnats av detta som jag ser det. Den egna talangutvecklingen har påverkats. Rikemansklubbarna satte igång en ekonomisk karusell som ännu snurrar i svindlande fart. I kölvattnet  kom agenterna med sina egoistiska intressen. 

Och så föräldrar och ett antal omdömeslösa ledare och ungdomstränare som trodde och fortfarandse delvis tror att de gör en tjänst att skicka ut 15-åringar i den stora fotbollsvärlden. Titanerna i Europa och övriga världen köper och säljer stjärnspelare. Utrymmet för att utveckla egna talanger från de egna miljöerna är minimalt. 

För många unga spelare faller för tidigt för drömmen om att bli rik på fotbollen. Bara en liten minoritet lyckas. Under mina år i Malmö FF skapades, bl a på initiativ av Hans Cavalli-Björkman som var Eric Perssons efterträdare som ordförande, ett universitet. Lovande spelare kunde utbilda sig parallellt med fotbollen. Det skapades kontinuitet. Det finns ett antal stenrika klubbar i Europa men de flesta tvingas kämpa hårt för att få ekonomin att gå ihop. De köper och säljer B- eller C-spelare i stället för att utveckla egna talanger. Den trenden har beklagligtvis hållit i sig i flera år och jag ser inget trendbrott. Svenska föreningar är inget undantag”. 

Många unga förstörs

Jag ställde frågan till Bob Houghton om vad han ansåg är den största skillnaden mellan fotbollen på hans tid och i dag. Han gjorde en lång paus framför tv-kameran.

”Pengarna...pengarna har förändrat så oerhört mycket. De summor som det handlar om i dagens fotboll, och det lockbete som de utgör för de unga talangerna, är en slags cancersvulst i fotbollsrörelsen. Alldeles för många begåvningar försvinner ut i anonymitet och spoilerar sin framtid därför att de hamnar i miljöer som de inte är mogna för. De tappar fotfästet i tillvaron och stannar i sin utveckling. Vi har sett många exempel på det, inte minst i svensk fotboll som jag tror lider av denna utveckling”. 

Många i svensk fotbollsrörelse håller med Bob Houghton. Längst går Stefan Lundin, sportdirektör i Svensk Elitfotboll. Han har lagt ett omstritt förslag om att spelare upp till U 21-nivån inte ska tillåtas spela i landslagets olika pojklag om de representerar utländsk klubb. Roland Nilsson, med sina tunga landslags- och klubbmeriter och i dag ansvarig för 15-16-års-landslagen, anser att ”alldeles för många talanger försvinner utomlands för tidigt, de är inte mogna för det och hämmas i sin utveckling. De hamnar på bänken, i skuggan, och har svårt att komma tillbaka.” Själv var han 26 år när han tog steget ut i proffsvärlden.

Talanger som försvann

Några exempel från skånehorisonten. Rasmus Jönsson var för några år sedan en lovande forwardstalang i Helsingborgs IF. Han valde en framtid i tyska Wolfsburg – där det inte fanns någon. Nu återfinns han i danska Ålborg men vem hör talas om honom – som många en gång trodde skulle landa i en landslagskarriär? Mustafa Zeidan i plantskolan Högaborgs BK hade inte satt sin fot på Olympia innan han som 15-åring skrev på för Aston Villas ungdomsakademi. Han var, säger de som följde honom på nära håll, en lika stor talang som Henrik Larsson men uppmuntrad av sin agent och föräldrar valde han att spela på lyckohjulet utomlands. Antalet exempel är många.

Den kloke och insiktsfulle Aftonbladet-reportern och kolumnisten Stefan Alfelt skrev efter Malmö FF:s kraschlandning i Champions League i Madrid bl a dessa tänkvärda synpunkter: ”- - - Vi har en 51-procentsregel som omhuldas av fans men som i praktiken är ett hinder för att få in välbehövligt riskkapital och även en rik klubb som MFF jagar mer utomlands efter halvfärdigt för att fylla luckor snabbt än inom svensk fotboll efter nya unga talanger att bygga upp och forma för att de ska växa in i sina roller. - - - Hemvävt är kanske inte bara enklast utan även bäst.”

DN-krönikören Johan Esk konstaterade nyligen att två storlag som Barcelona och Bayern München, som tidigare och i många år varit måna om att skapa egna talanger i sina akademier, nu upphört med denna rekrytering. Det är köpta, färdiga spelare som gäller. Det är så verkligheten ser ut – och ändå utarmas svenska klubbar av talanger som försvinner till utländska ungdomsakademier – som bidrar med nästan noll till sina A-lag. Det är moment 22 i den stora fotbollsvärlden.   

Kanske pendeln slår tillbaka en dag. Mer pengar och satsningar på det som ligger närmast knuten och färre misslyckade köp av spelare utomlands som knappt når Superettan-klass i svensk fotboll.

Ken Olofsson