Ishockeyn har många offer, många öden, spelare som har fått bestående skador.

Men faktum är att åtgärder från ishockeyförbundet och SHL har inneburit att kurvan har vänt. Under de tre senaste säsongerna har antalet rapporterade hjärnskakningar minskat. Från 72 fall säsongen 2018-19, 58 säsongen därpå, 2019-20, till 33 2020-21. 

"Spelarna tar mera ansvar"

Via kampanjen Nollvisionen har Ishockeyförbundet, Hockeyettan och SHL gemensamt lyckats dämpa olycksstatistiken.

- Framför allt beroende på att spelarna tar större ansvar numera betonar Johan Hemlin, sportchef på Ishockeyförbundet. 

I Nollvisionen ingick områden som utbildning, skärpning av regler, bevakning/uppföljning, översyn av utrustning/material, information/marknadsföring.  Och ett forskningsprojekt.

Mikael Swarén, forskare i biomekanik på Högskolan Dalarna är en av de ansvariga för att förebygga och förhindra hjärnskakningar. Förre elitdomaren Morgan Johansson leder projektet.

Men ideligen är det nya matcher– med nya smällar. 

Spelet fortsätter, och flera spelare skadas, med förödande konsekvenser.

I en studie vid Högskolan i Gävle konstaterades: ”…Klubbarna är (ett förtydligande) snarare företag som verkar i vinstdrivande syfte. Detta skapar snarare en efterfrågan på produktutveckling framför de idrottsliga prioriteringar. För att få en bild av vilka summor det rör sig om så betalas varje säsong ut 45 miljoner till varje lag bara av deras tv-avtal. Dessutom kan spelare ha löner på upp till 300 000 i månaden i SHL.”

Klassiska symptom

Spelarna som drabbas av smällar känner igen de klassiska symptomen, som trötthet, huvudvärk och ljuskänslighet. Tillvaron blir på gränsen till outhärdlig, livet som förbytt, och mörkret sänker sig hos många familjer.

En egentligen ofattbar vändning på livet

Som en hockeyledare uttryckte sig sedan en ung spelare tvingats sluta:

”Han mår inte bra. Det är släckt. Det är för jävligt, han är ju bara 20 år, fruktansvärt! Jag lider mycket med honom. Han har förbud att göra allting. Han får bara gå. 

Magnus Kahnberg är en av de olyckliga ishockeyspelarna.

Grabben från Kållered. Född 1980 och tidigt med en dröm om att bli en spelare i favoritklubben, Frölunda, inne i Göteborg, Han hade talangen, i mängd. En dag 1999 fick han göra debut i Alagsdressen i Frölundaborg.

Magnus Kahnberg tog SM-guld två gånger, 2003 och 2005, med Frölunda och hyllades av göteborgarna på Götaplatsen.

Lyckan var total.

Framröstad som den bäste

Och han var inte en i mängden i laget. Magnus var teknikern och skyttekungen. Och dessutom, den spelare i elitserien som gjorde såväl flest mål som flest poäng (33 mål och 16 assist ) och han blev framröstad av seriens övriga spelare till den allra främste. Han fick också spela i Tre Kronor. Något som också gläder honom i dag är att han är Frölundas femte främsta målskytt någonsin (197 mål) och han är också den som spelat fjärde mest matcher med 692 stycken.

.Allt pekade mot NHL och de stora  pengarna. Precis som för lagkompisen Loui Eriksson.  

De var firade i Scandinavium, men mötte olika öden.

Loui flyttade över Atlanten och bygger en förmögenhet.

Magnus blev kvar hemma, oförmögen ibland att få en vanlig vardag att fungera.

2011 i en hemmamatch mot Linköping hände det.

Han fick en smäll mot huvudet och blev liggande på isen medvetslös med blodpölar runt sig.

Åskådarna tystade. Johan Hemlin var då sportchef i LHC och minns stunden väl än i dag.

- Det var hemskt. Det blev alldeles knäpptyst inne i Scandinavium. Skräcken spred sig. Hur illa var det, frågade sig alla.

Den stora smällen

Magnus, i dag 41 år,  berättar själv:

– Jag hade redan fått en hjärnskakning i början på 2011 när jag spelade i Brynäs. Jag fick ett slagskott mot ansiktet så att käken gick av, det gav mig hjärnskakning också. Jag hade inga besvär efteråt. Kom tillbaka efter en vecka och fortsatte spela. Sen fick jag den stora smällen. 

Dessvärre åkte han på en tredje smäll därpå, borta mot  Brynäs i januari 2015 som kom att bli hans sista match 

– Tacklingen var inte speciellt ful, jag borde ha varit bättre beredd. 

- men jag trodde jag att det skulle gå fortare att komma tillbaka än vad det gjorde gången före när jag fick den värsta smällen, minns Magnus.

– När det blir upprepat våld mot huvudet är det inte bra. Det är den sammanlagda mängden smällar som spelar in har jag lärt mig av neurologer. Och då behöver den sista inte var så hård.

Försöker hitta kraft

Det har gått sex år. Dagarna är sig lika. han vilar,ägnar sit rehab och försöker arbetsträna och och skapa ett nytt liv.

– Jag är fortfarande i mörker emellanåt, både i förebyggande syfte och när jag måste för att få vila. Nu har jag lärt mig att hantera det. Från början hade jag ingen balans i det. Jag vilade, somnade och vaknade när jag vaknade.  

– Jag brukar jämföra med batteritid. Som frisk har man hundra procent energi på morgonen. Jag har kanske 50. Och batteritiden går ner fortare. Mina vilopauser gör att jag bunkrar upp med lite energi före nästa aktivitet.

Han är öppen:

- Kanske var det på sommaren 2015 som jag började acceptera att jag kanske inte skulle kunna spela mer överhuvudtaget.

Han försöker samla energi för kunna umgås med hustru Karin och sönerna Nils och Ted.

- Men börjar grabbarna att stoja för mycket då kör det ihop sig.

För familjen vill han mobilisera, men det kräver mycket energi.

Thomas Ejderhov

FOTNOT. Rögles finske back Tony Sund är den senaste som fällts av disciplinnämnden. I matchen mot Linköping i torsdags crosscheckade han Linköping-spelaren Vilmos Gallo våldsamt i ansiktet. Domaren friade men nämnden gav Sund två matchers avstängning och 32 153 kronor i böter..

Däremot friades Brynäs-backen Simon Bertilsson från ansvar då han skickade in Luleås tjeckiske talang, Radek Muzik, 21 år, i sargen, också det i torsdags.. En huvudtackling som tvingade Muzik att lämna matchen.. Muzik återkom inte i spel och hans status är oklar.

Även här friade domarna. I TV:s Hockeykväll ansåg experten Håkan Loob att nämnden borde ta upp ärendet  och bestraffa Bertilsson.