Senast i raden att få hjälp från hemligt håll var Borås HC och Svenska Ridsportförbundet. Krisande Borås HC fick 2 miljoner kronor från en hemlig sponsor för att kunna slutföra säsongen och ett ”anonymt medieföretag” ville sponsra tre ryttares väg till OS.

De två senaste fallen är dock bara toppen på ett isberg när det kommer till hemliga donatorer inom idrotten. Dessutom är summorna i exemplen ovan, bara en spottstyver i jämförelse med andra fall.

Idrottens Affärer listar två av de mer extraordinära donationerna genom historien.

Hallbygget som aldrig blev av

2001 fick hockeyföreningen Kungälv IK ett oväntat erbjudande om en donation på 6 miljoner kronor. Pengarna kom från en hemlig givare och villkoren var att bidraget skulle användas till att bygga ytterligare en hall i kommunen för att gynna ungdomsidrotten.

Erbjudandet mottogs med glädje av Kungälvs dåvarande styrelse och både glädje och uppståndelse var stor. Inte blev det sämre att en två-barnsmamma stod bakom gåvan.

Det startades en förstudie kring möjligheterna att bygga hall. Den totala kostnaden beräknades till 10 miljoner kronor.

Där och då gick drömmen i stå.

Kom inte överens med kommunen

- Klubben kunde inte komma överens med kommunen om vem som skulle sköta driften. Det fanns inget intresse alls från kommunen att betala, säger Kungälvs IK:s ordförande, Kenneth Hildebrand.

Kommunen hade räknat ut att driftkostnaden för hallen skulle hamna på 1 miljon kronor om året. För att bidra med pengar överhuvud taget var kravet att Kungälvs IK skulle säkra driftkostnaderna för minst tio år framåt.

- Naturligtvis hade vi inte de pengarna. En idrottsförening har ju tyvärr ganska begränsade resurser, säger Kenneth Hildebrand.

Saknar den där hallen

När det meddelades att hallbygget inte skulle bli av, drog donatorn tillbaka sitt erbjudande. Villkoret var att 6 miljoner skulle användas till en hall, annars fick det vara.

Pengarna kom alltså aldrig klubben till godo.

I dag är Kungälvs IK en förening med elitambitioner. Ordförande Kenneth Hildebrand säger att en extra hall hade varit guldvärd. Nu tvingas de hyra mycket istid utanför den egna kommunen och det går ut över ungdomarna. Och för tjejer som vill spela hockey har inte klubben något annat val än att samarbeta med andra föreningar för att tjejerna ska få spela.

- En till hall hade kommit väl till pass. Vi hade kunnat utveckla verksamheten på ett helt annat sätt, framför allt hade vi kunnat erbjuda mer breddverksamhet, sammanfattar Kenneth Hildebrand.

Lilla Björna fick 15 miljoner

Ett annat extraordinärt exempel är den lilla föreningen Björna IF från Örnsköldsvik. Paret Norberg hade bott i orten Björna hela sitt liv och kände varmt för föreningsliv och ungdomar.

Då de inte hade några arvingar, ville de att deras förmögenhet skulle tillfalla orten. De valde att testamentera sin förmögenhet till Björna IF och pengarna, 15 miljoner kronor, tillföll föreningen efter makarnas död.

- Vi blev väldigt förvånade och chockade när vi fick höra att pengarna tilldelats oss, säger Björna IF:s ordförande, Ulf Lindgren.

Byggde stor allaktivitetshall

Parets enda önskan var att pengarna skulle användas så det kom Björnas invånare till gagn, speciellt ungdomarna. Det första klubben gjorde var att hyra fler konstgrästider, så även föreningens ungdomar fick spela på konstgräs. Innan hade det bara varit seniorlagen som kunnat göra det.

Den största satsningen för pengarna hittills är investeringen i en fullstor allaktivitetshall i kommunen. Björna IF går in med cirka 6 miljoner kronor i hallen och en annan stor investerare är kommunens skola.

- Det är än så länge det mest konkreta som pengarna har gått till. Vi vill inte hasta oss igenom detta, utan vill att pengarna ska användas på ett långsiktigt sätt, förklarar Ulf Lindgren.

Donationen betyder dock inte att föreningen lever solskensliv, påpekar Ulf Lindgren som vill värna om det ideella engagemanget och fortfarande jobbar hårt för att få in pengar från annat håll.

- Det är viktigt att man inte bara springer i väg och gör massor med kortsiktiga investeringar. Istället har vi satt oss ner och gjort en överlagd plan på minst tio år om hur pengarna ska investeras. Det viktigaste jobbet är fortfarande att få ungdomar att engagera sig ideellt, avslutar Ulf Lindgren.

Freja Andersson