Staten är en finansiär av svensk idrott, men för den skull ska inte politikerns använda idrotten som ett verktyg. Å andra sidan - förmår idrotten att öka offentliga anslag utan göra på det sätt som  politikerna vill? 

En debatt pågår här på Idrottens Affärer om det vettiga i att Idrotten har blivit en beställningsorganisation. Var går gränsen för idrottens egenvärde?

 I dag blir det allt vanligare som en följd av det blir allt mer riktade pengar från politiken via RF. Det krävs ett ställningstagande, Idrotten måste välja väg. En avgörande fråga  – värna om egenvärdet eller möta samhällets behov? 

Nervositet, ja även panik, slår sina klor i hockeyns makthavare. Vare sig de sitter i Stockholm, Lausanne eller New York  kullkastar covid-19 obarmhärtigt alla uppgjorde planer. Som en följd prövas den ekonomiska styrkan till bristningsgränsen hos klubbar, förbund samt organisationer.

För politiker och myndigheter av idag har idrotten absolut ingen betydelse.

Pandemin är förvisso inte på något sätt över. Men redan nu kan och bör idrotten dra några viktiga slutsatser, menar Johan Englund.

Idrotten måste komma ikapp verkligheten, skärpa tonen rejält och medverka till att partierna formulerar idrottspolitiska program!

OS till varje pris - det är så jag tolkar det.

Kanadensaren Dick Pound, mångårig, frispråkig och tung kanadensisk medlem av olympiska kommittén vill ge förtur för olympier i kön till vaccinet mot covid 19. För att rädda OS i Tokyo i sommar.

Ett uttalande som skaver illa i dessa tider.

I en tid då hela vår idrottsrörelses existens hotas kanske det är extra viktigt att ställa frågan -  Vilken idrott behövs?

.Om vi följer idrottens från dess start genom historien fram till idag blir det en brokig läsning.

Det var ett statement från de som värnar om vår viktigaste rörelse. 

Det var en styrkedemonstration signerat svenskt föreningsliv.

Det var en julklapp och en nyårsgåva på 125 miljoner kronor– som gör skillnad.

”Idrottsrörelsen” låter som ett substantiv, eller hur? Glöm det.

Idrottsrörelsen består av en samling verb. Idrott är något vi gör. Utan verben dör idrottsrörelsen.  Arenorna och idrottshallarna står kvar och regeringen delar ut pengar, så tjänstemännen har kvar sina jobb.”Hoppa” är ett verb, precis som Gå, Springa, Simma, Sparka eller Kasta.

Vilken unik möjlighet vi har. Alla vi som direkt och indirekt arbetar med evenemang och ständigt funderar, sliter och analyserar hur vi kan skapa en starkare produkt och få fler folk till läktarna. Nu har många fått den tiden, att tänka och skapa en plan för hur vi ska göra detta bättre än vad vi någonsin gjort tidigare. För när vi kliver in i den nya framtiden efter corona behöver vi en plan och säkerligen nya, kreativa idéer. 

Något skaver i svensk idrott. Rapporter visar att vår internationella konkurrenskraft minskar.

När antalet unga i idrotten blir färre och elitverksamheten sviktar, behöver naturligtvis förbund och föreningar både idéer, arbetsro och resurser. Nu agerar elva förbund och har skrivit en gemensam motion till RF-stämman.

Inköp är kanske inte det första man förknippar med idrottsrörelsen och ännu mindre med klimatfrågan, men det är ett av de mest underskattade verktygen vi har vad gäller miljö- och klimatfrågorna. 

Det skriver ekotoxikologen Magnus Hedenmark som hoppas på ett större engagemang för miljö- och klimatfrågorna inom idrottsrörelsen

Det är väl inte en maktdemonstration…

Det är svårt att dra någon annan slutsats av beslutet att Göteborgs FC lägger ned elitverksamheten för fotbollstjejerna, damfotbollens guldlag. 

De sista dagarna av år 2020 är här. Och det välkomnas av många. Ett år med utmaningar vi sällan skådat. Där planer ställts på ända eller helt och hållet ställts in. Nu har de första vaccinen börjat ges till de som allra bäst behöver dessa och när 2021 närmar sig som ett oskrivet blad längtar jag, och jag tror många med mig, efter ljus och positiva besked om att de insatser vi tillsammans gjort för varandra verkligen ska ha gett resultat. 

Svensk idrott har en mycket lång och stolt historia och även en viktig självuppfattning om att den är en opolitisk och totalt självständig och oberoende i vårt samhälle.

I media i Sverige i jämförelse med i andra länder kan man lite generaliserande säga att utrymme visserligen bereds för att beskriva prestationerna, såväl de aktivas som ledarnas. Men det handlar väldigt lite och ytligt om idrottens samhällsnyttor och nästan ingenting om idrottens psykologiska betydelse. I klartext, idrottens ställning baserat på allmänhetens stora intresse. Allt med ett enormt politiskt värde och ställning.

Många upplever en oro när det gäller den lokala demokratin. I oron ligger upplevelsen av ökad polarisering och motsättningar mellan människor med ökat våld och kriminalitet som följd. Idrottens företrädare uttrycker nu en bit in i pandemin en oro för risken att ungdomar efter ett längre uppehåll inte hittar tillbaka till föreningsidrotten. Därför måste vi värna och vårda aktiviteten och folkhälsan.

Under ett antal år har utvecklingen inom svensk idrottsrörelse gått mot ökad administration och ökad centralisering. Många är vi som de senaste åren ansett att vi måste tillbaka till ett fokus på att bedriva idrott, inte lösa samhällsproblem. Genom att göra det vi är bra på, idrott, bidrar vi ändå till folkhälsa, välbefinnande, integration och andra samhällsutmaningar. 

Patrik Asplund är 196 cm lång och mycket vältränad. Det kunde ses som en fördel när han gjorde karriär som huligan. Det är i än högre grad en fördel när han idag – med idrotten som verktyg - ska inspirera vilsna ungdomar.