Förmågan att tänka om är en underskattad ledarförmåga. Vi renoverar kök och besiktar bilar när de blivit omoderna eller behöver service. Men vi klamrar oss ofta krampaktigt fast vid åsikter och sanningar som för länge både nått bäst före datum och som slutat ge effekt. Vår egen tankelättja gör oss till mentala snåljåpar. 

Vi väljer ganska ofta bekvämligheten i gamla övertygelser framför ansträngningen i att pröva nya tankar. Att ompröva något kommer ju att hotar vår självkänsla och identitet. Så därför förväxlar vi ofta känslan av att ha rätt med att faktiskt ha rätt. 

I vardagen är det lätt att fastna i predikantläget som försvarar sina sanningar. Eller som både åklagaren och domare som letar fel hos alla andra. Eller driva en massa meningslösa kampanjer som jagar gillande och en massa likes i alla läger. Vi riskerar helt enkelt att sluta ifrågasätta oss själva. 

Vi börjar predika vår favoritversion av sanningen och avfärdar kritik som angrepp och låter popularitet väga tyngre än korrekthet. När vi ledare gör det så tappar vi vårt verkliga sinne som alltid bör vara nyfikenheten och viljan att verkligen förstå något.

Mentala hästkrafter är inte detsamma som mental skicklighet. Det är ungefär samma som skillnaden mellan effektivitet och effekt som i sig inte har ett dugg med varandra att göra. Hög kompetens hjälper dig bara om du är villig att ompröva dig själv. Ju duktigare du är desto större är risken att du snabbt hittar mönster som bekräftar det du redan tror på och dina egna och ibland hopplöst förlegade och sanningar förvandlar din intelligens till ett vapen för att vinna VM i valda sanningar och inte för att titta nyktert på den verklighet som faktiskt kan skapa en bra mycket större effekt. 

Du försvarar dina valda sanningar med livet och du väljer att enbart lyssna selektivt och använder tidigare men än mer förlegade framgångar som bevis för att du har rätt även nu.

Men det händer grejer när du bygger tankebanor som istället byggs av ödmjukhet, tvivel och nyfikenhet. Ödmjukheten gör att du kommer se dina begränsningar. Tvivlen kommer öppna dörrar till nya frågor. Nyfikenheten kommer driva dig att söka den kunskap du saknar. Däremot i tvärsäkerhetscykeln är det stolthet och övertygelse som styr. Du söker hela tiden bekräftelse, politiserar dina uppfattningar och ser meningsskiljaktigheter som hot istället för möjligheter att lära.

Jag tror att det som skiljer stora ledare från dem som aldrig blir stora är att de odlar en intellektuell nyfikenhet. 

De läser brett även långt utanför sin egen sport eller bransch och söker aktivt nya perspektiv bortom den egna lilla ankdammen. De betraktar sina idéer som experiment inte som slutgiltiga sanningar och de omprövar sina ståndpunkter när bevisen förändras. Varje ledare borde skaffa en levande lista över områden där den egna kunskapen brister. Det är just där sprickorna i vår säkerhet uppstår som ljuset av nya insikter kan ta sig in.

De mest stenhårt valda sanningar som inte har besiktats på flera år kan bli mentala fängelser som vi själva har byggt och inrett på ett ganska smaklöst sätt. Lösningen är inte att tänka långsammare utan att tänka om snabbare. Kunskapens förbannelse är att den stänger våra sinnen för det vi inte vet. 

Gott omdöme kräver både mental styrka och intellektuell ödmjukhet. Det krävs ett stort mod att ompröva och inte bara försvara de egna valda sanningarna med livet. Förmågan att tänka om är inte ett hot mot din auktoritet som ledare. Det är grunden för att du överhuvudtaget ska förtjäna den.