Låt oss först ta ett steg tillbaka och reflektera ett ögonblick över situationen såsom den faktiskt ser ut. Malmö FF är Sveriges i särklass rikaste klubb med otroliga förutsättningar. Damlaget, som efter extra årsmötesbeslut 2019 startade i Div. IV året efter, ligger med i toppstriden i Damallsvenskan som nykomlingar. Flera av ungdomslagen har chans att vinna SM-guld, skolakademierna är en succé, och arbetet med samhällsansvar fungerar utmärkt och har fått internationella utmärkelser. 

Ekonomisk förlust

Föreningen har nyligen annonserat en prognos på det ekonomiska utfallet av 2025, där det förväntas en betydande förlust, men föreningen arbetar i sin budget över längre cykler eftersom de har en så stark position i termer av kassa och egenkapital.  Trots de framgångshistorier vi kan ta upp om föreningen är en allmän uppfattning att vi bevittnar en förening som befinner sig i ett kristillstånd. 

Problemet är att oavsett hur vi vänder och vrider på de olika målsättningar en fotbollsförening har, så är den viktigaste målsättningen för de allra flesta intressenter resultatet i tabellen. Det hjälper tyvärr föga att damlaget är en succé, det är till syvende och sist herrlaget som är den bärande drivkraften i de flestas ögon, och herrlaget lever inte upp till de höga förväntningarna som ställs på dem. 

Huvudtränare Henrik Rydström fick klä skott för de uteblivna framgångarna och avskedades en tid sedan. Det är en lösning som ofta tillämpas i fotbollsvärlden, trots att alla studier av fenomenet visar på att tränarbyten mitt i säsong inte har någon effekt på prestationerna. Pressen från externa intressenter blev högt och genom att avskeda tränaren har ledningen visat handlingskraft. 

En förrädisk självgodhet

Det jag undrar över är dock om de uteblivna resultaten egentligen är problemet eller om det bara är symptomet på ett djupare problem i föreningen. Har den tidigare nämnda vinnarkulturen och det höga antalet titlar och deltagande i europaspel de senaste åren lett till ett tillstånd av självgodhet?

Ytterligare en individ lämnar organisationen, VD Niclas Carlnén, som lämnar klubben för en roll som generalsekreterare i SvFF. Det är bara att gratulera förbundet, men för MFF:s del kan det vara så att den absolut viktigaste individen lämnar organisationen. Rekrytering av ny VD pågår och även en översyn av hela organisationen. Ett par förändringar har annonserats, där Filip Trulsson lämnar rollen som styrelseledamot och istället blir försäljningschef för huvudpartners, och Niklas Söderström som tidigare varit verksamhetsutvecklare i föreningen utsetts till vice VD. 

Utan att lägga någon som helst värdering av Söderströms duglighet, kan jag tycka att det är underligt att en så viktig roll som vice VD tillsätts innan rekryteringen av en ny VD är klar. Jag kan bara tala för mig själv, men om jag skulle tillträda en tjänst som VD i föreningen skulle jag vilja ha någon form av inflytande över omorganiseringar och sammansättning i ledningsgruppen.

Så som tabelläget är nu i allsvenskan är den tredjeplats som skulle garantera kval till Europa 2026 teoretiskt sett möjlig, men i praktiken helt utesluten. Det finns en livlina genom vinst i Svenska Cupen, men det är helt klart ett riskabelt scenario. Det talas även om att även en fjärdeplats i allsvenskan eventuellt kan tilldelas en plats i kvalspel till Europa, men det är än så länge oklart. 

Ett med rätt hög sannolikhet uteblivet europaspel kommer att innebära stora ekonomiska konsekvenser, hur klarar föreningen i så fall  ytterligare ett år med höga förlustsiffror?

Visionen spricker

Det är tid för självrannsakan i MFF. Föreningens ordförande, Anders Pålsson, sa i en intervju med Sydsvenskan nyligen att det nyligen avhållna strategimötet i styrelsen kom fram till att den visionen ligger fast: Bäst i Sverige, ledande i Norden, etablerade i Europa. Åter ett starkt fokus på resultat på planen. Det är flott så, men det intressanta är hur det ska uppnås. 

 Det senaste året har inte vittnat om en organisation som är kapabel att leva upp till de målsättningarna.

 Det som kommuniceras är att alla har förtroende för alla, vilket naturligtvis i alla organisationer är standardsvaret på medias frågor om ledningens förtroende. 

Den stundande översynen av organisationen bör omfatta alla led, från styrelse ner till den operativa ledningen. Rekryteringen av en ny VD är central i sammanhanget. MFF har sänt signaler om att en ny VD inte nödvändigtvis behöver vara expert på fotboll, vilket förvisso är rimligt, men en grundläggande förståelse för den kontext en ny VD träder in i är helt avgörande. 

En av MFF:s styrkor har alltid varit den starka lokala förankringen, där föreningen och staden Malmö är i symbios. Den identiteten måste alltid ligga till grund för hur föreningen ska utvecklas vidare. MFF är inte ett företag, det är en medlemsförening, men måste till vissa delar drivas som ett företag. 

Det betyder att konstant balansera i spänningsfältet mellan att vara en kommersiell aktör och att bevara legitimitet och vara autentiska gentemot intressenterna. En ny VD behöver absolut inte vara expert på fotboll, det har den folk till, men den måste ha en grundläggande förståelse för hur det stora antalet intressenter och deras ibland helt motsatta intressen ska hanteras.