Ägnar sig åt charader

Min högst ovetenskapliga men ändå någorlunda systematiska observation är att det anfallande laget i den situationen slutar spela fotboll och istället ägnar sig åt charader med fyrkanter i luften och det andra laget går på en kontring. Alla – spelare, domare, publik, ledare, kommentatorer, korvgubben – ja alla går in i en halv minuts väntan på att VAR ska ingripa. 

Möjligen det eller det

Det är också intressant att det är viktigt med rättvisa i enbart fyra på förhand definierade typer av situationer: Möjlig straffspark, direkta röda kort, mål, och identitetskoll (vem som ska ha ett kort efter en situation). Vari ligger rättvisan i om ett lag vinner boll på mittplan efter en regelvidrighet som inte upptäcks och därefter vid sitt anfall tilldöms straff efter en situation som inte heller uppmärksammas först, men döms efter VAR?

Ska bedöma intientionen

Tre olika betraktande

Det framgår förhoppningsvis vid det här laget att jag är väldigt skeptisk till det sätt som VAR har introducerats inom fotbollen. Är jag traditionalist? Kanske det. Men min syn på fotboll, både som idrott och som kommersiell produkt bygger på en föreställning om ett intensivt och kontinuerligt flöde av osäkerheter och spänning. Domarens roll i detta har alltid varit känd, ibland sker det misstag, ibland görs en bedömning i en osäker situation där beslutet kunde gå at båda håll. Det är en del av sporten. ”Spela tills domaren blåser”, ”Dömt är dömt”. Om vi tar en snabb blick på vår egen produkt här hemma, Allsvenskan, så är den mångfacetterad. Jag brukar grovt dela in publiken inne på stadion i tre övergripande kategorier: 1) De engagerade supportrarna som bidrar med en fantastisk stämning; 2) de som tycker det är kul att gå på fotboll men inte nödvändigtvis engagerarar sig; och 3) de som lika gärna kunde ha sökt sig till en konkurrerande upplevelse men som går på match för att uppleva festen som helhet.

Skulle ödelägga tjusningen

Den passion som uttrycks för fotbollen av en del av publiken bidrar till den upplevelse som an annan del av publiken kommer för att uppleva. Den passionen närs av spänningen, ovissheten, osäkerheterna, det omedelbara i att reagera direkt på händelser på planen utan fördröjningar.

Jag är ovetenskapligt men fast övertygad om att ett införande av VAR i svensk fotboll skulle ödelägga en stor del av det vi menar är tjusningen med fotbollen. Är det lönt att fira ett mål?

Vi måste ju vänta till dess att motståndarlaget har gjort sin avspark, för innan dess kan VAR gripa in och underkänna det. En försvarsspelare gör en fin brytning i eget straffområde och laget kan kontra, men alla undrar över om en videodomare i ett rum någonstans eventuellt ser något som ingen annan har sett i situationen. Min tröst i det hela just nu är att Mats Enquist vid ett par tillfällen under VM har kommenterat VAR negativt på twitter och uttryckligen sagt att det inte finns några som helst planer på ett införande i Sverige.

Fotboll är intensitet. Fotboll är osäkerheter. Fotboll bygger på framgång men också på misstag. Fotboll är spänning. Fotboll är framförallt passion och inte alltid nödvändigtvis logik. Låt oss bevara passionen i svensk fotboll!