ADT bromsar cancer, men kommer med flertalet biverkningar. Några av de vanligaste är kraftiga svettningar, minskad muskelmassa och ökat farligt bukfett, vilka båda ökar risken för hjärt-kärlsjukdom. Men också ofta dämpad sexualitet, en trötthet – cancerrelaterad trötthet – som inte går att vila bort, depression samt försämrad upplevd livskvalitet och glädje. Man överlever, men många känner alltså inte att man lever.

Träning motverkar

Det oetiska ligger i att forskningen de senaste åren ganska entydigt har visat att träning, gärna lite tyngre styrketräning och intensivare konditionsträning, faktiskt kan motverka många av dessa biverkningar. Man bibehåller muskelmassan, går inte upp i fettvikt, blir piggare och får ökad livskvalitet och glädje.

Det är ett steg framåt att det numera står i nationella vårdplanen att patienter ska rekommenderas råd om fysisk aktivitet och snabbt få kontakt med någon som kan hjälpa dem. Men trots detta är träning inte en del av standardbehandlingen vid cancersjukdom för de cancerformer forskningen visar evidens för. Och det anser jag snart kan ses som oetiskt. Skulle man undanhålla någon en medicinbehandling, om man visste att den hade goda effekter på personens mående och framtida sjukdomsrisk? Skulle inte tro det.

Det finns drivna individer och initiativ både inom och utanför sjukvården för att försöka hjälpa personer med cancer att få träna. Men som med allt som inte är tillgängligt för alla enligt gängse standard, så når det dem som redan kan om träning, eller dem som råkar ha tur att träffa på någon av dessa entusiaster och initiativ.

Grete Waitz medgrundare

Det finns föregångsländer. Australien är långt före oss. Men även vårt närmaste grannland Norge. Där bildades 2007 stiftelsen Aktiv mot Kreft. Medgrundare var Grete Waitz, den ikoniska långdistanslöperskan. Hon drabbades själv av cancer 2005 och fick då rådet att gå hem och lägga sig på sofflocket – vilket kändes helt fel för henne.

Ta prostatacancer. Ca 11 000 drabbas årligen, och kommande år kommer uppåt 150 000 män i Sverige ha eller ha haft prostatacancer. En vanlig behandling är ADT – Androgen Deprivation Therapy. Helt enkelt: behandlingen sänker nivåerna av testosteron i kroppen för att bromsa eller stoppa cancerns tillväxt. Även den icke-medicinskt bevandrade känner nog till att testosteron är ett byggande hormon som män har betydligt högre nivåer av än kvinnor. Det är detta som ger mannen det fysiska försprånget – varför Femke Bol aldrig kommer att  slå Karsten Warholm på 400 meter häck eller varför Frida Karlssons vinnartid på 5 milen vid VM i Trondheim 2025 var nästan en halvtimme långsammare än Johannes Høsflot Klæbo som vann samma distans för herrarna.

Aktiv mot Kreft är en insamlingsstiftelse som sedan starten gett följande erbjudande till sjukhus runt om i Norge: Om ni upplåter lokalyta på sjukhuset så kommer vi utrusta den till toppträningslokal, tillhandahålla kompetent träningspersonal, s.k. ”AKTIV-instruktörer”, samt täcka alla personalkostnader under tre år. Det känns ju som en straffspark utan målvakt i mål. Efter tre år ska sjukhuset åta sig att ta över driften.

Träningsrum i Norge vanligt

I dagsläget finns så kallade "Pusterom" – träningsrum – på 24 sjukhus runt om i Norge, från Stavern i söder till Hammerfest norr om polcirkeln. Och alla sjukhus där det gått tre år har själva tagit över driften. Det har helt enkelt varit för bra att kunna erbjuda det som en del av behandlingen – lika enkelt och naturligt för cancerläkaren som att skicka vidare till blodprovstagning eller röntgen.

Sverige då? Jo, 2023 bildades systerstiftelsen Aktiv mot Cancer i Sverige. På Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) har precis första kullen av AKTIVA-instruktörer utbildats. Samtal pågår med några av de stora sjukhusen, men det går trögt.

Vi har också bildat Svenskt nätverk för träning och cancer, SweCanMove, där alla som har eller vill ha engagemang i denna fråga är mer än välkomna.

Finns bara en väg

Och vi ger inte upp. Ni minns säkert Jonna Sundlings makalösa upphämtning i OS-skidstafetten, då hon låg 37.2 sekunder efter norska åkaren, men gick i mål som vinnare med sju tiondelar. Hon sa: ”Mitt fokus var bara FRAMÅT, och tänkte inte så mycket på hur många sekunder det var”. Nu ligger Norge 24 pusterom före oss, men vårt fokus är detsamma - FRAMÅT. Och vi behöver alla som vill bidra, på sitt sätt. Välkommen att följa med oss FRAMÅTframåt!