Några mil bort ekar glädjeropen fortfarande i Borås. På andra sidan Göta älv har Häcken gjort succé och Peter Gerhardsson är nominerad som årets tränare. Inne i stan har Blåvitt aldrig tidigare gjort sina supporters så besvikna och till slut uppgivna.

Miljoner hjälpte inte

”I IFK Göteborg är Håkan Milds ord lag. Det här var Håkan Milds lag. Han gick all in med Stahre. Det är dags för motsatsen nu”, skriver Mattias Balkandet i GP.

IFK Göteborg fick tillgång till fler miljoner än någon annan klubb via en ny storsponsor. Åtta stjärnor värvades i en rekordsatsning. Därtill en ny etablerad och dyr tränare.

Inget hjälpte, Blåvitt är sämre än fjolåret då alla förutsättningar var betydligt lägre.

Ett enda stort tvivel

IFK Göteborgs satsade för över 20 miljoner kronor – men allt gick snett. IFK fick pengar och har gjort av med pengar i rekordformat. Lönebudgeten har aldrig varit större, publiken har uteblivit och sponsorer harundrar vad som sker och varför.

”Dags att gå, Mild och Stahre” är rubriken i GP, Blåvitts husorgan, och dagens artikel som kommer att vålla turbulens i Göteborg är skriven av Mattias Balkander som är en av de som har bevakat och känner spelare och ledare allra bäst.

Han har med egna ögon följt och sett en mängd träningar under säsongen. Han har skrivit ett stort antal referat och krönikor. Nu kan han inte längre vara tyst:

Årets göteborgare, men...

”Håkan Mild och Mikael Stahre gick all in. Det är dags för motsatsen nu.

För mig handlar inte detta om att ta heder och ära av någon. Håkan Mild är Årets göteborgare 2007, har vunnit sex SM-guld totalt och fick dela bragdguldet för VM-bronset 1994.

Sånt snackar vi inte bort i en handvändning.

Vi snackar heller inte bort IFK Göteborgs 2012. En i stora drag usel säsong och ett trist kapitel i den blåvita historien.”

Många svenskars favoritlag

IFK Göteborg har en speciell plats i åtskilliga svenskars hjärtan. Framgångsåren innebar att många fick IFK till sitt favoritlag och de kan fortfarande räkna upp alla spelare. Blåvitt blev något av folkets lag och många bryr sig.

IFK är inte som alla andra. När nu också den ekonomiska insatsen var så omfattande är resultatet och reaktionen så mycket större än om något allsvenska lag hade drabbats.

Balkander skriver:

”Det är som både Vaihela, Olsson, Mild och Stahre själva säger. I IFK Göteborg siktar man mot toppen, i IFK Göteborg jobbar man under stor press, i IFK Göteborg spelar placeringar roll och därför tar ork och förtroende slut och nya människor tar vid, som när Håkan Mild ersatte Mats Persson 2005, eller när Mikael Stahre tog över efter Jonas Olsson i höstas.

Ungefär där står vi igen, där spelare – som likt mardrömsparellellen 1998 – inte fattar grejen, inte blir ett lag, inte levererar och inte underhåller.

Det har varit bedövande tråkigt att följa IFK Göteborgs golgatavandring i årets allsvenska. Vi fick inte ens farten av Tobias Hysén. Vi fick heller aldrig tätkänning eller utsålda hus. Vi fick en grå vardag och löften om att det vänder snart och det tar tid att bygga lag.”

Att just Mattias Balkander, med sin kunskap om IFK Göteborg, nu bryter tystnaden kommer att leda till reaktion. Frågan är om klubbens ledning vågar sparka Mikael Stahre och Håkan Mild?