Det som har hänt i Kristianstad är i lika hög grad ett kapitel handbollshistoria som en föredömlig beskrivning av hur man bygger ett framgångsrikt klubblag.

IFK var länge av samma typ som många andra lag i de högsta serierna inom bollsport i Sverige.

Ekonomin sviktade, pengar saknades, spelare kom och gick, tränare likaså utan att det blev något hållbart. 

Ny styrelse, ny hall, nya åskådare

Våren 2009 återkom klubben i elitserien och en ny styrelsen tillträdde. En före detta kommunaldirektör, Ingvar Lövkvist, tog över.

Ledningens kompetens i all ära, men tillkomsten av den nya föredömliga arenan ett år senare var den perfekta sista pusselbiten i uppbyggnaden av något beständigt.

Arenan för nära 300 miljoner gjorde det det möjligt att bygga en långsiktig verksamhet. Från en omsättning på dryga 5 miljoner och sponsorintäkter om 2,5 miljon blev det nu möjligt att skapa intresse. Hallen var inbjudande och det var dit folk begav sig för att se både handboll och andra människor, dvs de sociala värdena uppfylldes också.

Nära 100-procentigt åskådarantal

Sedan dess har publiksnittet bara blivit bättre och bättre. Inget annat elitlag oavsett sport har varit så nära 100-procent åskådartäckning. Det här har gjort det möjligt att också värva rätt spelare och tränare. Ola Lindgren delade sin tjänst med jobbet som förbundskapten och började komponera ett starkt lag.

Kritikerna har kallat det köpelag och det är inte annat än med viss rätt. Intäkterna från sponsorer och publiken har gett klubben muskler, pengar som har använts till att rekrytera. 

Hallen tar 4 900 åskådare och där eller alldeles i närheten av de siffrorna har IFK legat de senaste fyra åren. Eller som klubben framhåller på sin hemsida: ”Våra hemmamatcher besöks av över 125 000 personer varje säsong”.

Ville hemlighålla

Länge ville IFK-ledningen hemlighålla de ekonomiska siffrorna. Men 2012 framkom att klubben hade gjort en vinst på 1,7 miljoner kronor. Då ett rekord, men det betydde också att de sista skulderna efter gamla synder försvann.

Stegringen har fortsatt. Omsättningen är nu uppe i 26 miljoner och prognosen pekar på ett nytt överskott vilket innebär att det egna kapitalet växer. 

Vid en jämförelse med andra klubbar i elitserien blir det en kraftig slagsida. IFK har en spelarbudget på runt 10 miljoner, andra föreningar har inte ens en totalbudget på halva det beloppet.

SM-guldet är bara början på en fortsatt upprustning. Klubbledningen talar gärna om hur Kiel har byggt något beständigt och vill kopiera tyskarnas framgångskoncept.

Bara början...

Men i takt med segrarna har spelarna uppmärksammats och alla tre distansskyttarna tar nu adjö. Här har dock klubben redan täckt upp med ersättare.  

Nu är siktet inställt mot Champions League och IFK-arna påstår kaxigt:

”Vårt långsiktiga mål är att på allvar konkurrera om sponsorspengarna med de stora lagsporterna, som fotboll och ishockey. IFK Kristianstad ska bli något som ingen annan har sett inom svensk handboll”. 

Thomas Ejderhov