Det handlar om mer än bara handboll, som är den sport erbjuder. Det handlar om att ge dem en ny syn på vad som är möjligt.

Nästan varje år så gör jag en resa till något land som har en relation till Partille World Cup. Det är många, vi lockade 23 000 deltagare från 39 länder till Göteborg i somras. Och vi ser ett egenvärde i att bli än mer internationella, bredda vår sport och få fler unga som möter människor från andra kulturer.

Enorma sociala klyftor

I år besöktes São Paulo i Brasilien. En plats där de sociala klyftorna är lika synliga som de vackra och glittrande skyskraporna i stadens hjärta. 

Varje år deltar ett 20-tal handbollslag från Brasilien i Partille World Cup. Det är otroligt med tanke på avståndet och den insatsen som måste krävas från alla engagerade i sådant reseprojekt. Inte minst från föräldrarna som måste samtycka och stå för kostnaderna. Främst är det skollag som åker till vår turnering.  

Jag var med på flera föräldramöten runt om i São Paulo där det diskuterades möjligheterna om att delta i Göteborg. De flesta mötena var på de rika privatskolorna, där föräldrarna har råd att låta barnen åka på världens största handbollsturnering. Men ett möte jag aldrig glömmer var ett som skedde på en offentlig skola. 

Här pratade föräldrarna på ett helt annat sätt jämfört med de privata. En resa med allt vad det innebar. Drömmar skulle förverkligas. 

De pratade om att det inte bara var en möjlighet att få representera sitt land och sin stad, utan också att få en inblick i en värld bortom de ekonomiska barriärerna som ofta definierar deras liv.

Föräldrarna hade inte de resurser som de rika familjerna hade – inga stora sponsorer eller privata fonder att luta sig mot. Men de hade något som var lika värdefullt: en gemensam vilja att ge sina barn en chans att uppleva något större än deras nuvarande liv.

När jag satt där i rummet, omgiven av föräldrar som kände samma kamp, var det en man i enkla kläder, långa gummistövlar och en stor hatt på sig som skydd för solen.

Han var solbränd, lite smutsig och hans röst var låg, nästan som om han inte ville störa. Men när han började tala, fångades alla i rummet av hans ord. Jag förstod inte alla hans ord, eftersom han talade portugisiska, men hans känslor gick rakt in i hjärtat. 

Fadern vill hjälpa sonen

Han talade nämligen om sin son – en ung kille som hade drömmar precis som alla andra barn. Drömmar om att få visa vad han gick för i en stor internationell turnering, att få känna den där känslan av att tillhöra en gemenskap där alla, oavsett var de kom ifrån, kämpade för samma mål.

Fadern sa: "Jag vet att min son inte kommer att få samma utbildning som de barnen på de privata skolorna. Jag vet att han inte har samma resurser. Men den här turneringen,  det här är hans chans att vara en del av något större än bara vår lilla del av São Paulo. Det är en chans för honom att känna sig stolt, att få veta att han är lika mycket värd som alla andra, att han har rätt att drömma stort."

Och så berättade han sin plan. Han skulle samla in pengar för sin sons deltagande i turneringen genom att sälja sötsaker från farmen som han skulle tillredda hemma i sitt kök. Hans fru skulle hjälpa till. De skulle sälja dessa på skolan när det var kvällsaktiviteter. För honom var det inte bara en insamling. Det var en möjlighet att ge sin son något mer – inte bara en plats i turneringen, utan en chans att vara en del av något som kunde förändra hans framtid.

Fler föräldrar ville bidra för sina barns skull. Plötsligt var hela rummet fyllt av idéer och engagemang. 

Föräldrarna såg det som en gemensam kamp – inte bara för deras barns dröm om att delta i turneringen, utan också för att ge sina barn något som många av oss kanske tar för givet: möjligheten att tro på sig själva, att tro att deras talang och deras hårda arbete kan ge dem en plats i en större värld.

Idrotten har den unika förmågan att förena människor och ge dem ett mål som går bortom de materiella skillnaderna. På en handbollsplan är det inte bakgrund eller pengar som avgör vem som vinner, utan vilja, samarbete och kämpaglöd. Det handlar om att vara en del av ett lag, att arbeta tillsammans för att nå ett gemensamt mål. 

Klara med insamling till 2007

I synnerhet för dessa barn, som ofta lever med känslan av att de inte har samma möjligheter som andra, var denna turnering inte bara en chans att spela – det var en chans att bevisa för sig själva att de var kapabla till mer än vad omvärlden kanske trott.

Jag vet inte om pappans son kommer lyckas att åka till vår turnering. De beräknade att insamlingen skulle kunna vara tillräcklig först 2027  - men vi i cupens organisation skall göra vad vi kan via vår Partille World Cup Foundation för att hjälpa till). 

Men jag vet att den här pappan, genom att stå där och tala med hela sitt hjärta, visade oss något större än bara en insamling. Han visade oss att idrott inte bara handlar om tävling och vinster, utan om att ge barn möjligheten att tro på sig själva, att drömma och att känna att de har en plats i världen. Att få delta i en sådan turnering skulle för hans son vara en möjlighet att förstå att det inte finns några gränser för vad han kan uppnå, så länge han har viljan att kämpa.

Så när vi ser människor som kämpar för sina barns drömmar, tänk på denna pappa. Tänk på hans son, och på alla de barn som kämpar för en chans att visa vad de går för. Och tänk på hur vi, genom att stötta dessa drömmar, genom att arrangera dessa turneringar, också hjälper till att bygga en mer rättvis och inkluderande värld.