Den 17-årige svensk-amerikanen har sprängt alla gränser i stavhopp för ungdomar/tonåringar. Han satte världsrekord redan som 7-åring. Resten är enda lång framgångssaga.

Han hoppade 5,90, i Texas i april. Juniorvärldsrekord för 19-åringar och givetvis svenskt rekord. Nu tillhör han favoriterna i stavhoppet. Kvalet börjar på söndag förmiddag.

– Jag är redo, säger han.

Lek med tanken att ”Mondo” skulle hamna bland de bästa och belönas med en prischeck. Den får han inte ta emot. 17-åringen – han är född den 10 november 1999 - är fortfarande amatör.

Ett guld ger 486 000 kronor, silver 243 000, brons 162 000, fyran får 121 500, femman 81 000, sexan 48 600, sjuan 40 500 och åttonde man får 32 400 kronor.

Varför blir han inte proffs då?

Underbarnet går i High School i hemstaden Lafaytte i Louisiana. För att få vara med i skoltävlingarna i USA måste man vara amatör.

Proffs efter VM?

– Man får ta emot pengar för att täcka utgifter. Det håller vi på och tittar på nu om det är så att det svenska förbundet kan ta emot pengar åt honom för att täcka utgifter. Det skulle kunna fungera. Man han får inte röra pengarna, säger pappa Greg Duplantis, som har anlitat advokater i USA för att reda ut frågan.

17-åringen funderar på frågan.

– Jag bestämmer mig för att bli proffs eller inte efter VM, har han sagt.

Idrotten finns i familjen. Pappa Gregs personbästa, 5,80, satte han under sin sista säsong, 31 år, i Danmark. Mamman Helena, född Hedlund, var sjukampare och tävlade för IK Stål i Avesta när hon noterades för 5 314 poäng som 18-åring 1983.

Ett par år senare fick hon chansen att plugga på college i Louisiana där hon träffade Greg. Senare representerade hon Upsala IF. Då nöjde hon sig med längd och tresteg. Det är den klubben som Armand nu representerar.

Mamman är sonens fystränare och är också på plats i London.

Därför blev det Sverige

Armand började med stavhopp som 4-åring, inspirerad av pappa och sina äldre bröder Andreas, 23 nu och Antoine, 20. Till familjen hör också systern Johanna, 14. De höll till på familjens tomt.

Varför valde han att tävla för Sverige?

– I USA har vi inte friidrottsklubbar på åka samma sätt som i Sverige. Att efter skolan åka direkt till din lokala klubb för att träna finns inte i USA. Friidrotten är mer respekterad i Sverige än USA, har han sagt. Och han utesluter inte en flytt till Sverige.

Kanske har mamma Helena haft ett ord med i laget.

Upp till bevis

Smeknamnet ”Mondo” var det en av pappans kompisar som hittade på. Mondo betyder värld på italienska.

– Det var väl för alla världsrekord jag slog, tror Armand själv.

I intervjuerna gör ”Mondo” ett balanserat, nästan blygt, intryck. Men kan vara kaxigt amerikansk också. Se här bara vad han sagt:

– Min potential är oändlig. Det kommer alla att märka under åren som kommer.

Stora ord men hittills har ingen protesterat. Nu är det upp till bevis i hans första seniormästerskap.

Göran Söderlund