975 000 tittare såg den första delen av dokumentären Bronshjältarna - sommaren vi aldrig glömmer. 

Räkna med lika många i kväll. Lika många som med skratt och tårar ser programmet.

Flyttar jubileumsmatch

Uppmärksamhet runt 94-laget har blivit så stor så att deras jubileumsmatch den 29 juni måste flyttas från Örebäcksvallen i Båstad till blir Grevieparken i Grevie – cirka tio minuter från Båstad.

- Vi hoppas på 6 000 åskådare, säger Bo Nilsson, från arrangören Norrviken Event.

94-lagets 20-årsjubileum bara blir större och större.

- Arrangemanget har vuxit på ett fantastiskt sätt. TV4 storsatsar med en tv-sändning och efter SVT:s dokumentär har intresset exploderat. VM 94-spelarna finns överallt i media just nu, säger Bo Nilsson.

Landslaget utav alla

1994 är året som många svenskar minns mer än alla andra. 

Underbart väder i flera månader och mitt uppe i allt – fotbollslandslagets succé i USA-VM

Det är oförglömligt och raderar fotbollslandslaget av i dag totalt.

Sverige under ledning av Tommy Svensson och Tord Grip hade ett antal spelare av hög klass. Och Svensson-Grip hade förmåga att lotsa dem rätt.

Det var många nostalgiker som förra tisdagskvällen satte sig i tv-soffan för att minnas tillbaka, känna rysningar och skratta förtjust.

Samlades igen

Sommaren 1994 när landslaget vann brons i fotbolls-VM i USA är en blågul klenod.

Återföreningen för ungefär halva truppen skedde hemma hos Jonas Thern i Värnamo. Dit kom bl a Tomas Brolin, Thomas Ravelli, Martin Dahlin, Kenneth Andersson, Henrik Larsson tillsammans med förbundskaptenen Tommy Svensson.

De sitter där allihopa med sina kommentar till TV-repriserna förstärkt av de videobilder som reservmålvakten Lars Eriksson stod för. Det är skratt och pikar om vartannat.

Uppriktig Klas

Men plötsligt blir det allvar och mycket känslor när Klas Ingesson intervjuas.

- Jag kommer att dö av cancer. Det vet jag. Det kommer ta mig en dag. Det gör det garanterat. Men inte än.

Orden från Klas Ingesson skapar tystnad i matsalen på Therns gård utanför Värnamo. Många får tårar i ögonen.

”Klabbe”, den outtröttlige, slitvargen på mittfältet kämpar med sin sjukdom och hade inte möjlighet att närvara i Värnamo.

Intervju hemma hos honom

TV-teamet åkte i stället hem till honom i bostaden utanför Ödeshög.

- Jag kommer dö av cancern, säger han rakt.

Ingessons öppenhet i dokumentären fångar tittarna. 2009 fick han diagnosen, multipelt myelom, en blodsjukdom som kräver tuffa behandlingar.

- Cancern är kronisk, och förr eller senare kommer jag att bli dålig utav bara fan. Det kommer att ta mig en dag.

Hans kompisar känner ett oerhört medlidande för sin lagkamrat, i dag 45 år och sittande i rullstol. 

"Han var starkast av alla"

- Vad jag tänker när jag hör det? Jag tänker först och främst att... det är piss helt enkelt. Jag tycker att det är skit, säger en tårögd Henrik Larsson.

- Han har haft en otroligt tuff tid, men gnistan finns kvar och när jag skrev till honom  så nämnde jag just det, är det någon som fixar det här så är det Klasse, berättar Tommy Svensson. 

-  Vi har en vänskap som håller hur länge som helst. Vi har spelat tillsammans i så många lag, från pojklandslaget, framhåller Kennet Andersson. 

Håkan Mild var bara 20 år när han kom till IFK Göteborg, där "Klabbe" spelade 1986-1990.

- "Skogshuggar-Klas", han var starkast av alla. Det blir en konstig känsla när den absolut starkaste åker på något så allvarligt som cancer, säger Mild.

- Livet är fruktansvärt orättvist. Det är oftast de snälla och goda människorna som åker illa ut, säger Thomas Ravelli.

Otrolig respons

Tommy Svensson, 69, har mött oerhört mycket reaktioner efter första programmet.

- Responsen har varit helt fantastisk, säger Tommy.

Han har fått massor av mejl, sms, och telefonsamtal och när han är på stan kommer folk fram och pratar om VM-bragden för 20 år sedan.

- Det är förstås väldigt roligt. Även om det gått lång tid så känner jag att jag har varit med om någonting som fortfarande betyder väldigt mycket för väldigt många.