Hon är nyvald ordförande i Sportjournalisternas Klubb Stockholm (SKS) med över 500 medlemmar.  Och den senaste i raden i serien Kraftfulla kvinnor i idrotten.

Första kvinnan på posten

Jenny är första kvinna på den posten i den anrika föreningen som nyligen fyllde 80 år.

Hon arbetar till vardags som så kallad evenemangsreporter on-line på SVT-sporten, vilket innebär att hon i första hand jobbar med sportsändningar för SVT-Play, för webben och andra digitala plattformar.

Det är ett framtidsjobb om man betänker att TV-tittare i allt större utsträckning överger så kallad tablå-TV (de tidsbestämda programmen) och istället börjar se på TV på nätet när det passar.

- Det är väldigt varierande arbetsuppgifter och spännande tempoväxlingar som passar mig, säger Jenny Modin när vi ses i TV-husets kafeteria på Gärdet i Stockholm för ett snack om sportjournalistikens utveckling.

Tävlade tidigt

Jennys sportintresse väcktes tidigt eftersom hon kommer från en idrottsfamilj i det lilla samhället Liden vid Indalsälven fem mil nordväst om Sundsvall. Pappan var skidlärare och Jenny tävlade tidigt både utför och i längdspåret. Backe, spår och snö fanns på nära håll. Men hon nådde aldrig upp på elitnivå. Det blev  framgångar i olika distriktsmästerskap. 

Efter gymnasiet pluggade hon ett år i England, åkte skidor ett år i Schweiz, men kände att sportjournalistyrket drog mer än tävlandet. Ett jobb på TV Åre 1999, skidanläggningens egen kanal, fick henne att tända till ordentligt. Hon sökte till journalistlinjen på folkhögskolan i Kalix och gick där i två år samtidigt som hon extraknäckade på sportredaktionen på Sveriges Radio i Luleå.

Efter ett sommarvikariat på radiosporten  i Stockholm 2004 hoppade hon över till sporten på Sveriges Radio Västernorrland i Sundsvall.  När Aftonbladet, som året därpå startade sin webb-TV-verksamhet, värvade Jenny Modin blev hon en av pionjärerna när det gäller att jobba med TV-sändningar över Internet.

Bra på vintersport

- SVT och SR har alltid varit bra på vintersporter. Eftersom mitt hjärta klappar varmt för de alpina grenarna och jag gillar Public Service var det inget svårt beslut när jag fick chansen att komma till SVT-sporten för ett par år sedan, berättar hon vidare.

Jenny tycker att en av fördelarna med sportjournalistiken i Public Service-TV är att det ges utrymme även för det lilla i idrotten. SVT speglar även breddidrott på lägre nivåer.

Mansdominansen inom både idrotten i stort och inom sportjournalistiken har gjort att hon engagerat sig vill vara med och försöka förändra. Ett sätt är att verka genom föreningslivet och genom Sportjournalisternas Klubb Stockholm.

Skulle bli ramaskri

- Numera finns det många duktiga kvinnliga sportreportrar på redaktionerna över hela landet och det är bra. Sportjournalistiken breddades i slutet av 90-talet då kvällstidningarnas sportbilagor kom och digitaliseringen kom igång på allvar. Men fortfarande finns det äldre manliga kolleger som på fullt allvar inte tycker att tjejer klarar alla uppgifter inom sportjournalistiken.

Jenny skrattar lite förläget åt tanken. Inom många andra branscher skulle det bli ett ramaskri om sådana åsikter luftades offentligt.

- Därför är det viktigt att nu ta nästa steg för att bryta gubbdominansen. Jag tror att det bland annat handlar om att få in fler kvinnor på chefspositioner. Män stöttar ofta män och de pushar fram varandra. Det landar i en ibland omedveten diskriminering och det avspeglar sig tyvärr också i rapporteringen, menar hon.

Noga med jämställdhetsarbetet

Hur ska det då gå till att få fram fler kvinnliga chefer?

- Genom att ständigt lyfta dessa frågor och tala om problemet i alla tänkbara sammanhang. Här på SVT till exempel är vi noga med jämställdhetsarbetet och har ett bra genustänk. Men man behöver prata mer om dessa frågor. De måste fram i rampljuset.

Det är en sak som Sportjournalisternas Klubb Stockholm kan göra, enligt Jenny. En annan viktig uppgift är att agera mellanhand mellan sportredaktionerna och de stora idrottsförbunden.

Värna om traditioner

- Det handlar bland annat om våra arbetsförhållanden, arbetsmiljön och möjligheterna att få tillgång till stjärnor och andra intressanta utövare. Det handlar också om att utbyta erfarenheter och att stötta medlemmar som har problem.

- Jag vill behålla klubbens arv och traditioner, men också förnya, säger hon entusiastiskt.

- I denna uppkopplade värld behövs också möten IRL, in real life, förtydligar hon.

Alla borde få rösta

Klubben utser varje år Årets sportjournalist, ett tungt pris i branschen. I år gick utmärkelsen till den uppmärksammade frilansaren och fotbollsexperten Johanna Frändén, som bland annat jobbar för Afonbladet och SVT.

- Egentligen skulle jag helst se att alla sportjournalister i landet hade chans att vara med i juryns bedömning. Kanske kan det bli några förändringar här i framtiden, säger hon fundersamt.

Hur ser du som Public Service-journalist på idrottens kommersialisering?

- Det största bekymret är kanske avtalen om sändningsrättigheterna, som blivit så enormt dyra. SVT förlorade ju till exempel rättigheterna till vinter-OS i Ryssland i vintras. Trist för publiken som inte får höra och se våra duktiga experter och kommentatorer.

Kommersialiseringen, nja...

Men hon anser att kommersialiseringen är på både gott och ont. Utan stora sponsorer skulle inga stora mästerskap kunna hållas idag. 

Speciellt intervjuminne?

- Jag kommer speciellt ihåg när Anja Pärson tog sitt tredje raka VM-guld på hemmaplan i Åre 2007. Den stränga kylan gjorde att intervjuerna flyttades från mixade zonen, till presscentret istället. När hon kom in en halvtimme senare gick det ett sus bland ett hundratal internationella journalister, flera ställde sig upp och applåderade. Hon tog en stol och lät sig intervjuas på scenen. Under 20 minuter berättade hon, märkbart tagen, om ett historiskt svenskt idrottsögonblick. Det var hennes tredje guld. Och att det är ett just i störtlopp också, betonade hon med blanka ögon och knuten näve.  Det var väldigt speciellt.

Thomas Westlind