Internationella Friidrottsförbundet, World Athletics, har alltså slängt in ett ”Ultimate Championship” i tävlingsmixen under de år då det normalt sett är mästerskapsfritt. Premiären dundrar sker i Budapest den 11–13 september. Upplägget? Tre intensiva kvällar på tre timmar vardera med ”bara de bästa”.

Var tog Ståhl och hinder vägen?

Man kan säga att det är tre heta galakvällar efter varandra. Men kikar man under den kommersiella motorhuven blir man snabbt fundersam. Hela det klassiska grenprogrammet är nämligen brutalt slaktat.

● Dels saknas tunga löpgrenar som 10 000 meter, 3000m hinder och de rent manliga respektive kvinnliga stafetterna helt (stafetterna körs med nymodigheten ”mixade lag” istället).

● Dels stryker man både diskus och kula helt och hållet. Det betyder alltså noll chans till guldjubel för Daniel Ståhl och Vanessa Kamga eller Fanny Roos och Axelina Johansson. Även kvinnornas slägga och männens tresteg är puts väck. Man kan verkligen fråga sig hur många grenar man kan plocka bort innan ett ”championship” slutar vara ett mästerskap. 

● Dessutom lyser mångkamp, maraton och gång med sin totala frånvaro.

inget äkta mästerskap

Att kalla detta för ett äkta ”mästerskap” – utan kvaltävlingar i teknikgrenarna och med raka semifinaler i sprint – är nog att tänja på begreppen.

För övrigt är det en ren inbjudningsaffär för regerande OS-mästare, världsmästare och vinnarna från Diamond League-finalen i Bryssel, kryddat med de högsta på världsrankingen. Och eftersom det är just en inbjudningstävling skrotar man nationskvoterna helt. Sitter i ett land på de åtta bästa i världen i en gren? Ja, då är det de som är inbjudna.

Men går det verkligen att piska upp en äkta, kokande hajp i mitten av september? Då har vi ju redan betat av EM i Birmingham under försommaren. Dessutom har de engelskspråkiga länderna slitit ut sig på Samväldesspelen i Glasgow.

Så frågan är: Blir det lapp på luckan i Budapest? Eller kommer läktarna eka tomma för att publiken drabbats av akut mästerskapsutmattning? Och hur stor är chansen att det blir en tv-succé när inte ens de mest inbitna vet vad det handlar om.

Tanken från förbundet är såklart god ur ett rent affärsperspektiv. Att hålla friidrotten het under de ”tomma” åren, skapa en fast punkt i kalendern och hålla sporten relevant i nyhetsflödet är förstås kommersiellt helt rätt tänkt.

Kan prispengarna rädda ”det ultimata mästerskapet”?

Men det finns en överhängande risk för varumärkesinflation. Om allt plötsligt ska paketeras som ”det ultimata mästerskapet”, vad är då ett vanligt VM värt till slut?

Och vad tycker publiken?

Frågan är om publiken köper konceptet, eller om World Athletics har spänt bågen så hårt att strängen brister den här gången. Det är ju en löjligt lång säsong och än så länge snackas det knappt om tävlingen, inte ens bland de experterna på läktaren under Lag-SM-finalen.

Men å andra sidan: pengar luktar inte, och de brukar ha en magisk förmåga att sätta fart på trötta ben. Den totala prispotten ligger på hisnande 10 miljoner dollar – den största summan i friidrottens historia. 1.6 miljoner kronor till vinnaren lär få stjärnorna att krama ur det sista ur kroppen.