Såg du Diamond League från Bryssel 4 september i år? Den där sändningen med entimmeslöpningarna, du vet, där Emil Millán del la Oliva satte svenskt rekordoch Mondos imponerande hopppseried.. Ja, om du inte såg den sändningenhar du som är det minsta friidrottsintresserad i alla fall knappast missat debatten efteråt.

Många har olika intressen

Här står entimmeslöpesfansen i ena ringhörnan och jublar över att man fick se så mycket löpning ”utan att det förstördes av en massa hopp och kast”. Och i andra ringhörnan står de som gillar teknikgrenar mer än något annat. Och i mitten, ja där finns alla de som uppskattar friidrottens alla grenar. De som gillar variationen. 

Men oavsett vad man är intresserad av kan egentligen  alla tycka att det var en smula egendomligt att TV-producenten inte bröt lsändningen av männens entimmeslöpning för att visa Mondos rekordförsök live. Särskilt när man faktiskt fick se dem i bandat skick en stund senare och att man då ändå bröt livesändningen för att visa ett par inspelade hopp.

Det var märkligt och ett i mitt tycke ett vansinnigt beslut.

SVT:s kommentatorer fick i sociala medier utstå både spott och spe för att de inte på eget initiativ berättade om hoppen när det faktiskt skedde och istället kommenterade dem först när de kom upp i bild.

Ideliga prioriteringar

Någon sa att det är SVT-sportens policy. Jag har inte kollat upp det. Men kommentatorerna var ju inte på plats i Bryssel utan kommenterade de bilder som tv-producenten valde att kabla ut över världen. Och det trots att man i bakgrunden emellanåt såg Mondo stå beredd att hoppa; som en liten figur i skymundan av Mo Farah och Bashir Abdi som nästan hela tiden var i fokus,

Varför blir det så? Varför gör man såna prioriteringar? Här ska du få ett antal förklaringar. Bra eller dåliga förklaringar? Tja… Låt mig säga så här. Jag som event presentation manager är inte alltid överens med tv-producenterna om hur man ska prioritera.

1. Journalistisk bedömning

I friidrott gäller det att just prioritera. I alla fall när det händer mycket på en gång. Genom historien – i alla fall innan rollen som Event presentation manager (eller regissör) uppfanns – fick speakrar och tv-procenter välja att fokusera på det som de upplevde som viktigast för ögonblicket. 

Så är det fortfarande för såväl tv-producenten som speakern. Ofta med hjälp av en event presentation manager som i bästa fall kan styra en del av händelseförloppet och därmed hjälpa till att prioritera. 

Men var är viktigast av en kulstöt och en mellantidspassering på 1500m? Ja, det är förstås en journalistiskt bedömning; en värdering av vad den största delen av publiken på arenan eller i där hemma i tv-soffan tycker är mest intressant, känsloframbringande och spännande.

2. Svårförutsägbart avgörande i teknikgrenar 

Det är inte lätt att förutspå när avgörandet i friidrottens teknikgrenar kommer att ske. Det vinnande trestegshoppet, det längsta släggkastet och den avgörande kulstöten kan ju faktiskt komma när som helst i någon av de sex omgångarna. Och göras – i alla fall i teorin – av vilken som helst av deltagarna. 

Lösningen är att banda

Det är då en tuff uppgift för en tv-producent att sända detta live. Lösningen är att banda och sända upp i en förutbestämd lucka i tidsprogrammet. Easy-peasy. 

Men också ett sätt att lura tv-tittarna på en stark liveupplevese.

3. Tv – långsammare än radio och live

Tv är ett bildmedium. Eller snarare ljud- och bildmedium. Tv är i alla fall inte enbart ljudmedium. Därför vill man ju som tv-producent hela tiden bygga en berättelse och skapa ett logiskt händelseförlopp med bilder. Men svårigheten är att vara riktigt snabb då. Som tv-producent kan man inte kasta sig mellan grenar på samma sätt som man kan som speaker på en arena eller som kommentator på radion.

Du har säkert jämfört radio med tv många gånger. I radio kan kommentatorerna snabbt kasta sig från en gren till en annan. I tv är det svårare. Redan på förhand har man bestämt att när man väl har börjat visa ett spjutkast så följer man det till slutet. 

Ansatsen, kastet, repriser på kastet (gärna ur fler kameravinklar) under tiden som själva mätproceduren pågår, resultatet, den aktives reaktion på resultatet, ställningen i grenen efter själva kastet. Först därefter kan man gå till något annat. Ett spjutkast tar i tv minst 40 sekunder, ofta 50, i verkligheten betydligt kortare. 

Då vill man som producent inte lägga dyrbara sekunder på ett övertrampskast. Särskilt om det pågår någon annat spännande på annan plats på arenan.

4. Knackigt samarbete

Den fjärde orsaken är att man i många sammanhang inte har något väloljat samarbete mellan arenaproducenten (event presentation managern) och tv-producenten. Ofta beroende på att arenaproducenten inte är tillräckligt bra, men även ofta för att tv-producenten inte litar på arenaproducenten. 

Fokuserar på löpningen

Då väljer ofta tv-producenten att köra sitt eget race – vilket ofta är just att fokusera på racen. Det är lättproducerat och lättförståeligt. Den som är först i mål är vinnaren och loppen avgörs ofta på slutet. De mer svårproducerade teknikgrenarna kan man – som beskrivet ovan – stoppa in i sammanfattat och inspelat skick mellan löpningarna.

Live, semi-live eller äkta inspelat?

Svårigheterna för kommentatorerna är då att välja hur man ska beskriva ett liveskeende som i tv inte alltid är just live. 

Ska man kommentera sånt som inte händer i bild? 

Ska man vänta tills det kommer i bild och där låtsas som att det är live för att ge tittarna en livekänsla? 

Eller ska man vara helt ärlig och säga att man nu får se bilder på sånt som hände för ett litet tag sen?

Ja, vad tycker du?