Långloppen har haft det tufft under och efter corona. Deltagarna har inte riktigt hittat tillbaka, även om exempelvis Vasaloppet (över 50 000 anmälningar till loppen under Vasaloppets vintervecka!), Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon flaggar för fina siffror.

Allt senare anmälningar

Svenska folkets anmälningsrutiner har dock förändrats. Många som borde vara med väntar med att anmäla sig till sista stund. För coronapandemin har ju visat att det kanske inte är hundraprocentigt säkert att det blir något arrangemang. Så varför ska man då anmäla sig mer än ett halvår i förväg? 

Det här drabbar loppen dubbelt. För dels dröjer det innan inkomsterna kommer, dels ökar inte heller det allmänna suget för att vara med när anmälningssiffrorna står och stampar på låga nivåer. 

Det drabbar också den enskilde. För om hen inte tidigt bestämmer sig för att vara med skaffar hen sig inte heller den där moroten för att träna tillräckligt. Och när sista anmälningsdagen väl närmar sig är det många som avstår eftersom de inte anser sig vara tillräckligt tränade.

Här har långloppen en utmaning i att få in anmälningarna så tidigt som möjligt. 

Har man ett maxtak på hur många man tar in blir hetsen förstås högre, samtidigt som man kanske tvingas säga nej till många som skulle vilja vara med.

Konjunkturläget påverkar 

Nästa utmaning är förstås konjunkturläget och oron för privatekonomin. 

Elpriset har chockhöjts, matpriserna har nått nya rekordnivåer, räntan springer iväg och lånen blir extremdyra. Svenska folket tvingas snåla in på det mesta. Och varför ska man då lägga hundralappar och ibland tusenlappar för anmälningar till långloppen?

Motion får människor att må bra och orka mer.

Svaret är enkelt. För att just långloppen faktiskt uppmuntrar till välmående och välbefinnande. Sånt som vi alla behöver mer av när tiderna är tuffa. Det är välinvesterade kronor.

Här har långloppen en pedagogisk utmaning. För även om ”alla” förstår betydelsen av motion behöver vi nog påminna om det. 

Vilka vinner och vilka tappar?

En kvalificerad gissning är att loppen som kräver dyrare utrustning (cykel, skidor etc.) får det lite besvärligare i en lågkonjunktur, medan de utrustningsenklare loppen fortsätter att locka. 

Någon, med egen erfarenhet, benämnde de här dyrare loppen för ”lyxlopp”, lopp där man med utrustning, resor och läger för att kunna träna på snö lätt lägger upp mot 40 000 kr på en säsong. 

Bra för skidbranschen, bra för stugbyarna och bra för butiker och restauranger på skidorterna. Men det kan förstås vara en utmaning för privatekonomin när plånboken känns tunnare och man tvingas prioritera.

Ett par bra löpardojor är allt som behövs

Troligtvis är det de rena löploppen som lättare behåller och ökar deltagarantalet. Utrustningsmässigt är det inte så mycket som behövs mer än ett par bra skor och en träningsoverall. 

Och just löpträningen kan ju skötas i princip var som helst och när som helst. Man snör på sig löpardojorna, öppnar dörren, skuttar ut och vips är träningen igång. Sen behöver man förstås den där moroten – som en inskickad anmälan kan vara – för att faktiskt ta sig ut.

Så årets största ”vinnare” blir antagligen de stora löploppen som Stockholm Marathon, Göteborgsvarvet, Midnattsloppet och Lidingöloppet. I höst vet vi om den framtidsspaningen stämmer.